lördag, april 29, 2006

Ny balkong, jajemänsan


Ja, vi lämnade barnen hos våra föräldrar i går. Nadia åkte till landet, där farmor och farfar huserar, och Tony fick bo i stan med mina föräldrar. Andra gången han får sova borta, utan oss. Han såg ganska nöjd ut när vi gick, och enligt mamma har han varit glad hela dagen i dag. Och vi är helt i gasen, F och jag. Först stack vi till Fredells, sedan till lite andra plejs och så till Ikea. Och nu ser vår balkong ut så här! Vi är så nöjda. (Före-bilder hittar ni på
min andra blogg).

I kväll är det fest igen! Annikas födelsedagskalas. Hurra för henne!

Etiketter: ,

fredag, april 28, 2006

Underbara Nadia, underbar fest

Nu är jag tillbaka i min härliga lokal, fast saker har havererat här. En hylla har bara satts upp till hälften, alla glödlampor har brunnit ut utan att någon bytt, fästen till våra postlådor har inte köpts. Själv är jag ju bara här 2,5 dagar i veckan (2 dagar oftast) och hinner inte fixa så mycket sånt.

Men nu har jag försökte tvinga Melker att köpa lampor i alla fall.

Jennie D:s kalas i går var jättemysigt. Och tjusigt! Tjusigast var förstås Jennie själv. Hon har förresten skrivit en skitbra bok (ja, jag är partisk, ta det med en nypa salt om ni måste, jag TYCKER verkligen att den är bra). Boken heter "Tackar som frågar. Historien om några människor". Några av Jennies kompisar läste stycken ur boken, det var verkligen kvällens höjdpunkt. Särskilt personen Sussie Bengtsson gillade jag.

Annars pratade jag en hel del med Jennies förläggare, samma person som jag lektörsläser för. Hon tycker att jag lektörsläser jättebra! Jag blir så glad över beröm. Det är inte som att man får en massa beröm annars direkt. Jo, på mama får man faktiskt det, de är så generösa med sånt. Men annars. I mammalivet tex. Där är det bara en massa klagomål. Aldrig är man bra nog.

Fast i förrgår klappade Nadia min kind och sa: "Mamma, du är så gullig". Helt underbart.

onsdag, april 26, 2006

Två bra nyheter


Bra nyhet 1: I dag har jag fixat en trehjuling till Nadia! Hittade via det fantastiska Grannarna. Så här fin är den, kolla bilden. En Winther, som tydligen ska vara bästa modellen.

Annars har dagen varit rättså utmattande. Cyklade med Nadia till dagis, cyklade till mama/Family Living, kom faktiskt i tid, jobbade först på Family Living där det inget fanns att göra utom sista timmen, sedan på mama, där jag inte hann klart. Frustrerande! Men i morgon ska jag bara vara på Family Living, och redigera det sista. Sedan får jag en ynka dag på mitt favoplejs - mitt frilanskontor.

Annars har vi kanske hittat en fin korgstol till balkongen. Bra va? F tyckte även att bordet i samma serie var superfin. Men där går gränsen för vad vi har råd med.

Bra nyhet 2: Från och med fredag - då vi ska lämna bägge barnen i Uppsala, Tony hos min mamma, Nadia hos farmor och farfar (på landet) - får vi låna mamma och pappas Volvo och ha den här i Tanto! Detta eftersom vi fått plats i garaget. Det betyder att vi får fördelarna med bil (tillgänglighet) utan nackdelarna (som ansvaret, tex).

Plus att mamma hade hittat en billig bilbarnstol till Tony på rea på Barnens hus. Det var skönt, då slipper vi tänka på den vidriga kostnaden. I stället för 3000-4000 kronor har vi nu en för 1600.

I kväll ska jag kolla klart på "Filth and the Fury". Sedan har vi bara en Boxmanfilm kvar - en thriller. "Life of David Gale". Recension kommer!

To do-lista i kväll/i morgon:
- Kolla på Filth and the Fury
- Dricka rött te
- Äta mögelost om den finns kvar
- Fråga F om det är okej att jag joggar kl 6 i morgon
- Säga till F att jag inte kommer hem efter jobbet i morgon, ska ut och fira Jennie Dielemans bok som nu har release!

tisdag, april 25, 2006

Punkig prinsessa

Var det punken som väckte feminismen? De påstår det i filmen "Filth and the Fury". Den kom just med Boxman.

F mår dåligt, han spydde i morse och är helt slut. Jag bara sitter och hoppas att jag slipper magsjuka, liksom barnen! Tony klarar inte en magsjuka till. Varför är vi sjuka hela tiden? Vad är det som händer?

Innan vi satte på Filth såg vi
"It's all gone Pete Tong". Den var faktiskt bra, fast jag har haft dåliga vibbar kring den förut. Helt fel! Fast bitvis jobbig.

Jag ska nu försöka koncentrera mig på punken. Apropå punk har jag köpt en riktig prinsesskjol på HM i dag. Faktiskt samma kjol som Tilde de Paula har på omslaget till senaste mama, underkjolen som hon har. Rosa band och grå spets. Skitfin. Ska jag ha en kjol över? Kanske. Då måste jag köpa den också. oops.

måndag, april 24, 2006

Jag vänsterprasslar!

Nu kommer erkännandet. Jag har varit otrogen. Jag har inte velat säga det förut, vågade kanske inte. Men det är så att jag har börjat blogga proffessionellt, för mama. Jag ska hålla på där i en månad, sen får vi se hur det fortsätter.

Men jag lovar att stanna här också, det är helt säkert.

Vad hände då i dag? Jo jag hoppade in för Family Living, det var ganska kaosigt med sidor som inte var klara, stress och annat otrevligt. Men jag flyter lite ovanpå och är mest intresserad av att göra mina timmar. Mindre intresserad av att stressa.

I morgon kanske jag och Erika ska luncha på Grill! Hoppas, hoppas.

Och i morgon börjar Seiberlichs budgivning. Spännande.

söndag, april 23, 2006

Soligt, skönt, gott i Tanto


I dag var en skönt varm och solig dag. Tony vaknade 6, jag la mig på golvet i vardagsrummet medan han klättrade omkring, vaknade till och då var Nadia också där. Vid 8 tvingade jag F att gå upp. Själv la mig i sängen igen och sov till halv tio medan han serverade frukost till ungarna.

Sara och Jacob kom vid 11, de stora barnen gick ut med Sara, själv skrev jag klart min kritik på ångesttjejens text och skickade den. Sedan fixade F och jag lunch till ungarna, mackor och kaffe till de vuxna, och begav oss ut på gården. Då kom även Richard och Selma dit. Sara och Richard gick för att spana in en 4,5:a här i Tanto! Hoppas hoppas att de vill ha den. F och jag gick också dit en sväng medan de passade våra ungar på gården. Den var verkligen sliten men vi tyckte den var fin, den är bara på andra våningen men har ändå fin utsikt. Men det krävs en del jobb. Jag lägger in en bild på vardagsrummet.

Tja, sedan lagade vi mat och Nadia och Jacob lekte. Vid fem åt vi revbensspjäll, goda sådana, och potatismos och sallad. Sedan ville Jacob gå hem och klädde sig. Men när jag frågade om han ville ha tårta ändrade han sig.

Barnen däckade ganska snart. Nu börjar vuxenlivet. Tyvärr är jag i koma av trötthet. Ida ringde och sa att någon kastar leksaker i soprummet till vårt hus! Ska gå och kolla. Hej hej

Vi överlevde barnkalas!

Vi överlevde dagisbarnkalas. Det blev cirka 11 barn, men det gick bra eftersom alla hade med sig föräldrar. Det blev faktiskt ganska mysigt, och gick väldigt lugnt till anser jag alltså. Har fotat Nadias fina dukning till kalaset. Servetten knöglade hon in under assietterna. Det var så bra. Hon har en helt egen estetik.

Dessutom var det typ 15 plusgrader så när barnen ätit tårta och lekt och bankat på Nadias saker (samt haft ett jättegulligt kafferep inne i Nadias plast-villa-villerkulla, ordnat av Filip och Felix - Nadia kan bara komma på att trasha och välta huset som lek, vem är killig vem är tjejig i detta sammanhang, biologister?) så begav vi oss ut på gården för att de skulle få känna på vårsol. Det var riktigt mysigt.

Sedan kom Ida och Natalie som lovat barnvakta. De gjorde de, och F och jag stack till Folkets kebab för att äta och sedan till Malmen för en öl (kunde inte gå in på Kvarnen för det är så jävla sjukt att betala garderob när man bara ska ta EN öl), sedan såg vi på en film. Hills have Eyes. Ett mycket viktigt tips: SE DEN INTE. Den var kassare än kassast.

Men ändå skönt med en paus. Nu är vi hemma igen. Jag jobbar lite, moderering av Aftonbladet, F kollar något trist program om människor som försvinner. Snart knyter jag mig.

To do i morgon:
- Skriva ihop en text till förlaget: Såga en bok, eller försöka komma på hur fan man får ordning på det här manuset de skickat. En ung tjej som skriver om ångest, olycklig kärlek, olycklig barndom, poetiskt/obegripligt. Gäsp! Jag blir så uttråkad. Men ska verkligen försöka anstränga mig.
- Träffa The Seiberlichs. De ska kolla på lägenhet kl 12. Här i Tanto. Skiner solen så är vi på gården hela dagen igen. Jacob och Nadia gillar ju varann, det är så kul.
- Laga till de där revbensspjällen som ligger och gonar sig i min marinad jag slängde ihop idag före kalaset.
- Gå ut och springa med Ida, det får bli framemot eftermiddagen eller till och med kvällen.

lördag, april 22, 2006

Bajsa inte i min säng, snälla

Nu ska jag bara städa toan och sedan bär det av till Mariahallen, ska handla grejer till kalaset. Får inte glömma att jag behöver cash till bullarna jag ska köpa på tillbakavägen! Bananza har inte kortbetalning.

Vi höll Tony vaken till halv nio i går och så sov han faktiskt till 6 i morse, det känns som sovmorgon jämfört med kl 5 som han vaknat hela veckan annars. Fast han började med att bajsa så det flödade över i vår säng. Hemskt! Har nu tvättat madrasser och bytt lakan. Men liksom... fy fan.

Det är ett helvete att ha två barn, ska inte säga annat. Samtidigt ganska härligt. Nyss skrattade de så de kiknade eftersom bägge lekte i Nadias Villa villerkulla, ett tält som ser ut som Pippis hus. Leken går ut på att man välter huset och klättrar i det på väggarna. Jag fattar inte hur Tony fixar det men han klagar aldrig när han är där inne.

Nej, nu måste jag sätta igång. Mariahallen öppnar om tre minuter. Hej så länge (rapporterar om dagisbarnkalaset senare i dag om jag överlevde).

fredag, april 21, 2006

Kan det vara nåt för Tony?


Jo, den här var ganska gullig faktiskt. Måste komma ihåg att göra som de skriver.

Mejl från Libero:

Lägg kassakvitton (ej kopior) från 2 st. Libero ekonomipack i ett kuvert. OBS! Gäller köp gjorda mellan 1/4 - 30/6 2006. Frankera, skicka med ditt namn och adress till:
SCA Hygiene Products, Reklamlagret, 409 61 Göteborg. Märk kuvertet med "Sverigebodyn" och posta senast 30/6 2006. Sverigebodyn skickas sedan hem till dig. Bodyn är i storlek 1-2 år, 100% bomull. (Gäller så långt lagret räcker).
Vänliga hälsningar, Libero.


Vi får se om jag orkar. Förresten, vad är det för jävla storlek, från 1-2 år? Det kan ju vara hur stort eller litet som helst? Jaja.

Jag fixar inte stress just nu

Jag jobbar extra för Family Living nu. Eller, jag gjorde några timmar på dagen i dag och ska vara där i stället för på mama mån-torsdag. Bara en endaste dag får jag på mitt högt älskade frilanskontor.

Så fort jag kommer hit, till min lokal, är det som att axlarna sjunker ner, världen ser ljusare ut. Det är bara så jävla stressigt där i Bonnierhuset på Sveavägen 53, alltså där mama och family living sitter (i samma rum, för övrigt). Jag måste säga att jag inte riktigt fixar det, mentalt alltså. Rent praktiskt är det inga problem, man jobbar på liksom. Men mentalt, att veta att det alltid är nästan kört med tid... vad är det för grej? Det är ju inte som att Bonnier är Sveriges mest utfattiga företag direkt. Kan de inte anställa lite folk i stället för att köra slut på den personal de har? Det undrar jag.

Faktum är. Att som mitt liv ser ut nu, i dagens läge, med två galna ungar som skriker och behöver ett ton uppmärksamhet och ska äta konstant, olika sorters mat, och bara konsumerar oss föräldrar till max, så klarar jag inte att ha ett alltför stressat arbetsliv. Det går bara inte.

Så jag ska nog börja skärpa mig lite, nu har jag ju sagt ja till Family Living. Men framöver, med mama. Jag ska säga ifrån. Jag orkar inte ha en pressad arbetsdag när hela min kväll och nästa morgon (som för övrigt börjar kl 5.00) är helt pressad.

Annars är jag glad. Ska snart hämta Nadia, vi har ju våra ensamma eftermiddagar på fredagar. Det brukar bli väldigt mysigt. Ska fråga henne vad hon vill göra i dag, kanske gå till Skånegläntans lekplats eller så.

Solen skiner. Jag hoppas på en skön helg. Trots att vi har kalas för cirka 10 dagisbarn imorgon. Men det är en ny grej jag börjat med! Inte stressa INNAN det ens hänt. Jag kan stressa över det där i morgon i stället. Med start kl 5.
Hej så länge

Här är jag




På jobbet (mama). Och i morse, med barnen.

torsdag, april 20, 2006

Desperately seeking trehjuling

Kolla här så förstår ni. Desperat! Vet ni någon fin, säg bara till! Det jobbiga är bara att vi inte har bil och det blir så dyrt för oss att åka långt med SL:s hemska priser att det nästan inte är värt det om det ligger i en förort långt ut, som tex Täby där 99 procent av alla barngrejer på blocket och andra annonsplatser säljs.

Min älskade dotter



Här är min underbara vackra roliga smarta detaljintresserade skarpögda vilda, rastlösa bokläsande småätande snälla trötta envisa frågvisa arga dotter Nadia. Bilderna togs på långfredagen, då jag var bakis och vi åkte till Sumpan för att käka kofta med Jon, Anna, Elvin och Lillebror om ni minns.

Jag tog bilderna med mobilkamera.

onsdag, april 19, 2006

Grejer betyder verkligen grejer

Jag gick faktiskt upp och sprang i morse. Att komma upp på morgonen var inte svårt eftersom Tony skrek som en galning kl 5. Men Ida hoppade av så jag fick springa själv. Det tog bara 24 minuter allt som allt, men jag var ändå helt färdig. Har ingen kondis.

Nadia och jag hade världens mysigaste promenad till dagis, hon gick balansgång på trottoarkanterna och skuttade i gräset och samlade lite pinnar. Vi kom fram lagom till samlingen, den gillade hon. "Nu ska du få se på grejer" sa Nadias favofröken (tror jag) som heter Margareta. Det tolkade hon bokstavligt. Att hon skulle få se på olika saker. Det verkar också som att just det skulle hända, för de tog fram en väska med leksaker i.

Själv tog jag 4an till Gullmars, skulle på möte med Aftonbladet om moderering. Detta gamla vanliga, modereringsjobbet... men efteråt hälsade jag på Karin och Sara Åkesson, som jobbar där, det visste jag inte ens.

Ja, så var det mama igen, stressat. Cyklade hem och barnen var i upplösningstillstånd så de somnade fort. Hela kvällen kommer F och jag få leta efter kvittot till alla vitvaror vi köpte i maj 2005, utan dem kommer vi nämligen inte kunna få vår mikro fixad. Den la av i morse. En katastrof för oss. Vi gör allti mikro. Jag orkar inte med sånt här. Kvittot är omöjligt att hitta. Allt annat hade jag kvitto på minsann.
Från en småknäckt människa

tisdag, april 18, 2006

Hur cyklar man rätt väg?


Vem fan har snott vår trehjuling! Jag blir galen snart. Den som tog den borde få stryk. Jag fattar inte hur folk kan göra såna grejer.

I dag cyklade jag och Nadia till dagis, hon på barnsitsen. Vi hade bägge hjälm. Det känns helt rätt. Men sedan fick jag irra omkring länge för att komma rätt när jag skulle till mama på Sveavägen. Måste hitta en bra väg, tror på att cykla ringvägen från Nadias dagis, till Götgatan, sedan över slussen och via Gamla stans östra sida till Kungsan och sedan upp Hamngatan och bara bränna hela jävla Sveavägen helt enkelt. Fast den är v-i-d-r-i-g, mycket galna bilister och konstiga tunnlar som bilar kan dyka upp ifrån. På kartan ser ni mamas ingång markerad.

I dag försökte jag vara tokeffektiv på mama, hann göra resnotiserna och en lite bättre mama nu-start. Men jag hade behövt fixa sex plus-sidan också, men det hann jag inte. Får se hur det går i morgon.

Jo - i dag för 3 år sedan föddes världens mest fantastiska unge, nämligen Nadia Marjatta Udovic Stenberg. Så i morse väcktes hon med ljus och välling och kex på en bricka vi kom in med på sängen, sjungandes "ja må hon leva". Tony käkade upp bägge kexen, höll en i höger hand, en i vänster, en bit i munnen, och struttade runt storskrattandes. Nadia fick några presenter vi hade sparat, badbyxor med fiskar på, mamma mu-skivor tre stycken, en jättefin tröja jag hittade på Åhléns. Så cyklade vi till dagis med glassen de åt till mellis till Nadias ära, och sedan när F hämtade henne hade han frågat henne om hon ville äta på "restaurangen" (en thailändare, god, utan rättigheter som är ganska tom kvällstid, dessutom halvligger man och äter på sköna madrasser som Nadia och Tony tumlar omkring på). Det ville hon. Så hela familjen möttes där 17.30. Hon tog som vanligt ris+räk-barnrätten (så bra att ha en barnrätt som ändå är thai), Tony kastade ris omkring sig, sedan glass igen och så gick vi hem. Ida kom och grattade lite igen, sedan fick Nadia samtal från Rut men hon var helt borta och lyssnade bara, drickandes välling, svarade inget.

Så sedan läste jag en gammal favorit för henne, Sagan om det röda äpplet, och även en födelsedagsbok, faktabok om hajar, som hon tyckte var rättså läskig eftersom hon plötsligt sa: "Jag är här, jag är inte i boken". Hon var tvungen att försäkra sig så hon inte behövde vara i det läskiga. Hon är så söt. Jag sa godnatt och hon däckade direkt. Ida la Tony. Nu jobbar jag med Aftonbladet och ska snart stupa i säng. Ida och jag ska i morgon kl 6.15 mötas utanför huset och springa 30 minuter. Hehe...

måndag, april 17, 2006

Feministdebatt pågår!

Post-Skugge-feministdebatten pågår för fullt, Karin Ekman, som jag känner, skriver i Expressen att hon också vetat sedan länge att det är helt fel att vara kommunist-feminist-kärring. Det var bara otroligt att det funkade så länge. Klart att det skulle gå åt helvete till sist.

Hon får svar på tal i Linda Skugges blogg. Linda berättar också att hon förlorat sina kompisar.

Jag visste inte att det var så komplicerat, för mig har alltid feminismen betytt att man ska håva in cashen. Varje gång man löneförhandlar kan man väldigt enkelt motivera sig med att tänka att en kille hade fått dubbelt så mycket. Jag skulle aldrig någonsin låta mig försörjas av en man. Det strider mot alla mina instinkter. Jag fixar det inte, det är nästan som en fobimani jag har. Jag förstår heller inte riktigt kvinnor som försörjer fullt friska män i arbetsför ålder. Det finns en del sådana också. Det skulle inte heller falla mig in att göra.

Men jag är ändå inte individualist. Orsaken till att jag tjänar pengar är att jag ser en väg ut. Vissa människor ser inte en väg ut. De har inte nycklarna för att ta sig vidare. De måste få nycklarna. Och då menar jag inte att de ska FÅ allting, jobb, trygghet, pengar, boende... njet. Jag menar att de ska få NYCKLARNA till att klara sig själva. Jag är kollektivist men jag tror inte fullt ut på det passiviserande systemet som sossarna skapat. Har du varit arbetslös en månad, måste du söka femtio jobb om dagen. Har du varit arbetslös i två år, då finns tusen roliga kurser och bidrag att få. Alltså uppmuntras passivitet. Jag kan go on and on and on om detta och det är en komplicerad fråga.

Jag tror inte på att förslava människor men jag tror definitivt inte på att kasta ut dem och tvinga dem att simma från noll. De måste få gå i simskola först.

Nadias kalas blev lyckat. Men herreje vad trött Nadia var på slutet! Hon fick många presenter, som hon ryckte ur handen på dem som kom och sedan slet upp. Tack ville hon absolut inte säga.

Vi vuxna hann också prata lite med varann. De barn som härjade var Ella, Olle, Nadia, Tony, Ester, Vendela och Alice.

Det var fullt ös! Karin fick sitta en lång stund och läsa pixieböcker för Nadia - under tiden skulle Nadia spela flöjt. Hon däckade medan mamma läste saga för henne halv åtta. Själv ska jag nog knyta mig tidigt i dag. Fest tar på krafterna, även om den är slut kl sju.

I morgon: mama igen.

Partydags med blinda mamman

Snart party. Nadia har varit så spänd så hon ville inte sova i natt, hon ville gå upp kring ettiden, men var lite för trött ändå så hon sov till halvsju.

I dag lever jag farligt. Satte i linserna trots att linsvätskan kan göra mig blind. Måste komma ihåg att ringa till Benckerts på tisdag. Tänk om jag inte suttit på mama på tisdag, då hade jag utan problem kunnat lösa detta på en gång, bara gått till Benckerts och fått en annan vätska. I stället måste jag hålla på och strula med glasögonen eller blindheten ända fram till torsdag. Ibland är redaktionslivet svårt att leva i, att sitta på en redaktion och ha sin arbetstid bunden. Så är det nog för alla som frilansat. Man jobbar liksom friare, även om man antagligen jobbar lika mycket.

Nadia har på sig födelsedagsklänningen, en jeansklänning mamma köpte till henne i Paris. Hon blev gullig, förstås.

Dagens listor
Tonys främsta intressen just nu:
- Ropa DA DA DA DA (betyder ibland - alltid? - Nadia)
- Ropa TA TA TA TA
- Plocka upp skräp från golvet och stoppa i munnen
- Stå utan stöd en kort stund för att sedan landa på rumpan
- Banka saker, kasta saker, röja som en dåre, tömma alla lådor, alla leksaker ut på golvet
- Skratta på inandning, det låter som att han håller på att kvävas
Han är i en fantastisk ålder. Hade glömt de där förnöjda ettåringarna. Det är grejt. Gäller att njuta av det nu för sen kommer hell att börja, först när de är 18 månader, sedan när trotset kommer... huva.

To do:
1. Fixa pizzor
2. Gå ut med Nadia
3. Ställa fram allting för kalaset
4. Koka 50 liter kaffe
5. Göra mig själv fin
6. Ställa upp Villa villekulla
7. Försöka komma ihåg att ta med Bumbum-böcker på tisdag
8. Försöka komma ihåg att jag ska vara på Aftonbladet typ halvtio? Tio? på onsdag.
9. Försöka komma ihåg att kolla upp vilket trehjulingmärke som är bäst
10. Leta efter Nadias gamla trehjuling
11. Om jag inte hittar Nadias gamla, söka på blocket efter en ny.
12. Försöka komma ihåg att ta med glass plus galonisar till Nadias dagis på tisdag
13. Ta det lite lugnt, släppa handväskan, skaffa mig ett liv, bli lite mer ego
14. Det var det där med 13 igen, sorry.

Want to do:
1. Jobba.
2. Träna.
Jo, faktiskt.

söndag, april 16, 2006

Såklart man aldrig skulle förlåta

Jävlarimig vad jag har jobbat för Nadias kalas! Eller mamma och jag, om jag ska vara ärlig. Vi har bakat två sorters kakor, vi har handlat gifflar (alltså bullar i en påse), jag har förberett för pizzarace i morgon. Sedan får de som kommer komma. Jag hade tänkt att själva kalaset får vara rättså litet eftersom vi ska ha mardrömskalaset nästa lördag: Nadias dagiskalas, då vi var tvungna att bjuda alla på avdelningen Ekorren. Inte mindre än 17 ungar alltså.

F och jag fick sova, det var tur eftersom vi var ute till halvtvå i går. Detta är verkligen rekord i utgång för mig! Varannan dag ute...puh! men i går var jag mer eller mindre tvungen eftersom jag hade bestämt med Johanna sedan länge och det var hennes sista kväll i stan (hon åker till Bryssel och jobbar nu i några år, alltså kommer ju hem emellanåt men i alla fall). Och det som hände i torsdags var väl inte helt väntat.

Vi gick i alla fall till Gondolen när barnen somnat, jag och F. Mamma var ju här och kunde vaka över barnen. Där drack vi bara öl av ekonomiska skäl. Vi ville ha utsikten men inte priset. På drinkarna. Dock är det nog ett av Sveriges bästa drinkbar. Ida och hennes bosniske pojkvän Nicola kom, liksom Johanna, vi hängde där till 12. Sedan hade vi fått nog och de "vuxna", alltså Johanna, F och jag, gick till Södra Teatern. De har ett rum med härlig utsikt över hela stan. Men herregud vad det luktar svett på lokal numera! Sedan rökförbudet. Det borde även vara rollontvång.

Jag var rättså trött men det var kul att prata om Kosovo, Johannas förra arbetsplats, hon är diplomat. Svennar är så naiva, tror att fred kan råda bara man kommer överens. De kan förstås aldrig förlåta. Hur förlåter man sin granne som våldtagit ens döttrar, bränt upp alla ens saker, dödat ens farfar? Det händer inte.

Ja, så fick faktiskt F och jag sova ganska bra eftersom mamma tog morgonen. Tio gick vi upp och begav oss till Ringen, F, Tony och jag, F och Tony handlade, jag tränade, sedan bytte vi, F tränade och jag köpte presenter till Nadia ihop med Tony och släpade med hem dem tillsammans med allt vi handlat. Det blev bara småkrafs i present. Fast egentligen behöver hon verkligen en trehjuling. Och hon skulle jättegärna vilja ha en sån där bil man hasar runt på. Men det är ju för småbarn! Får se om hon blir besviken eller har glömt bilen. Hon glömmer ofta såna där fixeringar redan nästa dag.

Ja, nu har vi bara bakat och bakat och bakat. Jag är helt slut. Kakor som ska räcka i morgon och till dagisfesten.
Jag ska glo på tv, sticka, sova. Godnatt.

lördag, april 15, 2006

Blir jag blind?

Den här jobbiga nyheten gäller mig. Jag använder nämligen precis den där vätskan. Kommer alltså bli blind... eller? Hur mycket ska man oroa sig? Vågar jag använda linserna? I går orkade jag bara inte gå utan så jag satte på mig dem. I dag har jag glasögon. Men de är felinställda så jag blir jättetrött i ögonen de dagar jag har glasögon.

Antar att jag måste bege mig till min optiker och be att få byta ut mina vätskor. Skitkrångligt. Jag orkar inget krångel i mitt tajta liv.

I dag kom mamma vid lunchtid, med påskägg och påsktårta och en paj. Ida och hennes kille från Bosnien, Nicola, kom vid tre.

Vi hade städat och jag hade lagat en massa olika matgrejer, lammstek, potatis i ugn, sallad, bönsallad. Vid halv fem åt vi en massa mat, sedan tårta. Men vädret är som en dröm, varmt, soligt, så vi kände att vi måste gå ut med ungarna igen. De har precis varit ute. Tonys premiär på gräs. Tre fimpar hann han få i sig på den korta stund han var ute. Vi kom precis in. Mamma, Ida och Nicola går en promenad i Tanto och lite kring vattnet. Antagligen går F och jag ut och tar en drink på Gondolen senare. Jag ska gå i alla fall, det är Johannas sista kväll. F vet ännu inte. Jag är inte helt het på att gå ut efter mina senaste bravader i utelivet, alltså i torsdags när det bara blev väldigt mycket av det goda. Sa jag förresten att jag träffade Martin och Mattias Ö ute? Det gjorde jag. Martin såg frisk och kry ut men jobbar tydligen extremt mycket. Mattias Ö såg lite trött ut men det har sina förklaringar i och med att hans son nu är 1,5 månad gammal.

Vad ska jag köpa till Nadia i födelsedagspresent? Hon kan inte riktigt önska sig något. Förra året köpte jag en trehjuling till henne, den gillade hon verkligen. Men den har försvunnit. Jag trodde först att F hade kastat den eftersom han har någon noja att vi har för mycket saker, men det var lite väl magstarkt även för honom. Så nu måste vi kolla på en cykel-begravningsplats de har här i Tanto om den hamnat där, och så köpa en ny. Trist.

Hon älskar såna där små bilar som man sitter på och hasar sig fram. Jag borde egentligen köpt en sån när hon var ett, för hon har varit tokig i sådana sedan dess. Men det verkar inte ha lagt sig än, så hon skulle fortfarande bli glad. Men den tar plats... plus att då måste nästan Tony få en också.

Jag funderar givetvis mycket kring det här med feminismen, vad det betyder att Skugge avsäger sig den titeln. Egentligen så är det självklart vad som sker just nu: Feminismen håller på att bli otrendig. Det som kommer att hända är det som hände på 80-talet, man bara lägger ner frågan tills det kommer en ny generation som upptäcker hur jävligt allt är (och att det blivit ännu värre på grund av att ingen kämpat på många år), och så börjar det om. Det känns förstås helt förjävligt, för en person som jag själv som aldrig varit annat än feminist, sedan typ mellanstadiet då jag krävde att få spela fotboll med killarna på lunchen. Ja, jag gick till magistern och tjatade till mig en plats för mig och några andra tjejkompisar. Men de mejade ner oss genom att tala om för oss hur dåliga vi var. Trots att jag försökte övertyga mina kompisar att de bara snackade bull, att vi tjejer bevisligen hade gjort fler mål än många av killarna, så hoppade de av efter ett tag.

Hur som helst. Jag är helt enkelt inte trendig. Kanske har jag lite för bra självförtroende för att vara det.

Koftan räddade trött dag

Ja, gårdagen blev rättså mustad. Att komma hem halv fyra på natten med en del vin i kroppen gör inte susen i småbarnslivet. Jag vaknade av mig själv 8, försökte tvinga mig att somna om och så kl 10 drog F och tränade och då var jag tvungen att släpa mig upp. Barnskriken kändes som att någon försökte såga sig igenom min hjärna. Men det går ju, på något konstigt sätt. Efter lunch begav vi oss mot Sumpan, för att ha en heldag med Jon och Anna och Elvin och den nya bebisen, som bara heter Lillebror (född 16 mars). Han var väldigt gullig och liten och sov en hel del.

Först lekte vi i lekpark, Nadia var som vanligt vildast. Eftersom det bara är för mycket att tänka på med två barn fick Tony inga ytterkläder alls på sig. Så han blev lite frustrerad till sist, försökte krypa i sin åkpåse eller stå barfota i kall sandlåda. Men snart kan han faktiskt leka ute! Alltså nu när snön är borta och det går att sätta skor på fötterna.

Sedan gick vi hem till Jon o Anna, och fick supergod mat - koftabollar och ris och nanbröd och massor av goda röror. Jag åt massor av den starka chilin. Är galen i stark mat. Ungarna fick köttbullar, vanliga, och potatismos. Tony åt i stort sett varje timme - burkmat, gröt, välling, välling igen men sedan hände underverket: Jag fick Nadia att somna i Jon o Annas säng, sedan rullade jag Tony i hans vagn och han somnade där. Så då fick vi sitta i flera timmar, vi vuxna, och prata i lugn och ro! Så skönt. Ibland känns det så galet att man träffar sina kompisar från kl 15 och hela resten av dagen men så hinner man ändå inte säga ett vettigt ord till varann.

Men i morse var jag tvungen att gå upp för F tyckte det var hans tur att sova. 07.00, huva. Ska försöka få byta med F snart så jag får sova. Sedan är det fullt påskös som gäller - fixa lammstek, potatis, sallad, koka ägg att måla, plocka undan allt skit som sprider sig, städa toan, eventuellt dammsuga. Så F och jag har ett rejält arbetspass framför oss.

Glad påsk alla!

torsdag, april 13, 2006

Existentiella frågor kring pjåsk

Nu börjar pjåsken. Just min kick-off för påsken är att jag måste läsa, läsa, läsa, en tjock lite halvskum bok som heter Shataram eller nåt sånt. Den är 1000 sidor lång! Jag blir galen. Jag kommer ingen vart. På engelska.

Hur som helst. Nästa kick-off är att jag ska käka middag med Erika och Karin på Bistro sud. Ljuvligt. Därefter ska det åkas på middag hos Jon o Anna (fredag), därefter ska det städas, lagas påskmat, bakas kakor, förberedas för kalas måndag, bjudas in folk.

Men. Jag lider lite av en existensiell fråga. Varför blev jag egentligen journalist? Och hur ska jag fortsätta som journalist? Vad tycker ni? Pretto eller kommo (kommersiell)? Det finns nämligen bara de vägarna att gå. Och pretto betyder egentligen att jag måste sluta som journalist, för kommo är den enda sortens journalistiken som finns. På gott och ont, ska tilläggas.

Hur som helst. Rik blir jag aldrig. Men det är jag egentligen mest glad över.

Pakethållare, fuck off

Det blev inget träna, jag måste få göra en nystart i träningen i helgen i stället. Men då måste jag skärpa mig! Förresten vill jag ha en ny, begagnad cykel (apropå spontanträning). Som är av riktigt gammal modell=som har stadiga pakethållare så att en barnsits kan sättas fast på. Vad fan är grejen med de tunna löjliga pakethållarna nu för tiden??!! Jag blir så förbannad.

Mina fördomar om italienare


"Alla människor är rasister och har fördomar mot andra folkslag. Alla utom jag." Citat från min far. Lägg märke till den roliga självemotsägningen i och med att han å ena sidan dömer ut hela jordens befolkning, å andra sidan betraktar sig som fri från fördömande.

Det krävs en sann patriark för att komma undan med det.

Jag tänkte tala lite om mina fördomar. Jag har nämligen särskilt mycket fördomar mot en specifik grupp människor: Unga och medelålders manliga italienare. (Som pappa vid ett helt annat tillfälle kallat "Europas talibaner". Även här hittar vi en liten motsägelse till hans påstått fördomsfria attityd, eller vad säger ni?)

Jag hade inte fördomar förr. Faktum är att jag gillade Italien så mycket att jag ville åka dit och lära mig italienska, ett av världens vackraste språk. Och så får vi inte glömma maten, ett av världens bästa matländer. Hur som helst. Jag kom dit, jag njöt av de fantastiskt fina städerna och landskapet i Umbrien där jag bodde (bredvid Toscana), av den mat jag hade råd med, och framför allt av italiensk glass: gelato. Och kaffet! Mums. Men. Så kom det där lilla problemet med italienska män.

Jag åkte med lite svenska kompisar, många var blonda. Och att vara blond i åtminstone den här delen av Italien - Perugia - innebär att man får gå raka vägen in i fängelse. Var du än är, är du förföljd, instängd, trakasserad. Jo, jag säger trakasserad. De trodde själva att de flörtade. Men det kändes inte som flört. Det kändes som aggressivt isolation av människor. Men själva blondheten var egentligen inte det viktiga. Det viktiga var att det syntes på oss att vi inte var italienska tjejer, kanske på grund av att vi hade byxor i stället för kortkort och höghalsade tröjor i stället för jätteurringningar, och absolut aldrig högklackat. Och utländska, särskilt nordeuropeiska kvinnor, det visste varenda ung man i Perugia vad det betydde: Nämligen hora.

Jo, det är allvar. En kille sa till och med till oss att han betraktade alla ogifta kvinnor som inte bodde med sina föräldrar som horor. En kompis till denne kille sa att han behandlade sin kvinna som sin bil: Han lämnade aldrig henne ur synhåll.

Jag har aldrig varit med om en sådan stenålders attityd hos killar någonsin, någon annanstans. Det är till och med tveksamt om det är så här i vissa arabiska länder där förtrycket till och med finns i lagstiftningen.

Italienska män får verkligen lära sig att de ska bestämma, de ska sätta villkoren. Inga kvinnor ska få tro att de kan gå omkring i full frihet på en gata. Det får absolut inte ske. De ska konstant trakasseras, visslas åt, gärna omringas av fem sex killar, och är de riktigt uppstudsiga är det nog bäst att våldta dem, så de slutar med sin tro att de är värda något i sig själva, utan man, att de kanske vill vara något annat än bihang.

Jag sa ju att detta är fördomar. Och jag träffade några undantag från den här regeln. Ett fantastiskt undantag var Marco, som hjälpte F när han kom och hälsade på mig, tog hand om honom, bjöd in oss på mat, han var helt otroligt gullig och tyckte själv illa om killarna som stod och visslade och sa kssskssskss (typ kvinnligt könsorgan). Det där kssskssskss hörde vi konstant, var vi än var, hela tiden. Så vi knöt oss bara hårdare ihop, till varandra, vi tjejer. Några gånger tog vi upp fajt. Då förbyttes deras vidrigt äckliga raggarstil till ännu mer vidrigt läskig aggression, det blev uppenbart att de ville ge oss spö.

Jag bad en kille dra åt helvete. Han stod och höll sig själv i armen för att inte lappa till mig på offentlig plats. Helt galen blev han. Och började tjuta om hur otroligt otrevliga vi vidriga utländskor var, att ingen i Italien skulle bete sig så och så vidare. Men ursäkta mig. Hur ska jag reagera när jag blir konstant nedvärderad? Vad har han för förslag själv, vad svarar han den som skriker snopp snopp snopp efter honom var han än går?

Ja det var detta om italienare. Jag håller med pappa. Italienare (män, unga) är Europas talibaner. Och nu vill inte ens deras kvinnor föda barn längre. Nativiteten sjunker oroväckande. Men okej, fortsätt ni bara med era ksskssskss. Det kommer leda till att ni utrotar er själva. Synd på bra käk.

onsdag, april 12, 2006

Bara jag vill se Legally blonde 2

Jag har fotfarande inte duschat. Tror ju varje dag att jag ska kunna träna så jag sparar duschandet. Nu börjar det bli riktigt sunkigt faktiskt. I kväll ska jag duscha no matter what. Med body peeling eller vad det heter.

Vår granne Karin kom och erbjöd oss att låna hennes bil, det var ju jättesnällt. Sedan har F hittat lägenheten som the Seiberlichs kanske borde ha. Om den nu är bra nog... vad tror ni? Kolla själva in.

Onsdagar är min rörigaste dag. Halvdag på mama, halvdag på frilanslokalen. Hinner inget på något ställe riktigt. Men nu kanske de kan fixa resnotiserna själva, jag hann lägga in en notis så får de hitta på en till och så finns en smart pryl de kan skriva om. Nämligen Läslampa Night Beam, bland 10-i-topp-produkterna.

Hemma och F är knäckt av magproblems, någon slags eftersläntrare av Tonys magsjuka. Han ockuperar tv:n med sina vetenskapsprogram från kunskapskanalen och tjatar ändå om att jag måste kolla på filmerna från Boxman eftersom de är "mina" filmer. Legally Blonde 2, okej, det är kanske min film. Men Frankie and Johnny var även hans slags film, och In the mood for love verkar ju vara en film man "måste se", fast jag har mina fördomar utan att ha sett den. Undersköna människor står och glor. Inget händer. Och så lite fina bilder och vacker musik på det. Blaha blaha. Men vi får väl se.

I morgon, to do:
1. Läsa en bok, läsa SNABBT och MYCKET, så jag kommer någon vart i lektörsläsandet
2. Fixa lammstek och födelsedagspresent till Nadia.
3. Köpa en liten liten grej som gör att man lättare får kartan att sitta uppe i köket. Finns endas på Gallerix. Sånt är så jobbigt. Närmaste för mig kända Gallerix ligger på Sergels torg.
4. Träna. No escape!

Manifestering av soffamilj




Härligt lugn har spridit sig i min kropp. Dels för att Isabella gav mig en fantastisk massage, dels för att jag sitter här vid mitt härliga sköna skrivbord i min lokal och jag tar det lite soft och jag hetsar inte och nu ska jag dra iväg och äta mat för att sedan sticka till mama.

Fast tränat, det har jag inte gjort fast det var meningen. Förresten, jag har gjort inbjudningskort till alla på Nadias avdelning på dagis, 17 ungar. En har tackat nej... vi får se hur många de blir. Nadia är totalt taggad.

Bilderna är förresten alla i min familj. Och ja, vi är väldigt ofta i vår röda soffa.

tisdag, april 11, 2006

Ganska snygg morsa


Och här kommer faktiskt ännu en bild. Jag innan jag ska ut på galej. Ganska snygg ändå, eller hur?

Byggare Tony


Jag och F:s mamma var och hälsade på Ida lite. Hon har det väldigt mysigt i sin lilla etta. Nu skulle jag vilja duscha och (för första gången i livet) använda body scrub. Jag vet inte vad det ska ge mig men man måste ju testa.

Barnen sover så söt, så sött. Snart är det Desperate Housewives. Och lovar att jag snart ska börja lägga in lite fler bilder. Men det tar så lång tid att förminska och greja. Annars har jag några. Ä vad fan, jag fixar en bild. Återkommer.

Så. Ni fick en bild där Tony är i Idas lägenhet innan den blev målad. Han har med sig en plastskruvmejsel. Han ska hjälpa Ida. Kanske.

Datafreakset sätter punkt

Hej. Jag har beställt bord på Bistro Sud till på torsdag. Det är jag och brudarna. Vilka det nu blir. Hur som helst ser jag fram emot detta, väldigt mycket. Tråkigt nog kunde inte Jenny Morelli komma.

Annars var det lite mer stressigt på jobbet i dag faktiskt. Men värre kommer det att bli, har jag insett. På mama alltså. Jag har en del böcker att läsa till förlaget och ska fokusera på det så det blir färdigt någon gång!

På annandag påsk har Nadia sitt 3-årskalas - för släkt och vänner. På lördagen kommer hela Nadias dagisavdelning, fattar ni! 17 ungar ska storma in. Jag är lite nervös. Men vi ska nog inte göra något allt för stort av detta, då får andra föräldrar bara ångest.

F:s mamma är här och undrar vilka datafreaks vi är egentligen. Lite löjliga är vi nog. Så nu loggar jag ur.

måndag, april 10, 2006

Dagen som började dåligt men vände

Golvvärme är inget man har i Kroatien. Däremot tofflor. I en oändlig mängd, massor av tofflor, tofflor för gäster och för gammelfarfar och mormor och mamma och barn och bebisar. Nu vill mina föräldrar ha golvvärme i huset i Kroatien och alla där nere tycker att de är galna. Eftersom det ju finns tofflor...

Annars har dagen varit rättså soft. Mamma tog barnen i dag på dagen så F kunde jobba på sitt nya kontor, slänga skräp och äta äcklig hamburgare (hans nya grej har blivit att aldrig - ALDRIG - köpa mat som tillagats av tonåringar, ett ganska säkert sätt att slippa vidrig mat på restauranger, gatukök med mera). Själv kom jag hem vid halv sju och åt mina goda fläskkarrébitar från i går, samt sallad. GI!

Sedan pratade jag lite med Sara i telefon. Tony har jag lagt och så läste mamma för Nadia, som nog däckat nu. Hon har varit lite jobbig på nätterna, kommer in och lägger sig OVANPÅ Tony som av någon underlig anledning sovit i vår säng på nätterna. Inte bra! Hålla fast vid rutiner, det måste man, i alla fall nu när kräksjukan är över.

Vaknade deppig men blev gladare allt eftersom dagen utvecklade sig. Det snöade först nämligen. Men så kom solen och allt försvann! Tack väderguden, du förstod oss ändå.

Sedan kanske the Seiberlichs ska flytta in i Tanto också, hoppas hoppas. Ida har ju flyttat in nu, ifall ni hade missat det. Hon bor alltså i porten bredvid vår, på femte våningen (vi bor på andra). Det är sååå kul.

Nu ska jag prata med mamma som är kvar, och med F om han är vaken nog. Han verkar trött.

Eller, förresten, ska bara berätta: Rent-a-wreck-bilgubben ringde i dag och lovade oss 1 000 kronor i rabatt om vi anlitar honom igen! Vilket kan betyda en gratis helg-låning av bil!! Alltså är kanske Göteborgssemestern fixad? Om vi får komma Rebecca? Får i så fall bli mellan Nadias 3-årskalas, som ska vara för dagis den 22 april och Tonys 1-årskalas, med tillhörande namngivningsfest, som blir den 20 maj.
Tjolahepp

ps. Jo i dag satt Vecko-Revyns chefis Ebba von Sydow i köksutrymmet i Bonnierhuset (alltså där mama finns) när jag gick dit för att ta en dricka. Bara för att jag inte kunde låta bli var jag tvungen att gnola lite på Internationalen. Barnsligt, jag vet, men kul!

ps2. I dag har Linda Skugge hoppat av som feminist. HEJDÅ LINDA!

söndag, april 09, 2006

Är vi dåliga föräldrar?

Tony kräktes igen. Vi trodde faktiskt att det började gå över. Men nej. Det är så deppigt. Både jag och F bara går här och oroar oss så vi inte kan leva nästan. Men i dag fick i alla fall Nadia lite kul. Solen sken och snöhelvetet är äntligen borta från Stockholm.

Så vi gick ut på gården och så fick hon leka i sandlådan och klättra runt medan jag skrev inköpslista. Sedan öppnade Ida sitt fönster och ropade på oss. Vi gick upp till henne, där Nadia hoppade i sängen och jag fick kaffe. Sedan åt Nadia spagetti med smör och så väntade vi att Idas supersega tvättmaskin skulle bli färdig. Därefter: Willys! Storhandling.

Ida följde med för att handla till sig. Nadia tyckte att det var jättekul. Vi åkte hem igen, då somnade Nadia. Sedan fick jag åka några vändor fram och tillbaka till Idas gamla hem för att hon skulle hämta grejer. In med Nadia till Tony och F som var hemma, sedan åkte jag tillbaka med bilen till Rent-a-wrecks kontor vid Midsommarkransen. Hem och så lagade jag fläskkarré i hoisin-sås. Jättegott faktiskt. Men det osade järnet. Tony började precis likna sig själv, headbanga när han hörde musik, krypa efter Nadia, skrika och tjoa. Men så kräktes han. Nu har han somnat. Nadia däremot vägrar somna. Jag ringer vårdguiden. Jag måste få fråga varför i helvete han aldrig slutar spy.

Andra saker jag funderat över i dag är

1. Är jag sjuk eller bara avslappnad efter en vecka i fjällen? Känner mig helt seg i skallen och skulle kunna somna när som helst var som helst.
2. Varför betraktas Al Pacino som en bra skådis? Den jäveln sabbade hela "Frankie and Johnnie", en film där Pfeiffer är jättebra men han bara helt usel. Från inget minspel alls till att han är JÄTTEKÄR och GALEN och SKRIKER till att han igen har noll uttryck i fejset. Jon tycker att han bara kan skrika, det är hans största insats som skådis. Håller med. Kanske med undantag för Gudfadern.
3. Den ständiga ångesten - känner Nadia att vi fokuserar för mycket på Tony? Har försökt förklara att han är sjuk men nu har vi bägge varit galet fokuserade på honom, eftersom vi tror att han ska dö hela tiden.

lördag, april 08, 2006

En galen vecka i fjällen



Nu är vi hemma igen! (bilder på Fjellnes högfjällshotell)
Herreje vilken vecka säger jag bara.
Det började med att bilen gick sönder. På ett helt galet ställe. Nämligen precis när vi svängde in på gården till Järvsöbaden, pensionatet som vi skulle sova en natt på! Vilken ofattbar tur i oturen. Så vi fick stå där mitt på gården, för bilen hade bara dött. Så sov vi allihop i vårt rum, åt frukost på mysiga pensionatet, och sedan kontaktade vi bärgningsservice via Rent-a-wreck och till sist kom en man och hämtade bilen, F följde med, de åkte till Ljusdal för att fixa. Två timmar fick jag jonglera bägge mina ungar, som mest lekte i Järvsöbadens entré där det fanns ett skåp med lekgrejer och spel. Tony kröp uppför en trappa hela vägen, det var kul. Och vem kommer in på hotellet om inte Tommy Nilsson, som bor med Malin Berghagen i Järvsö? Man vet en enda kändis. Och är man på en mindre ort kan man vara helt säker på att få se den. Sverige i ett nötskal.

När F kom tillbaka med fixad bil (ett relä hade gjort att bilen inte pumpade in bränsle längre) åt vi god mat och åkte vidare.

Vi kom fram till Hamrafjäll (nära gränsen till Norge, också nära Funäsdalen och Fjällnäs) vid 18-tiden. Nadia och Jacob var jätteglada över att äntligen få träffas. Saras familj har en lägenhet precis nedanför alla slalombackar. Vi åt och la oss. Nästa dag begav vi oss med alla barn till backen, och kollade vad det kostar att hyra skidor. Vi åt på restaurangen. Bebisarna lekte järnet, precis som Nadia och Jacob. Fortfarande friska...

Någon dag senare började det. Tony spydde. Igen och igen och igen. Den lilla killen hade fått magsjuka. Och samma natt började lilla Selma spy också. De små bara spydde och spydde. När Tonys spyende verkade vara på väg att gå över och han åt välling, fick han i stället jättehög feber. Han bara låg och sov och sov och sov.

Vi vuxna tog ut barnen till pulkabacken (Nadia gillade inte snön och gnällde rättså mycket), vi åkte långfärdsskidor, F och Richard hyrde skidor och åkte slalom en dag, var sin kväll barnvaktade vi åt varann, då gick först Sara och Richard och åt middag på Fjellnäs Högfjällshotell, dagen därpå gick jag och F. Men när vi kom hem den kvällen var Tony sämre igen. Han hade börjat spy. Han bara låg som en märla i famnen på oss och tittade med slö blick. Så Richard och Sara blev oroliga, de tyckte vi borde kolla upp honom. Till sist bestämde vi oss för att åka hem, en dag tidigare, för att kunna lägga in honom på Sös för dropp om han inte fick behålla någon mat.

Han drack ändå några vällingar och så åkte vi i går vid 15-tiden. Tony sov mest men började ändå prata och gripa tag i saker igen. Vi åt på Gods kitchen, ett stället i Ljusdal. Hemma var vi vid halv elva på natten. Helt slut somnade vi nästan direkt. Men Tony spydde upp vällingen igen innan han la sig. Vilken jävla magsjuka! Inne på tredje dagen. Det är som att den inte vill ge sig innan den tar kål på honom. Men i dag fick han behålla vällingen. Den skrek han som en gris på, förresten. Man blir glad då, för han har inte ens orkat skrika förut. Stackars liten.

söndag, april 02, 2006

Vi drar till fjällen

Hej, snart kommer vi att åka till fjällen och då är jag inte uppkopplad på en hel vecka! Så mina läsare får vänta och se, så kommer en rapport från tvåbarnsfamiljen i Hamrafjäll. Vi har hyrt bil, Rent-a-wreck-Volvo 945, helt suverän, den ska lämnas tillbaka på söndag före 17.00 så till dess är vi hemma igen.

Annars var lördagen full av ös men kul, och söndagen har börjat bra tycker jag. Nina och Eva som är våra grannar och som jag känner via Jennie D och andra kom förbi klockan 11 och drack kaffe och åt lite pannkakor som F lagat. De är hur mysiga som helst och det är galet att det tagit ett år innan vi äntligen ses!

Men hur som helst, nu ska jag inte skriva mer utom att jag och Tony och Nadia och F åker till fjällen nu. En vecka i en lägenhet vid Hamrafjället (det är Saras föräldrar som äger den), härligt värre. SEMESTER!!! Är ju grymt bra.
Hej så länge

lördag, april 01, 2006

Min dag i 14 punkter

I dag, en ganska hektiskt men härlig dag:
1. Vaknade kl 7. Upp med ungar, ta bort bajs, servera välling, läsa tidningen i sängen. Äta frukost. F stack till Ugly för att bygga om.
2. Höll ställningarna till 10.45, då kom Karin. Hon den ängeln tog Tony medan jag gick till Rosenlunds sjukhus/vårdplejs, där Nadia hade tandläkartid 11.30. Det hade visst femtio andra treåringar men det var ändå festligt och sköterskan räknade Nadias tänder, sen kollade läkaren samma sak, sen fick hon fiskdamm, sen korv, vi gick hem, därhemma åt hon pommes frites medan jag kokade kaffe, hämtat i Idas lya.
3. Karin, jag, Tony, Nadia på 43an. Barnen somnade, men jag och Tony fortsatte till stan medan Karin och Nadia hoppade av och tog Djurgårdsfärjan till Junibacken (en succé). Nadia frågade inte ens efter mig när hon vaknade fem meter utanför Junibacken.
4. Till Saffran med en grön sjal jag äntligen fått klar, tyvärr hann jag inte prata med Annika men provade fina kläder jag vill ha: En klänning i skrynklor, svart eller röd, samt en röd omlotttröja från Pernilla vad hon nu hette.
5. Gick till T-centralen hittade stället där de säljer bh:ar och bikinis för folk med bröst som är gigantiska, ska dit igen när jag tror att alla amningshormoner släppt kroppen för alltid (slutade i januari). Sedan med pendeln till Södra station, handlade, drog hem. Kramade Tony ljuva bebis. Lagade kyckling och sallad och ris.
6. Karin och Nadia kom. Nadia åt inte mindre än tre kycklingben! Karin hade frågat Nadia vilket ord hon trodde att Tony skulle lära sig efter mammma, pappa och Nadia. Nadia trodde gris. Ganska otippat.
7. Snackade med Karin och försökte hålla ordning på två trötta ungar. Till sist hade alla ätit och jag kunde tuta i dem välling. Då kom F, han la Nadia. Då gick Karin, hon fick skjuts av sin kille.
8. F la Tony. Han somnade innan F ens hade öppnat gonattsagan.
9. Ida kom. Hon ska sova över för att kunna måla direkt i morgon bitti.
10. Snackade äntligen länge med Rebecca på telefon! Det var evigheter sedan, måste bli mer ofta i framtiden.
11. Försökte fråga Ida om dagen men hon var helt upptagen av Detaljer, för övrigt en film jag inte var helt tänd på då jag såg den. Den var bra, absolut, men något fattades mig. Vet inte vad. Återkommer när jag vet.
12. Ska nu definitivt lägga mig för jag är så trött att jag börjar se allting i punkter, korta, trista siffror som jag radar upp för att få koll.
13. Ånej där kom en siffra till.
14. Jag var tvungen att lägga till en allra sista eftersom vi alla vet vad 13 betyder.
God natt.
eXTReMe Tracker