Sista dagen före semester

Gårdagen var väldigt mysig. Dels var Nadia med mig på jobbet på eftermiddagen. Hon hittade några barbies och lekte loss i två timmar, sedan fikade vi, sedan började hon kinka, så när vi gick ville hon inte gå därifrån. Hon satt bakpå cykeln genom hela stan när vi åkte hem. Eller, hem åkte vi inte, men till Ica där vi mötte Karin. När vi handlat drog alla tre hem och där turbolagade jag: Köttfärsbiffar med fetaost i, haloumisallad. Nadia åt typ ingenting. Eller bara sallad. Tony åt fast han nyss hade ätit världens middag. Mamma var hemma också. Hon hade gjort en tokgullig röd hängselkjol till Nadia. Nadia har bett om en röd kjol eftersom Eva i "ABC" som hon kallar "Fem myror är fler än fyra elefanter" har en sådan röd kjol. Den var så fin på henne.

Sedan la mamma och F barnen medan jag och Karin satt på balkongen och snackade. Det var härligt. I love my balkong! Den är ljuvlig.

Gick och la mig halv elva, utmattad. I dag var Nadia ganska lätt att lämna på dagis, ingen gråt. Men det är sista dagen. Och de ska på utflykt. "Finns det spöken på utflykten?" frågade Nadia. Jag sa att jag inte trodde det, men att fröknarna var med så det skulle säkert lösa sig.

Nu sitter jag på mama och redigerar brevisdan till en tidning som kommer ut i höst. Vi ska ha lyx-hejdå-lunch för Moa. Detta är sista dagen före SEMESTER. Lovely.

Somrig sallad, please

Ann har ett fantastiskt gott recept på en sallad. Det var ett år sedan jag åt den men jag minns den som igår. Så här lyder receptet:
Feta-melon-sallad (härlig varma dagar)

Vattenmelon, skär i kuber
Fetaost - den grekiska, skär i kuber
Svarta oliver (utan kärnor)

Ha lite salt & peppar på, samt olivolja och/eller citron

Nu kommer det viktigaste
hacka färsk mynta+persilja över!

Så här skulle Tony uttrycka det (jo, han kan några ord, mest ord som handlar om mat och ätande):
"godgodgodgodgodgod"

Jag arbetar. Jag arbetar. Jag arbetar!

Jag måste nog skriva ut en lapp och nåla fast den i F:s hjärna. Så här lyder den: Jag arbetar varje dag heltid på mama mellan den 7 augusti och 25 augusti. Därefter är nog vår son Tony inskolad på dagis och då kan vi börja dela på alla lämningar och hämtningar så vi bägge kan jobba 75 procent och ha barnen 25 procent var. Capisce?"

Han KAN INTE komma ihåg att jag jobbar heltid, och ännu mindre kan han minnas när jag är på mama och när jag inte är det. Men jag är inte på mitt kontor alls! Inte en enda gång förrän den från den 26 augusti och framåt. Då å andra sidan är jag enbart på min lokal. Han är helt klart mammas pojke på det viset.

Nu börjar batteriet ta slut till den lilla apparat man behöver för att logga in på kontot på föreningssparbanken. Jobbigt. Var fan hittar man nytt batteri? Jag vet inte. Det finns absolut ingen tid i mitt liv för att fixa sådana grejer. Eller, jo, det finns det - om jag slutar äta, jobba och ta hand om mina barn. Typ.

Köket, sist men inte minst

Sist men inte minst - köket. Ni ser hur mysigt det är va? Detta var när Tony fyllde ett. Han mölade i sig tårta, helt slött. Ena änden av bordet sitter Sara mfl på, den andra sitter min mamma och pappa mfl. F:s familj stod upp vid diskbänken och åt.

Barnens kaosrum

Så var det lite bilder inifrån barnens kaotiska rum, där det leks loss en hel del varje dag. På en av bilderna kan man se en del av köket, bakom Nadia. Från vårt sovrum verkar det inte finnas några bilder.

Vardagsrummet fullt av folk

Här har vi först en bild där Tony står vid tv:n, man kan säga att Nadia på förra bilden stod snett bakom honom. På bilden med min mamma står Sara och Richard precis där Nadia stod på förra bilden, i vardagsrummet, och så ser man hur resten av rummet med soffan ser ut.

Här är vårt hem!

Jag försökte som sagt mejla bilder till Rebecca, eftersom hon ville veta hur det ser ut hemma hos oss. Det gick dåligt. Så därför - ta da! Blir det bildkavalkad på bloggen i stället. Ett "här är vårt stökiga men mysiga Tanto-hem"-reportage. Kort resumé: För ett år sedan, närmare bestämt den 6 maj 2005, flyttade vi från vår tvåa på 43 kvadrat till en trea i samma område, fast annat hus, på 80 kvadrat. Den innehåller hall, litet badrum, hall igen, kök, balkong, vardagsrum, samt två sovrum. Den ligger på andra våningen och har fin utsikt över gröna träd. Den är härlig. Här kommer, först, en bild på ena halvan av vardagsrummet, den delen där vi har våra datorer. Nadia har lie roliga tofsar på skallen.

Datahelvetet från skithålet

Jag fyllde just fyra mejl med härliga bilder från vårt hem. De gick inte att skicka. Inte för att de var tunga (det var de), utan för att UTPOSTSERVERN INTE FUNKAR. Behöver jag berätta att bajs-symantec fortfarande inte aktiverat sig på andra datorn??? Hur mycket skit kan det vara med datorer egentligen?

Jag försökte i alla fall säga till Rebecca att bilderna på Rut och Rebecca var jättefina. Så skickade jag massor av bilder på vårt fina kök, och lite allt möjligt. Kan inte ens ta reda på vad bilderna föreställde eftersom de varken har skickats eller ligger och väntar i utkorg. Förklara det, datanissar!!! VARFÖR BLIR DET SÅ HÄR? Kan någon svara? Är det för att jag stoppade nätsladden i macen i fem minuter eller? Vad ska jag göra för att det ska funka igen? Vem ska man muta? Hur mycket ska man lägga? Har redan lagt 500 spänn till skit-symantec. Vem mer? Datainspektionen? Se till att saker funkar i stället era jävla människor. Jag är så trött. Nu går jag och sover.

Tony softar framför tv:n

Tony gillar verkligen att softa framför tv:n. Han låg för en stund sedan så här, glodde på Saltkråkan, helt avslappnad. Vi var i Saltkråkanliknande miljö i dag, nämligen Fjäderholmarna. Gick omkring med Nadia och Tony sov så gott i dubbelvagnen.

Har precis köpt virussystem för 550 spänn som inte går att aktivera. Jag blir sååå förbannad, vilket jävla skit, skit, skit. Det går självklart inte att ringa de ansvariga utan bara skicka konstig rapport via nätet. JAG HATAR ER så mycket, bara så ni vet.

Annars är det ganska lugnt här. F vill att vi ska städa, jag orkar inte ens tänka på det. Men lovade att göra toan och plocka undan lite, så ska han dammsuga och bädda om i vår säng. Det ska komma folk nämligen, F:s kusin vitamin+fru som har en 3-månadersbebis. De får sova i vårt rum och låna Tonys spjälsäng, så ställer vi upp resesängen i Nadias rum och sover där allihop. Annars blir det så krångligt, Nadia somnar ju bäst i sin säng.

En vecka kvar på mama innan semestern. Blir sista veckan med Moa, det är tråkigt. Och sista veckan med Ann också för den delen! Hon ska ju var mammaledig när jag kommer tillbaka till mama i augusti. Jag ska jobba på mama i tre veckor i augusti. Sedan på Greta Garbos torg, forever och ever. Eller nåt.

Vi har inte beställt biljett till Kroatien än. Det blir sistaminuten-grej. Efter dagens äventyr anar jag att det inte blir riktigt samma lugna lunk i Kroatien som då vi hade en nöjd ettåring, Nadia. Nu har vi en halvnöjd ettåring OCH en trotstokig treåring. I dag slog hon rekord i att testa gränser. F fick inte läsa saga för henne eftersom "hon älskade mig för mycket". Men jag talade om för henne att pappa också älskade henne för mycket så det gick alldeles utmärkt. Vissa strider måste man ta.

En fråga till Rebecca

Jag har hittat ett spännande receptet tack vare Mathimlen (se blogg till höger). Koreanskt, bulgogi. Se själva här. Men Mathimlen tycker att manska ta hälften så mycket socker och skippa dippsåsen, om jag fattade det rätt.

Nadia är helt otroligt tjatig just nu. Och F som ville göra något kul med hela familjen visar sig nu vara väldigt fokuserad på att hålla sig nära Tanto. En enda anledning: Det är fotboll kl 16. Så jag har bestämt mig för att lämna huset och sätta mig på kafé och förverkliga mig själv. Skriva egna saker alltså.

Jogga var väldigt bra för hjärnans klarhet. Nu sticker jag gott folk!

Jo, Rebecca och Fred, jag har en fråga till er: Ni kan väl komma nästa vecka? Hoppas hoppas. Det vore såå kul. Annars kan ni komma fram till 5 juli för vi åker först kring 5-6-7 juli. Till Kroatien alltså.

Väldigt, väldigt bra

Har precis varit ute och joggat. Hittade rätt väg den här gången så jag kunde springa hem längs vattnet även på Liljeholmen-sidan. Mötte Boris Benulic på väg över nya järnvägsbron. Han bor också i Tanto. Hela medie- och kultursverige bor i Tanto.

Tanto är ljuvligt att bo i. Jag gillar det bara mer och mer för varje år som går. F åkte och parkerade bilen i går (vi hade firat midsommar hos Daniel och Jessica, F drack inget så vi kunde köra hem kring 22-tiden) och gick från garaget genom vår fantastiska gård. Han sa också det, det är så bra att bo här, så fint, vår lägenhet är också så fin.

Ja, allt är faktiskt väldigt bra. Vi har två friska gulliga sköna ungar, vi bor här på den här fantastiska platsen på jorden. Ibland måste man nypa sig i armen för att tro att det är sant. Att man kan få ha det så här bra.

Sovproblem med småbarn

Vad tror ni om den här resesängen? Är det ingen idé eftersom Tony kan krypa ur? Man kan ju lyfta tillbaka honom tills han däckat. Den väger bara ett kilo och är betydligt enklare att ha med än de vanliga, astunga, gigantiska som annars brukar erbjudas. Vi måste liksom släpa omkring med den, och gärna låta honom sova i någon egen säng. Han har svårt för att sova med oss, vi har vant av honom vid det... gud det är så mycket praktiska problem med barn hela tiden. Men i vårt hus i Kroatien borde vi ha en spjälsäng, som alltid står där. Någon bebis lär ju komma och hälsa, då och då igenom åren.

Jag är stajlad, tro det eller ej

Här är jag när jag blev proffssminkad (för fotografiet på mama-bloggen, tex). Alltså det har gått några timmar sedan proffssminkningen. Men jag ville föreviga den ändå. Fast jag ser ut som ett dasspapper.

Nu till gårdagens blogg:
Aha, så fort man skriver att en snubbe är toksnygg är det en massa människor som mejlar och vill veta HUR snygg. Så jag får förtydliga. Tänk Andreas Wilson, fast blondare, längre, muskulösare. Aka inte min typ alls. Men tydligen andras. Vissa på mama kunde inte hålla igen på drägelmunnen, hehehe.

En väldigt skön, rolig dag på mama i dag. Blev sugen på att gå ut och ta en drink med alla. Men det går ju inte eftersom F ska vara i Budapest hela tiden. Det får bli en annan period i livet. Typ i augusti.

Nadia vill nog ha semester helt enkelt. Det är därför hon börjat gråta när jag lämnar henne på dagis. Det sa den fröken som arbetat längst på dagis. Hon vet grejer, hon är smart. Så det är nog det. Många barn börjar bryta ihop precis före lovet.

Egentligen vill jag bara ta med mig Nadia till jobbet när hon gråter så där. Men då blir det väl antagligen bara värre nästa dag. Eller?

Lyxmat? Nja...

Alla som var med i Paris, Johanna K, Karin, jag, Annika, Sara (Johanna S tog bilden).

Lunchade med Martin samt en toksnygg kompis till honom i dag. Alltså, det är faktiskt inte jag som kallar honom toksnygg. Däremot C, hon såg honom för hon och M åt också på samma ställe. Rolfs kök. Lyxlunch. Blev lite besviken på Rolfs kök. Inte så god mat. Måste gå en gång till. Är det äckligt då också tänker jag basunera ut det.

Halva mediesverige befann sig också på Rolfs kök i dag på lunchen. Bonzoos vd (Bonzoo är det förlag som har mama), Vecko-Revyns chefredaktör, Veckans affärers Pontus Schultz, som sagt, M och C från mama, Åsa E som jobbade på Sourze förut, nu på Bonnier Fakta (men hon bara var inne och vände), samt Chris, också gammal sourzare och kvinnan bakom barnkultur. Galet många alltså!

Den där toksnygga kompisen, han var trevlig. Och inte toksnygg enligt mina normer, just nu måste jag säga att jag inte orkar bry mig om vilka som är toksnygga. Det är så varmt och det har svidit i mina ögon hela dagen. Åskan ligger och dallrar i luften. Snart kommer mamma med barnen och de har varit griniga hela dagen i dag av lågtrycket. Jag måste sätta igång rejset, ladda med vällingar och fixa sängarna så det bara är att låta dem däcka. Ska bli härligt att ha dem hemma igen.

I dag var en svettig dag

Jaha, vad hände i dag? Lite ditt och lite datt. Jag är ganska trött så jag orkar inte dra hela storyn. Men jag gick upp kl halv sju (på F:s föräldrars lantställe), åt frukost, så tumlade de gulliga ungarna ner och då sa jag hejdå till dem och körde bilen till mamma och pappa i Uppsala. Lämnade dem, drack kaffe, tog sedan tåget till Stockholm. Det var VARMT. Jag hade ingen rollon. Föreställ er själva hur fräsch jag var när jag kom in på redaktionen (gick dessutom med väskan hela vägen från stationen till Sveavägen). De ska stoppa in en "rättelse" på min notis om att Urban Jungles One Tree Hill-vagnar inte bara är dyra utan farliga också. De fick dra in en massa vagnar på grund av att handtaget gick av, flera barn ramlade ur vagnarna och slog sig!

Men visst, nu har de fixat det. Det var ju ganska väntat, brukar inte behövas en rättelse i andra tidningar...

Ska inte vara bitter och sur och tvär. Ska bara vara glad och käck och underbar. Jobbade på hela dagen, sedan stack jag ut på en öl med Ann. Det var trevligt. Hon gick på film, medan jag drog till Noodle house och träffade Belinda. Det var alldeles för länge sedan. Hon såg strålande ut med magen. Vi käkade och promenerade sedan ner mot Skanstull. Sedan gick jag hela vägen hem med väskan. Behöver kanske inte jogga i morgon efter allt väsksläpande.

Nu ska jag försöka få tag i Rebecca. Vill prata med henne, men det är upptaget hela tiden. Tja ba! (Och ja, jag lovar att vara fräschare i morgon.)

Varsegod, hata mig, naturnissar!

Om ni undrar varför det aldrig kommer nya inlägg är det för att jag är på landet. Eller, först var vi Sumpan där vi sov över fredag-lördag hos Jon och Anna, och chockade dem med våra rastlösa vilda ungar (deras är alltid lugna och softa och får inte fem hungerutbrott om dagen som våra barn).

Jag sitter nu uppkopplad mot F:s föräldrars telefonlina så jag ska inte bli långrandig. I morgon måndag åker jag raka vägen in till jobbet, härifrån landet. F har stuckit till sitt jävla Budapest. Jag hatar det fortfarande.

Vad är det meningen att man ska göra på landet en helg? Jag har ingen aning. Så jag gör det som jag alltid gjorde på somrarna i mormors sommarstuga: Läser. Och läser. Och läser. Och läser. Gärna uppe på vinden. Irriterande va, naturälskare?

Bordsskärmar, mer flexibelt

Vi kommer att sitta rättså tätt på Greta Garbos torg. Därför måste vi skaffa skärmar mellan våra skrivbord, för koncentrationens skull. Vad tror ni om de här? Verkar bra tycker jag. Men vilken är bäst? Den blå (skrolla till skärm- och spaljéväggar, skärmväggar, skrolla ner till bordsskärmar) eller den i trä?

Falska kommunister och gnälliga moderater

Ja, det är väldigt lätt att vara mer moderat än jag ska jag säga. Jag är nämligen väldigt lite moderat. Ändock egenföretagare. Hur går det ihop? Det går ihop. Det har inget med varann att göra. Tvärtom, till och med en kommunist kan ha småföretag! Med skillnaden att den jobbar i stället för att slösa energi på att sitta och klaga på skatterna. Herregud, man har ju skitbra villkor som småföretagare! Kan dra av en massa grejer på skatten! Sedan finns det förstås kommunistundantag från skatteälskarna. Som ni väl vet finns ju en hel del falska commies där ute. Som gärna kommunistar åt alla andra utom sig själv. Den gamla vanliga egoismen alltså.

I dag har jag varit ute och sprungit. Och faktiskt tagit bilen till jobbet! Men det är för att lokalen måste tömmas, mina grejer ska ut härifrån. Alltihop. Utom några basala prylar som jag tar med vid stora tömningen den 4 juli, då vi verkligen flyttar allting härifrån till Greta Garbos torg. Det ska bli så härligt. Så härligt. Så underbart. Kanske. Eller så blir det ett helvete... vem vet.

Ska klippa mig hos någon som ska vara gudomligt bra - trots att han heter Örjan - som finns på Moc på Söder. Blir spännande. Jag har annars haft samma frisör i åratal. Men hon har blivit lite fegare på sistone och dessutom tar det hundra år att åka till salongen, den ligger på Östermalm. Beware!

Ni klarar inte en firma, moderater!

Det är lustigt, men många jag känner som är betydligt mycket mer moderater än jag, är ändå värdelösa på handlingskraft. Är man höger, ska man ju vara sin egen lyckas smed. Men nej, de här fp:arna och moderatarena klarar inte att rycka tag i sig själva på minsta vis. Sitter bara och väntar på att någon ska hjälpa dem. Hur moderatigt är det, korkskskallar?

Sedan har jag en suverän artikelidé som går ut på att kolla små enmansföretagare, och jämföra deras politiska tillhörighet med hur bra det går för deras små firmor. Jag kan slå mig i backen på att det går minst bra för moderatpuckona. De vet bara hur man klagar. Inte hur man fixar en fungerande firma. De kan ta sin så kallade "frihet att välja" och annat bludder och dra. De är inte trovärdiga.

Det finns ju bara en anledning till att få en minifirma att funka: Nämligen att man vill fortsätta göra det man gör i sin minifirma. Det är inte många som ens tänker på att bli miljonärer. Utom förstås moderaterna. Men de anstränger sig inte, de orkar inte, de bara sitter och gnäller och låtsas som att det är skatterna och inte deras extrema lathet som gör att stålarna inte rullar in. Kom igen, moderater. Försök leva upp lite till era ideal. Bara lite.

Klart man kan välja lycka

Apropå diskussion med Jenny M på El Mundo i går: Kan man välja lycka framför olycka? Det kan man nog. Men det kräver en viss mognad. Och bra varningslampor. Håll dig borta från trasiga människor! De kommer att äta upp dig levande.

Jag mår som jag förtjänar. Barnen väger 12 och 15 kilo. Ja, det är Tony som väger minst. Men inte länge till. Snart går han om Nadia. Och han har inte ens nått 80 cm på måttstocken.

Snart blir det bira för surmorsan

Grattis till Sara som i dag blir inte mindre än 35 bast! Hurra, hurra, hurra, hurra! Tyvärr är hon i Italien så man kan inte fira henne mer än så här.

Har varit en rättså vanlig dag på mama i dag. På ett sätt ska det bli skönt att jobba där hela veckorna i stället för halva. Börjar med det i nästa vecka. Så hattigt att försvinna halva veckan, sedan komma tillbaka och inte fatta allt vad som hänt under tiden man varit borta.

Hur som helst. Åt lunch med M i dag. Det var väldigt trevligt. Han verkar rättså glad trots att det inte går alltför bra på kärleksfronten. Men det blir säkert bättre snart. En sak är säker: Tjejerna gillar M! Så du kan lita på att det dyker upp någon, förr eller senare, M. Själv rekommenderar dig alltid stenhårt för alla eventuella intressenter.

Annars kanske det blir något kul i helgen i alla fall. Och i veckan. I morgon tänkte jag parta lite med Jenny M, på Nyfiken gul. När det är sånt här väder får man grymt ölsug. Men i stället måste man gå hem för att tvätta en massa bajs som Tony bajsat ut (hade ett haveri i morse, läs mama-bloggen).

Torsdag kan det bli fotbollskväll hos nämnde M.

Nu ska jag dricka en massa vatten. Törstig i dag pga värmen och pga att jag joggade kl 6 i morse. JAG ÄR SÅÅÅ BRA.

Mitt liv i höst, härligt va?

När det känns tufft och jobbigt, brukar jag tänka på Lokalen. Den som ligger vid Greta Garbos torg alltså. Den som vi ska flytta in i den 1 augusti. Där ska jag sitta och titta ut genom fönstret och njuta av lummiga träd. Jag ska fixa telefon och vi måste fixa internet, lite av stressmoment I agree men i alla fall, när allt det är klart, ja, då ska jag sitta där och titta ut genom fönstret, titta på vackra Greta Garbos torg, fundera över hur jag ska formulera mig bäst, sedan skriva lite skriv skriv, ringa lite ring ring, och skicka min text, printa ut faktura och bara luta mig tillbaka, kanske ta ett dagspass på Ashtangayogashala som ligger på en spottloskas avstånd.

När jag gjort ett hårt pass, ska jag bege mig till Lokalen igen, bara för att finputsa det sista i texten. Kanske sticker jag med nån trevlig kollega och käkar lunch där i hörnet, grekisk resto eller kanske nåt mysigt fik. Ja, och så börjar klockan närma sig tre, och det är min tur att hämta. Då cyklar jag i lugnt mak till dagis, hämtar mina två gullungar, lämnar cykeln där och drar hem dem i vagn (för att systemet med cyklar ska funka måste vi ha en cykel till).

Jag lagar mat medan de ritar och har det bra. Så äter vi i lugn och ro, F kommer hem från jobbet och äter han med. Nästa dag är det tvärtom eftersom vi hämtar varannan dag. Vi leker lite, kollar Bolibompa, sedan lägger en av oss barnen (som vid det laget sover tillsammans i Nadias rum, de sover även hela natten och ingen håller på och skriker).

Sedan kan F och jag snacka lite, kanske kolla en boxmanfilm, ta det lite lugnt, dricka te. Och gå och sova.

Så kommer mitt liv att bli. I höst. Helt säkert.

Lite funderingar kring vardagens avgrund

Jag har faktiskt väldigt många vänner. Inser det nu. En helg räcker för att träffa några, men då är det ändå en massa kvar som jag skulle vilja träffa men inte hinner. dagen är inte lång nog, det är alldeles för jobbigt att kajka sig runt med två barn, jag orkar ingenting utom miniminivå, särskilt när Tony envisas med sin skrikterror ungefär 4-5 gånger om dagen.

Han verkar så glad dessemellan, en riktig solstråle, han älskar att kramas och är alltid gullig mot alla. Men så bara börjar han sitt fruktansvärda skrikande. Det är som att stirra ner i avgrunden i vissa stunder. Okej om jag och F blir knäckta, men han knäcker Nadia också! Och det är väl det som stör mig mest. Hon blir så arg, ledsen, frusterad, sitter och håller för öronen eller skriker själv, rakt ut.

Eller, säger "jävla Tony" som hon gjorde igår. Hehe. Undrar vems fel det är.

Ja, som sagt, jag orkar inte allting, framför allt orkar jag inte hålla igen på humöret när jag prövas på det yttersta 4-5 gånger om dagen.

Även om allt dessemellan är strålande solsken.

En galen, galen helg

F har stuckit till Finland, där han bor i ett extremt spartanskt hotellrum men med bastu, vad det verkar. Själv har jag haft några toppar och några dalar efter ett dygn ensam med barnen. Tony skötte sig rättså bra på lokalen i går men började tokskrika kring ett, så jag gick därifrån.

Gjorde ett halvhjärtat försök att hitta joggingskor på väg till dagis. Väl där fick ungarna gunga och leka, sedan lyckades jag få med mig Nadia hem genom att locka med att Jacob skulle komma. Så var vi hemma med skrik-Tony som var galet sur (för att pappa inte fanns hemma?). Sedan kom Sara och Jacob, ungarna åt mat och kollade Bolibompa, så kom Annika, vi lagade entrecote och satt på balkongen och åt medan vi försökte lägga ungarna, Tony var ju hur lätt som helst men Nadia och Jacob hade lite svårt för att somna ihop. De är för små för ändrade sovrutiner. Nadia somnade till sist på balkongen där jag och Annika satt och snackade, och Jacob somnade med sin mamma i Nadias rum.

I morse vaknade Nadia och skrek, halv sex. Helt galet. Hon väckte Tony. Ingenting hjälpte, till sist höll jag fast henne och sa åt henne att hon fick välja hur hon skulle sova vidare. Då lugnade hon ner sig. Men då var det kört... puh! Fick gå upp och halvslumra med Tony krypandes runt. Han vägrar sova igen det där fortfarande.

Nu står han och skriker igen för han vill hänga med storbarnen ut på gården. Helgen kommer vara helt galen på detta viset (ensam med barnen) så vi får se om jag kan skriva något mer.
Hejhej

Hösten är ljus, hoppas jag

Jo förresten. Har nu berättat för mama hur det blir i höst. Det blir så här: Den 7 till 31 augusti jobbar jag alla dagar i veckan på mama. Därefter inte alls, förutom för hopp-in-pass och annat. I stället frilansar jag. Jag vill gärna skriva för mama, men jag känner inte att jag hinner med trycket som råder på en redaktion just nu. Det känns bättre att vara frilans för då kan jag själv disponera tiden, barnen kan vara sjuka utan att jag blir superpressad med deadlines (förhoppningsvis) och så vidare.

Men framtiden får utvisa om det var smart eller ej. Hur som helst har vi sagt ja till den underbara fina lokalen vid Greta Garbos torg (nära Nytorget, Söder) och det betyder att vi måste flytta allt innan sommarlovet, för från den 1 augusti ska vi sitta där borta nämligen. Åååå det känns bra, mycket bra. Jag gillade verkligen det där stället. Bara det funkar med internet, telefon och att sitta ihop. Men det ska funka.

Om allt går vägen, blir hösten en härlig tid, mindre splittrad, mindre tokstress, mindre småbarnskaos... kanske. Tony ska börja på dagis också, den 21 augusti. Från och med då får F och jag vara med barnen lika mycket, dela på lämningar och hämtningar, det blir JÄMNT fördelat.

Ja, det verkar ljust. Fast man vet aldrig.

Stressen når oanade höjder

(Mamma går med Nadia på dagis, vädret pissigt, onsdagen den 31 maj på morgonen.)

Jag har väl aldrig varit med om mer stressande tid än nu! Usch vad det är pressat, det är helt galet! Vernissager hela hela tiden, releaser, kompisar man aldrig hinner ringa, en miljard födelsedagar, hejdå-partys och herregud, jag blir galen! Jag fattar verkligen inte hur det ska gå att få ihop sitt när det är så här. Allting är ju kul också, man vill ju gärna hänga med på picknicks och trädgårdsträffar och mysiga restaurangkvällar och annat. Men hur ska man få ihop det? Det går inte!

Nadia somnar aldrig före 21 helt plötsligt, vet inte vad som hänt men hon känner väl av den allmänna stressen. F sticker till Finland också, fredag morgon, då måste jag ha lämnat två stora skrivjobb ifrån mig, jag fattar inte hur det ska gå!

Jag ska dessutom utsätta mig för ett experiment och stanna hemma över helgen, trots att jag är ensam med barnen. Blir väldigt intressant att se hur jag klarar det. Måste ladda upp med mat, mat, mat.

Orolig, mycket hänger i luften

Några saker som behöver lösa sig för att jag ska känna mig mindre nervös och orolig:
1. Huset i Podobuce. Någon slags lösning så vi kan bo där i sommar, nästa sommar, sommaren därpå... vi måste hitta en lösning!
2. Snacket om hösten med mama, så allt är klart och tydligt för alla.
3. Flytta till nya kontoret, skriva på, veta att det löser sig med flytt av teleabonnemang och fan och hans moster.
4. Tid till att skriva de två stora artiklar som MÅSTE bli klara den här veckan. Men F ska till Finland och har bokat resa fredag morgon, jag fattar inte hur jag ska kunna skriva med Tony hos mig. Även om jag längtar efter att få vara mer med barnen.
5. Tid att läsa böcker för förlaget och sticka till Annika. Har bara 1,5 sjal kvar, men de måste bli klara snart.
6. Träning, i morgon, men hur?
7. Present till Selma. Hon fyller ju i morgon. Hoppas att nåt är öppet! Men när, när när ska man handla?
8. Tonys pass. Måste fixa NU.

Så mycket att göra. Så lite tid.

Med fötter som köttsår

Mina fötter blev som söndermosade av mina fina La redoute-dojjor. Jag trodde jag hade provat in dem! (Genom att ha dem hela Nadias födelsekalas.) Men, en läxa jag nu lärt mig. Att gå omkring en helkväll inomhus, hur mycket man än står och hänger, motsvarar absolut inte att gå utomhus! Det är inte samma sak, inte inte inte.

Så redan innan vi kommit till Hornstull började jag känna det som att jag fått elchocker i främre trampdynorna. Vi hoppade på fyran och när jag klev av kändes det som att någon filade långsamt på sidorna av fötterna, förutom elchockerna vid trampdynorna. Festen var kul, jag var lite rädd innan att det bara skulle vara en massa folk från F:s jobb och det var det ju, men en hel del annat folk också, så man slapp att det där "typiskt den och den"-snacket om folk man aldrig sett.

Jag pimplade vin - vi vet väl alla (kvinnor) att bedövning är det enda som hjälper mot skavsår, om man inte har de utmärkta plåstren från Apoteket som liksom smälter ihop med huden. Det hade jag inte. Så jag försökte köra en smula berusning. Fast det gjorde för ont, och jag orkade inte dricka hur mycket som helst, så det skar ändå i fötterna på väg därifrån.

I dag har varit ännu en galen dag. Först iväg till en studio vid Atlas-området, Kungsholmen, där Nadia och Elvin och Tony var med i ett modereportage för mama, jag orkar inte ens förklara men sedan åkte vi med Jon, Anna, Elvin och Elvins 3 månader gamle lillbror som ÄNTLIGEN fått ett namn, grattis till det, Mattis! Och fikade nära ett slott och en massa hästar och Sollentuna. Sedan hem med Nadia, åkte med Tony och storhandlade på Willys, kom på att vi glömt Nadias Findus-mjukisdjur, typ det enda hon verkligen lekt med någonsin, på fiket, men snälla snälla Jon åkte och hämtade det åt oss, inte så långt ifrån dem, vi kom hem och avfrostning av kylen pågår. Jag lagade hemmagjorda hamburgare med nyttigt bröd. Det åt mamma, Nadia, F, Ida (fast bara ost) och Antje, som är här och hälsar på Ida. Sedan kom även Martin. Men så drog Idag och Antje, sedan mamma - hon kommer tillbaka i morgon - och så till sist även Martin, efter att den stackaren fått hjälpa oss att diska ur alla hyllor i kylen.

Nu jobbar jag med Aftonbladet och snart måste alla matvaror - som är på balkongen - in i kylen.

Jag säger bara, puh, puh, puh. Börjar dessutom få ont i halsen och har haft ont i huvudet. Tror faktiskt jag fått barnens förkylning. Stackars moi.

Trixet för bästa festen heter drinks!

Ska ut i kväll. Promenerar till Röda bergen och går på fest hos F:s arbetskamrat på White, Erik. Jag ser fram emot det ganska lite. Å andra sidan kan jag alltid fly till Erika som är ute med Cattis och gänget. Å ena sidan kan F och jag dra någon annanstans senare.

Spenderade morgonen med att städa medan F sov, och fixa frukost. Sedan, när F vaknade, lämnade jag över dammsugningen till honom och stack till Enskedet. Träffade Erika och hennes ungar. Det var ett livat litet gäng där på gräsmattan. Tony förstås helnöjd. Ingen tror mig när jag säger att han skriker! Utom mamma och Ida som har varit med under hans värsta skrikattacker.

Vi åt McDonaldsmat, faktiskt inte fullt så illa som jag har ätit förut. Jag tog visserligen Big tasty, de andra smakar väl ingenting då antagligen. Tony var helnöjd med sina pommes frites, och Nadia som vanligt tokig i gungan. Erika satte upp en hängmatta också. Däri somnade Tony när han blev lite sömnig. Han har gått en hel del i dag, korsade vardagsrummet sedan när vi kommit hem.

Mamma är här nu också. Hon ska stanna tills onsdag! På det viset kan F få hjälp eftersom Nadia inte ska vara på dagis vare sig måndag, tisdag (röd dag) eller onsdag. Dessutom kan F och jag gå på tidningen Sex:s fest på tisdag. De brukar ha skojiga fester, kanske för att Martin är inblandad? Han har alltid bra fester. Det är en talang, att kunna ha bra fester. Man vet ju den del folk som aldrig lyckas ha bra fester. Det blir alltid något spänt över det hela, hur casual det än ska framstå som. (Bakomliggande grundorsak - för uptighta.) Egentligen är receptet enkelt: Trevligt folk, mycket alkohol, något att äta för att inte vissa ska bli för fulla. Och så musiken. Så fort människor druckit lite alkohol blir de extremt lättpåverkade av musik. En deppig låt, och alla blir ledsna och pratar bara om deppiga grejer. En seg låt och alla vill gå hem och sova.

Men, framför allt måste värdarna se till att slappna av. Annars blir det för spännigt helt enkelt. Ååå snart blir det vuxenfest i Tanto. Det ser jag fram emot.

Finfinaste lokalen funnen!

Röven också. Skrev precis ett jättelångt inlägg som bara gick upp i rök eftersom datorn dog. Vår dator mår verkligen inte så bra.

Annars började dagen riktigt pissigt med att F var skitarg för att jag gått ut dagen innan och skrev i bloggen att jag ibland är sur och vill fly från barnen. Detta är inte okej att tänka när man varit 4 dagar i Bryssel. Men jag var jävligt hungrig och helt färdig när jag skrev det där, och arg på honom för jag trodde allt var hans fel. Det var det ju inte. Inte det i alla fall.

Vi hittade världens finaste lokal i dag, vi i frilansgruppen alltså. Den ville alla ha! Den är till och med billigare än vår nuvarande. Så snart kanske ni ser mig hänga kring Greta Garbos torg. Hoppas, hoppas att allt går i lås ekonomiskt och att vi får den osv.

Nu ska jag bara glo tomt framför mig. Sedan ska jag sova.

Vad mammor aldrig får glömma

Viktigt kom-ihåg:
- Var aldrig trött utan alltid käck.
- Låt aldrig någon ana att du kanske är irriterad, av hunger, av behov av lugn och ro eller annat.
- Även om barnen skriker oavbrutet i tre timmar ska du stå där med ett stelt leende på läpparna och bara njuuuuta.
- Kom ihåg att mammor alltid, alltid, alltid måste uppoffra sig mest. Annars är de inte riktiga mammor. Annars betyder det automatiskt att de skiter i sina barn.
- Åk aldrig på egen semester. Ta alltid med barnen och bara NJUUUUT.

Så här härliga var vi i Bryssel!

Tydligen hade Nadia fått sova på dagis. Fick jag veta när F kom hem. Då hade faktiskt Nadia somnat, till sist. Själv gick jag och la mig asatidigt.

Nu är jag på lokalen men ska snart cykla hem. Har jobbat som en gnu (skriver för mama, flera artiklar samtidigt, blev dessutom tillfrågad om att skriva en grej för Family Living, puh säger jag bara) och dessutom tittat på lokaler som vi kan flytta till. Vi har blivit utkastade från frilansbyrån nämligen, måste flytta... huva vilket meck. Men å andra sidan var den ena lokalen fantastiskt fin, som en dröm. Där vill jag sitta! Fast självklart lite för dyr. Alltid är det nåt.

I morgon ska jag ta det lite softare än i morse, då jag sprang med Ida och höll igång som en dåre (läs mama-blogg).

Förresten har jag lite fina bilder från Bryssel. Lägger in dem som jag lyckats förminska. Det är bara två stycken. Den ena är väl att se som lite av ett skämt, vad gäller mig alltså.

I kväll ser det ut att bli utgång för min del. Så alla som vill träffa mig kan gå till Roxy från kl 19.30, då sitter jag där och sippar på ett mustigt glas rött ihop med Erika. Det blir skönt värre.

Det verkade ett tag som att Sara var på men sen kom inte ett ljud från henne så kanske inte ändå.