Fyller sida upp, sida ner

Okej den svindyra anteckningsboken är en av mina bästa investeringar på länge, nästan bättre än min fantastiska dator (nästan). Den är magisk, jag kan inte sluta släpa den med mig fast den egentligen väger för mycket.

Anteckningsböcker är ju egentligen min utgångspunkt. Jag var fem när jag fyllde min första. Då handlade storyn om ett monster som kom och tog lillasyster. Sedan gifte mamma och pappa om sig, med varann, igen. Väldigt förvirrat. Och monstret hade en mask på sig som han tog av.

Hur som helst. Vem behöver palm pilot när det finns snobbiga anteckningsböcker? Not me. Och nu vet alla vad jag önskar mig i present. Alltid en ny moleskine.

Morgoncirkusen

Fan alltså, Vi är en jävligt bra tidning! De skriver om varför japaner inte får barn längre. Jämställdhet. Jag säger bara det. Patriarkatet undergräver sig själv, ät det alla gubbjävlar!

Annars hade jag sovmorgon i morse. Det betyder att barnen springer in var 3:e minut tills frukost finns. Då sker följande:
1. Nadia välter ur skålen med fil i knät, skålen ramlar i golvet och går sönder.
2. Nadias nattlinne måste tvättas av. Hon säger att det inte gör något att skålen ramlade, eftersom man kan fixa en ny. Konsumtionssamhället here we come.
3. Tony är ensam i köket fem sekunder och får en flisa av skålen i foten. Den tas bort.
4. Då upptäcker F att Tony (som själv påstår att han kissar), i själva verket har bajsat rätt ner i pyjamasbyxan! Ännu mer avsköljning.

Till sist somnar jag faktiskt i cirka 15 minuter, tills de säger hejdå och drar. Då går jag upp, tränar på trappmaskin, jobbar, duschar, frukosterar och sticker till jobbet. Nu jobbar jag inte länge till. Sedan ska jag hämta barn. Då ska det bli spännande att se vilka grejer som trashas och vilka kläder som bajsas och kissas och spills ner.

Jan Malmsjö kallas Janne

Cyklade till Östermalm efter att jag hade lämnat barnen på dagis. Såg repetitionerna av Måsen. Det var stundtals mycket tråkigt, men det är bra att ha lite tråkigt. Under en sekvens flöt det verkligen, det var häftigt att se, man liksom drogs in i denna historia en kort stund. Funderar lite över skådisarna, jag är ju så otroligt fascinerad av skådespelare. Känner en slags hatkärlek. Det är det där överdrivna, det låtsade känsliga. Men skådisar finns ju egentligen mest där för att lura oss, lura in oss i texter, historier. Skådisar finns för skrivnissar och nissor finns. De liksom transporterar orden och lurar oss att tro att de är viktiga.

Sedan åt jag en god lunch - torsk - i Östermalmshallen och köpte en riktigt lyxig anteckningsbok. Därefter tog jag t-banan till jobbet, skrev en grej, drog sedan med cykel till Carinas bokrelease. Där var nya mama, med ingen mindre än Belinda Olsson på omslaget! Väldigt snygg.

Sedan kom jag hem, via t-banan. Är så trött att jag knappt finns. Barnen vaknade nämligen vid halv sex, läs Tony, och joxade runt till kvart i sju i morse. Ska säga till dagis att han bara får sova en timme på dagen. De ska inte vakna före sju, och det är regeln.

Nadia just nu: "KAN DU INTE SLUTA GRÅTA!?"

Följande hände i dag:
1. Jag gick upp.
2. Jag jobbade, Aftonbladet.
3. Jag gick ut och joggade.
4. Jag tränade lite styrka, åt frulle, duschade, jobbade, drog.
5. Hämtade upp A.
6. Körde till A:s lokal.
7. Hon lyfte in sin skyltdocka, vi körde till en lackerare i industriområdet vid Västberga.
8. Vi körde tillbaka bilen till garaget och gick till kaffebar för en fika.
9. Jag stack till min lokal, jobbade.
10. Jag blev hungrig och fick gå och köpa mellanmål.
11. Jag stack till dagis.
12. Hämtade barnen, gick raka vägen hem. De fick också mellanmål på vägen: bananer.
13. Hemma var jag en riktigt slö förälder som satte på Ariel 2.
14. Tony pallade inte att kolla länge men hjälpte mig i stället göra grönsakspytt, han skar alla champinjoner.
15. F kom med blöjor och så vidare.
16. Vi åt den goda pyttipannan (vi=de vuxna, Nadia åt bara keso och Tony åt jag vet inte vad).
17. Nadia upptäckte Madicken-cd:n och fastnade i sitt rum, ritade och ritade och lyssnade och lyssnade. Sedan bet Tony henne och hon slog honom, vet ej vem som började, han kom ut och fick stort plåster på kinden, superman-plåster.
18. F städade undan efter maten, jag läste tidningen (Journalisten) och kollade lite på tv. Britannia elle vad det heter.
19. Jag gjorde varm choklad till barnen, ny grej jag börjat med, blandar bara lite socker o kakao plus mjölk. Bredde smör på crostinis för kvällsmacka äter de aldrig upp. Crostinis gick ner det.
20. Borstade tänderna på barnen och satte på pyjamas.
21. Tony blev galen för jag la tillbaka alla deras täcken och kuddar som han hade dragit ut.
22. Jag bar honom och lugnade honom. Jag läste saga: En om Labolina (Tony älskar Labolina, främst pga identifikation, hon kan också låta en hel del) och en om New York som Nadia gillar.
23. Jag sätter mig framför datorn och skriver, svarar på mejl, men hör att Tony börjat skrika som en gris så hej då.

Soppan är röd (vecka 8 av 12)

Power walkade i går. Alltså träning vecka 8 av 12 klar. Jag gillar dock inte att träna 3 gånger i veckan. Det tar så förbannat mycket tid.

Annars: Sitter på kontoret en stund. Jobbar i lugn takt. Ska sätta igång kursen på Berghs snart. Hämtar barnen kl 16. Har gjort soppa för alla grannarna. Borstsj. Eller hur det stavas. Asgod!

En liten paus

Nu kommer jag inte skriva så mycket på ett tag, men kanske, det beror på ifall jag pallar eller ej. Ida bor hos oss denna vecka, sedan åker hon till kosovo igen. Barnen går på dagis och Nadia måste tyvärr börja lära sig "tjej-reglerna" eftersom de större barnen håller på med sånt, typ viskar i örat och pekar och annat otrevligt.

Men så här är världen de föddes in i, man kan bara göra sitt bästa för att det ska gå bra.

Jag ska till lokalen och småjobba.

Nu kommer förhoppningsvis en barnvakt

Försöker vara i mental vila. Det går sådär. Men snart får jag frilansa igen. Det är det bästa för mig, att vara på min frilanslokal och jobba i min egen takt. Med några få människor runtomkring. Och ett torg där alla bara sitter och äter glass. Stans bästa yogaplejs tre minuter bort.

Nu åker familjen hem till E och M och deras tre barn och smörjer kråset. Sedan softar vi hemma. Sedan kommer syster yster och ska bo här ett tag. Hon har varit i Europa på semester. Får man barnvakt då måhända, någon kväll, så F och jag kan ta en bio eller käka i lugn o ro på Bistro Sud? Skulle inte sitta fel.

Min tråkiga blogg, en förklaring (v 7 av 12 klar)

Bloggar måste ju vara som en guldgruva för paranoida människor. De kan gå in och läsa och tolka och hitta på tills ALLT som skrivs syftar på dem. Och ja, folk tror att jag skriver om dem hela jävla tiden. Jag skriver aldrig om nån som jag känner väl, när jag formulerar mina åsikter. Om jag skriver om någon som jag känner väl, så framgår det tydligt (och då vet personen om vad jag tycker i frågan redan). Detta för att slippa allt tjafs. Det är också anledningen till att min blogg är tråkig. Så nu vet ni det!

I dag vaknade Tony kl 7.01. Därför måste jag fråga SVT varför deras morgonprogram på helgerna börjar 9.15. Liksom, 9.15, det är ju rena rama sovmorgonen det! Inga problem då att gå upp och fixa frukost. Däremot, om man kunde få smyga igång tv:n klockan 7 och sova till 9, det vore något det.

Hur som helst gick vi upp och åt frukost. F sov och sov eftersom han var ute i går. Klockan 9.15 fick de se lite på tv och sedan gick jag ut med Tony, eller, efter en hel del bråk och skrik, gick Nadia in och jag och Tony satt och blåste bort i sandlådan tills vi också gick in. Då hade F vaknat och börjat göra lunch så jag stack ut och sprang. Och, otroliga händelse, det blev lättare! Nu vet jag alltså att om man tränar 3 ggr i veckan så tar det 7 veckor innan det börjar kännas kul och lätt. Jag upprepar: 7 veckor.

Sedan har jag ju själv mitt klantarsle glömt att köpa Fokus! Så jag får inte se ett dugg av mitt och Evas fantastiska reportage. Men min stund kommer väl. Kanske senare i dag eller på måndag eller nåt.

Jag talar i koder

Okej människor, här är min artikel i Fokus. Men köp tidningen även om ni kan läsa den här! Köpsi köpsi. Så får ni se alla fina bilder också. På en pressbyrå nära dig.

Trött efter gårdagens hell race, hade ett bråk med en kompis fram till halvtvå på natten men ska försöka hitta en lösning på detta. Någon gång, någon dag.

Annars börjar en liten historia forma sig i min skalle. Kodnamn Pacifico... kan bli nåt.

Hejdå hets

Denna hets som finns i Stockholm - jag fattar den liksom inte riktigt. Det är inte kul. Jag vill inte hetsa, jag är inte intresserad av det. På vår förra lokal hade vi en soffa långt inne som man kunde sova på. Flera av frilansarna la sig där och sov en stund varje dag. Det är sånt. Så ska det vara. Hets suuuuuger.

Knarkande smalisar

Pratade med C om anorexi nu på lunchen. Hon hade hört att man tydligen utvecklar något hormon om man äter under 800 kalorier per dygn, man blir helt enkelt hög. Så, när man äter, går man "ner" och mår jättedåligt, för då slutar hormonet tillverkas. Alltså knark, rakt av. Jag trodde att man blev hög på själva kontrollbehovet, hade inte hört talas om det där hormonet förut. Men nu vet ni det gott folk.

Själv är jag som vanligt så långt från anorexi man kan komma (utan att ha bulimi). Tog tex den största rätt de hade på lunchstället i dag. Och jag blir definitivt hungrig igen till middagen, det kan jag garantera.

Tydligen finns American Apparel i Stockholm, på Götgatan. Jag missar då allting. Men i kväll blir det utgång med Uppsalatjejer. Mycket trevligt.

(En dag kvar nu alltså tills min artikel kommer ut! Ge er iväg till pressbyrån och köp köp köp i morgon!)

Ytan själv har talat

Jag är så frenetiskt ytlig i dag och det känns mycket fint. Jag vill vara ännu mer ytlig, om det är möjligt. Jag vill typ dricka rosa champagne och köpa en ny klänning från Zara. Men jag hinner inte detta. Måste jobba och gneta på. Regnsemestern tog mina pengar buhu.

Jag har skrivit en skitbra artikel ihop med Eva på kontoret som publiceras på fredag, i tidningen Fokus. Den som inte läser den kommer att få höra det. Det är ett löfte.

Farsen i trapphuset

Jag gick upp några minuter över sex. Jobbade lite med AB, ut och sprang, sedan jobbade jag mer och frukostrejs med barnskrik. F gick med barnen till dagis, jag tog cykeln till mama. Jobbade på, lunch med Parmström o Ann på Konserthustrappan. Sedan kaffe med Parmström. Gött. Fick prova asfin klänning vid hissen i Bonnierklänning. Matilda Wendelboe kommer att bli succé!

Vid halv fyra tog jag tuben till Skanstull och cyklade till dagis. Tony ville hem på en gång. Väl hemma gick vi ut på gården. Där på gården erbjöds Nadia att käka hos grannen, Vendela (dagiskompis en trappa ner i uppgången bredvid).
Då började "farsen i trapphuset" som fortfarande får mitt hjärta att slå dubbla slag. Stressat värre, se själva:
1. Jag upptäcker att Tony bajsat. Jag går in, byter på honom, går själv på toa.
2. Ut på balkongen och kollar så allt går bra. Nej, Nadia ska in och bajsa. Tar Tony ut i trapphuset där han kissar på golvet, struntar i det, ned i hissen för att möta henne, vilket gjorde henne sur (hon KAN SJÄLV), det slutar med att vi tar trappan upp.
3. Nadia bajsar, medan jag torkar kisset i trapphuset.
4. Jag nekar Tony banan. Han skriker som en gris. Jag ignorerar det och tar hissen med bäggebarnen, ner till källaren för att under huset gå till Vendelas uppgång och åka till henne. Nadia släpps in för mat, jag kan inte prata med Vendelas pappa eftersom Tony skriker oavbrutet.
5. Det visar sig att Vendela och hennes syster gått från gården och in till oss, för att ringa på hos oss. Jag tar skrik-Tony med mig via källaren igen, och precis när vi ska av på vårt plan hör jag att de är i hissen bredvid, på väg ner. Jag ropar till dem att Nadia är hos dem.
6. Tony lugnar sig, jag värmer lite köttbullar till honom och han äter medan jag (och han) lagar till våffelsmet.
7. Bolibompa, med Emil. Tony helt tagen. Snart blir det våfflor. Mums.

Paris är min ambition

Sitter på mama denna vecka. Började med att försöka få med mig barnen till dagis, med frukost i magen, rena kläder (misslyckades totalt) och borstade tänder. Jo och förstås med alla regnkläder och ombyten. Mycket meck.

Sedan tog jag stockholm city bike bara till skanstull för jag hade så lite tid på mig, t-bana resten av vägen. Men framöver ska jag försöka cykla till kungsgatan denna vecka.

Sedan blir det frilans igen. Några ambitioner med hösten:
1. Tjäna pengar.
2. Köpa en skrivare till.
3. Börja pensionsspara.
4. Börja samla till en buffert, minst tre månadslöner, men det får ta ett par år.
5. Planera fler arbetsresor. Behöver det för utvecklingens skull.
6. Paris.

Med damp på Dalarö (v 6 klar)

Träning 3 gånger även denna vecka. Alltså har vecka 6 av 12 gjorts. Halva. Sedan får vi se om det verkligen ger resultat. Jag gillar inte att jogga, har jag kommit på. Det är så otroligt tråkigt. Skulle hellre power walka. Men då måste man vara beredd att offra mer tid. Får se.

Var med Karin i går, hon, F och jag plus barnen åkte och hälsade på Clas och Joakim som bor på Dalarö. Otroligt fint, såg ut som Saltkråkan-idyll och deras hus var som en dröm. Tyvärr var barnen rättså jobbiga. Lite damp-varning på Nadia, som förresten kom med mormor på tåget lördag morgon. Hon var vild. Men till slut lugnade hon sig. Tony sov för lite och bröt ihop titt som tätt. Han var rädd för hunden också. Han är rädd för många saker!

Här hemma är vårt köksbord färdigt. Nu är allt klart som skulle fixas i hemmet, i stort sett. Å andra sidan är detta sista dagen på semestern.

Det här budandet, lyx eller bestraffning?

F hämtar Tony. Jag väntar på UPC. Det är tråkigt med såna här jävla bud. "Vi kommer före tolv." Jaha, men jag måste liksom handla. Varför kan man inte bara hänga pakethelvetet på dörren? Eller, detta är en t-shirt - stoppa den i brevlådan för satan! Hur svårt är det egentligen?

Tänk att vi snart är i mitten av augusti. Nu kan man åtminstone andas eftersom det börjat regna. Det blev liksom ingen sommar det här året.

Läser Isobels bok. Hjälp vilken sorglig historia. Men välskriven. Förstår av hennes blogg att hon fått barn nu. Jag hade blivit galen utan barn. Jag ville verkligen ha barn när vi skaffade det. Nu kan jag inte vara utan dem. Som man säger, can't live with them, can't live without them. Objection: visst kan jag leva med dem. Det är bara lite... intensivt.

Vädret kväver mig

Hade en känsla av att jag höll på att kvävas i morse. Det är vädret. Helt jävla tryckande är det. Och aldrig kommer regnet. Det bara pressar på så man får tokspel.

Sedan undrar jag ibland varför ingen blir trött på sina barn eller sur på sin kille. Är våra barn verkligen jobbigast av alla? Jag tror inte det. Däremot tror jag att många så att säga förskönar verkligheten. F och jag pratade om det i går. Han säger att det är själva definitionen av borgerlighet - att ljuga. Att låtsas som att det aldrig är dåligt. Att vara oärlig. Mot omgivningen, för att verka ren och fri (och vara on top of things), men också mot sig själv. För att slippa konfronteras med sitt misslyckande, kanske? Hur som helst håller jag med F.

Portofino är mycket fino

Var på Portofino med F i går. Väldigt bra mat. Åt jag alltså. Han var lite mer missnöjd. Lite tips till den som vill gå dit (ligger vid Zinkensdamm) - ta gärna avsmaknings-förrätterna, man får många olika. Carpaccion fantastisk. Sedan ska risotton undvikas, satsa på Vitello, till exempel, men jag tror även på fiskrätterna och de olika spagetti-alternativen verkade bra. Sedan är det pannacotta man ska välja till efterrätt, inte tiramisu.

Annars sitter jag och läser tidningar i dag. I dag = dagen då man har det lite soft. I morgon kommer Tony och då blir det han för hela slanten. Sedan kommer Nadia snart. Fick mms från mamma och hon var väldigt söt i kattsminkning. Tror de var på Pelle Svanslös hus. Väldigt kul för barn. Nya mama har också kommit. Mycket fina grejer på modesidorna. Men läderklänning funkar inte för mig. Jag är för mycket av ett svetto.

Lite underlig semester

Ja nu försökte jag publicera två bilder, den ena på Tony på Västerviks camping. Den andra föreställer Nadia när hon fick hoppa på studsmatta HUR HÖGT SOM HELST på Kolmården. Hon är inte rädd den ungen.

Annars, annars, annars... Ja, Tony och Nadia är i Uppsala, sista rycket hos mormor och morfar, farmor och farfar innan de börjar jobba och vi börjar jobba och dagis startar vilket händer i nästa vecka. Det märks att folk har börjat gneta på, kommer en massa mejl. Jag är fortfarande lite inne i det här "inte träffa folk"-syndromet och känner väldigt lätt social press. Men jag tror att det beror på att vill jobba med mitt Projekt, i lugn och ro. Lugn och ro finns knappt i min värld.

Vi gör inte många knop i övrigt. Fast hela sommaren har ju varit en massa slit. F har fixat möbler, jag har rensat och kategoriserat och slängt och ändå är det en massa grejer kvar. Särskilt det här med fotona, det stressar mig.

Jo så måste ni läsa Belindas otroliga krönika. Hon berättade om det där då, när han hade ringt. Jag hade också tyckt att det vore kul om någon hade fått pressa honom lite mer, fråga mer och jobbigare frågor, medan han levde. Liksom varför så många barn? Varför ville de här kvinnorna ha barn med honom, när de såg hur han behandlade sina ungar? Jaja.

Aldrig mer osäker student

Hemma efter en FEM TIMMAR lång resa med intercity-tåg från Göteborg. Litet förslag till SJ: Strunta i alla intercity-tåg. Kör bara X2000 från och med nu.

Men, det fanns en lekplats på just den här vagnen vilket var guld värt. Nadia sov så otroligt märkligt i natt och var vaken en massa gånger och krånglade runt med vårt täcke, jag och hon var oerhört trötta och är det ännu. Träffade F och Tony vid vattnet här i Tanto, jo för i dag när vi passade på att åka tåg i fem timmar har vädret varit helt outstanding. Riktigt tokigt bra sommarväder. Men men. Jag litar inte på svensk sommar.

Det var kul att åka på semester med Nadia. Kul också att träffa R med familj. Jag har ju bott i Göteborg i ett par år. Gick omkring lite i mina gamla trakter - bodde av någon konstig anledning alltid i närheten av Linnégatan (fast jag flyttade var 6:e månad) - och kom på att jag nog inte trivdes så bra i Göteborg när jag bodde där. Får liksom någon slags ångest av det hela. Det var väl mest för att livet inte var på topp då. Tacka vet jag att ha arbetslivserfarenhet. Det gör allting så mycket tryggare. Vad som än händer, har man ändå sin arbetslivserfarenhet. Även om ingen kanske bryr sig när vi får robotar som skriver i tidningar om sisådär 20 år. Eller nåt. Men det är skönt just nu.

Liseberg är stället för Nadia (v 5 klar)

Gick en power walk med R i går morse så nu kan jag anteckna träning 3 ggr i veckan i 5 veckor av 12. Men vad det känns motigt. När är det egentligen som det blir kul att träna? Tar det typ 10 veckor innan man börjar känna för att ge sig ut på spåret?

Vi var på Liseberg i går. Nadia helt i extas. Hon har inga problem med berg- och dalbanor, om vi säger så. Tvärtom. Hon är tokig i det. Vi åkte flumride och på fotot var Nadia bara överlycklig när vi andra var rädda och skrek. Nadia och Rut leker hur bra som helst, men sedan flippar de och börjar bråka plötsligt. Världens dramatik.

I Göteborg med dotra mi

Är i Göteborg och hälsar på R, min kompis! Med Nadia. Hur soft som helst. Mycket lek med barbies är det. Men det blir förstås lite Liseberg också. Hejsålänge

Jag äger supersnygga leggings!

Just ja för satan. Höll på att glömma - i dag kom min leverans från American Apparel. Mycket, mycket fina grejer. Men väntar fortfarande på en t-shirt i färgen asfalt, alltså mörkt grått. Så här ser brallorna ut. Galet snyggt.

Semester från delar av sin familj

Två dagar på landet. Vädret lite hit och dit. Det värsta är det här kalla, så fort solen är borta blir det så satans kallt. Men i dag var det för första gången varmt även när solen gick i moln. En vändning? Vi får se.

Jag är taggad att sätta igång med mitt Projekt. Men jag förstår inte när det ska göras, och när jag ska få friden jag behöver. Är också taggad att träffa kompisar, VUXNA, under lååånga perioder av tid alltså en helkväll eller något som kan betraktas som en sammanhängande, ostörd period.

I morgon sticker jag och min kära dotter till Göteborg. Killarna stannar hemma. Vi behöver ju även semester från varandra, i olika konstellationer. Därefter, i nästa vecka, ska de vuxna få semester från barnen. Och så vidare. Att rekommendera.