fredag, mars 31, 2006

Newsflash: Män är människor!


Jag kommer ihåg någon kväll, efter att jag fått barn (eller inte?), jag lyssnade på min minimala, analoga radio som jag ÄLSKAR, den funkar alltid, den är pytteliten, den tar in alla kanaler, även de kanaler som finns på samma FM utomlands, ja var var jag nu jo jag lyssnade på den och stod på Gullmarsplans perrong och den är så deppig grå och tråkig jag skulle ta tvärbanan minns jag så helt plötsligt kom Låten. Den gjorde mig så ofattbart glad! Den heter D'yer Maker och är gjord av Led Zeppelin. Och visst är jag en proggare i mitt hjärta, visst är jag 70-talsromantiker så det skvätter om det men jag är också från Uppsala och vi som är därifrån och födda 1971 är sjukligt besatta av Led Zeppelin eller i alla fall mina kompisar. Mina killkompisar, bör tilläggas. Jag hängde verkligen med killarna mycket förr i tiden. Med grabbiga grabbarna. Så mycket att jag höll på att kräkas på deras jävla grabbighet. Jag gjorde det ibland också, kräktes, och det var inte för att jag fått för mycket rockenroll-whiskey utan för att jag fått nog. Då drog jag mig undan mina killkompisar och hämtade andan i den trygga famnen, tjejkompisarna. Sedan var det bara att ge sig på det igen.

Vad det betyder för den jag är i dag kan ju folk spekulera i, om de ens orkar bry sig menar jag. Men jag vet i alla fall att det lärde mig att tänka om dem som vore de människor. Männen alltså. Och just nu i denna stund känner jag att det är få som vill tänka det. Ibland även jag själv. Fast jag måste ju skärpa mig eftersom försynen har skickat en son i min väg. Han är väldigt mycket människa. Okej, lite skrikig och nästan sjukligt bad- och nappbesatt. Men ändå en människa.

Och jag har fått mp3-spelaren i min mobil att funka! Kan ni förstå. Så nu kan jag välja 10 låtar och spela dem även fast jag åker tunnelbana (en brist - den enda? - med den där radion).

torsdag, mars 30, 2006

Skakigt värre

Hej. Nu verkar faktiskt Nadia må lite bättre. Men allt känns väldigt skakigt. Och väldigt mycket som att vi behöver semester. Jag måste sova också. Så det gör jag nu. Godnatt.

Livet suger fett

Nu har det äntligen löst sig med alla skilda. Tack ni som hjälpt till! I övrigt är allt skit. Nadia blev ännu sjukare i går. Hon har tokfeber. Hon är aldrig frisk längre. Vad är det som händer? Sjukast av allt är att F ska ta barnen till mama, för han måste ha möte med nån jävla mattmänniska. Jag är så jävla trött. Fick inte sova alls i natt.

Jag vet inte om livet ska vara så här. Det känns inte rätt.

Etiketter:

onsdag, mars 29, 2006

Jag behöver vuxna

Det är lugnt med urinvägsinfektionen. Hon har bara vanlig feber. Skönt på ett sätt. Jag gjorde en kupp i vård-Sverige i dag. Tog helt enkelt med mig Nadias kiss och drog till vårdcentralen vid halv nio, utan att ens ha bokat tid. De frågade förstås "var är barnet" och jag sa att hon inte följde med eftersom jag hade hennes kiss och tänkte att det räckte att testa det. Då gjorde de det, med varning eftersom de tyckte att eventuellt kanske hon kunde behöva läkarkollas. Men, vilken satans tur, det verkade inte vara något!

Så livet blev lite ljusare faktiskt. Dessutom blev jag klar med en skiiitjobbig artikel i dag på mama. Äntligen säger jag bara. Och dessutom, ett tips till mig själv: Undvik forskare, undvik statistik, undvik besserwissrar. Annars bryter man bara samman.

Nadia kan nog dra tillbaka till dagis i morgon igen. I dag var hon hur pigg som helst. Och jag ska på fest, alldeles snart! Härligt värre.

Want to do:
- Träna i morgon. Om jag gör det på lunchen, har jag tränat 2 ggr denna vecka. Alltså gladare, piggare, mår bättre.
- Försöka bjuda hem någon kompis någon kväll här snart. Behöver träffas och prata med vuxna.

tisdag, mars 28, 2006

I dag - ännu värre än i går

Som ett brev på posten blev Nadia hemskickad från dagis idag, eftersom hon vägrade äta lunch och i stället somnade. Mycket underligt beteende från hennes sida. Så F fick hämta henne. Men jag är lite rädd att det är urinvägsinfektion, läste något hemskt i "Stora boken om barn" att urinvägsinfektion ge feber, som hon verkar ha. Läskigt. För några dagar sedan klagade hon över att det sved när hon kissade men nu klagar hon inte. Så vi får hålla tummarna.

Jag ska gå förbi vårdcentralen i morgon på väg till jobbet. F kunde inte göra något sånt, han ska nämligen jobba hela tiden. Som tur är kommer Nadia&Tonys farfar och farmor i morgon och hjälper till. Själv ska jag inte komma hem efter jobbet ens för jag ska på galej.

Nu går jag fram och tillbaka mellan tvättstugan och hemmet. Livet känns om möjligt ännu mer värdelöst än i går. Jag är så less. Varför är Nadia sjuk hela tiden? Varför är allt så jävla krångligt med vårdcentral hit och dit? Tänk om de hade haft öppet i kväll, så hade jag kunnat gå dit med ett urinprov emellan två tvättmaskiner. Och så - vips - hade vi vetat om det var urinvägsinfektion eller ej. Mycket, mycket enklare.

Dessutom saknar jag fortfarande två personer som skilt sig, som har barn, en mamma och en pappa. De får berätta helt anonymt! Så vet ni någon, snälla mejla mig på mama ana@mama.bonnier.se. Jag skulle bli glad. Jag har gjort research som en dåre för att få fram intervjupersoner men det är tungt, de svarar aldrig.

Klagomål, klagomål, klagomål. Jag är världens mest negativa människa, jag vet. Men i dag på lunchen gick jag och tränade! Trots att det var värsta problemet, för Friskis&Svettis lokaler jättenära mama var självklart stängda precis i dag så jag fick gå till Mäster Samuelsgatan. Men jag gjorde det. Ibland är jag bara galet envis.

Want to do:
- Kolla Desperate Houswives.
- Kolla på Jennie Dielemans som intervjuas i dagens Babel, om några nanosekunder.
- Sticka färdigt en sjal till Annika som jag ska träffa i morgon.
- Fundera ut en fin outfit till i morgon (det är fest, fast självklart måste jag känna dåligt samvete för att jag går på fest eftersom Nadia självklart är sjuk men jag orkar inte. Jag har inte ens energi för att känna dåligt samvete. Jag orkar ingenting.)

måndag, mars 27, 2006

Nu räcker det för i dag

Ja, i dag har jag jobbat. Och så gav jag upp kring 17 och drog hem, helt enkelt. Jag är kanske på väg att börja ett nytt liv. Ska faktiskt trappa ner på det hysteriska jobbandet. Jag orkar ju inte med det just nu med två små barn. Nadia och Tony skrek som galningar på kvällen, Nadia över att Tony skrek. Hon är så jävla trött på hans skrikande. Hon får ont i öronen, ropade hon, Tony skrek för högt! Jag kan inte annat än hålla med, och sa åt Tony att lyssna på vad Nadia sa och sluta med sitt skrikande. Fick bara en tom bebis-blick tillbaka. Det är bara att försöka härda ut och vänta tills han kan gå. Då brukar de bli nöjda.

Jag hjälpte Ida igen, att riva tapeter, men bara någon timme. Är faktiskt utpumpad. Jag kan inte hjälpa alla, fixa allting, jag orkar ingenting. Jag är bara en trött medelålders småbarnsmamma. Jag kan inte hjälpa er alla människor. Jag kan bara gå och lägga mig. Gonatt.

Want to do:
- Slippa arbeta
- Slippa tvätta, städa, handla
- Slippa allt som är jobbigt

söndag, mars 26, 2006

Snälla, ring igen!

Du som nyss ringde till oss! Ibland när vi försöker svara så går det inte eftersom vår bärbara telefon har flippat. Så när man försöker svara blir det bara helt konstigt i luren samtidigt som den andra - fasta - telefonen fortsätter ringa. Så hinner man inte för telefonsvararen sätter igång, och trots att man då lyft luren och försöker ropa hallå så är det kört för då har telefonsvararen "tagit över" samtalet. Så då försöker vi åtminstone stänga av telefonsvararen. Men då har oftast den som ringer lagt på. Så, om det verkar skumt och du hör en telefonsvarare slås av, ring igen! Vi har ingen nummerpresentatör så vi vet inte vem som ringer. Ring igen du som ringde nyss! (Om du inte är en telefonförsäljare, i så fall kan du lägga ner på en gång. Undantag - om du kan sälja snygga termobrallor för vuxna samt bra kläder, pulkor sov till barn stolek 74 och 110. Vi köper bara om vi kan få allt under 500-lappen.)

Fullt ös på Gullmarsplan


Jag har äntligen satt igång min nya telefon. Men det är fortfarande en del att lära. Bland annat ska jag blue-tootha den. Orsak: Jag orkar inte ännu en gång skriva upp alla mobilnummer som inte fick plats på simkortet för att sedan manuellt mata in dem i mobilen. Sååå jobbigt. Det måste jag göra med varenda mobiltelefon, jämt!

Annars har vi i dag varit vid Gullmarsplan. Eller, för att ta det från början. I dag vaknade F kl 11, sedan gick han och hjälpte Ida ta bort en hylla, sedan kom han tillbaka och skulle äta lunch, jag försökte vila lite samtidigt som Tony sov, då bråkade F för vi skulle städa, jag blev fly förbannad när vi till sist hade städat färdigt och var på väg till Gullmarsplan. Där vi skulle på fikaträff med Per Eliaesson och hans tjej Louise och deras dotter Elsa. De bodde våningen ovanför oss när vi bodde i tvåan i Tanto.

När jag blev fly förbannad på F var det för att han sa att jag aldrig ville städa. Han tror nämligen att om man gör som han och bara tjatar om att man BORDE städa (utan att göra ett piss) så går man fri, då är man ambitiös och vill åtminstone städa. Om man som jag gillar läget, alltså inser att vi inte orkar städa oftare än varannan vecka, och att det får bli okej för just den här kanske jobbigaste perioden i vårt liv, då är man lat (observera att vi båda städar exakt lika mycket och ofta så mitt fel är alltså att jag inte PRATAR mer om städningen).

Men jag bad honom hålla käften om det där med min lathet, för övrigt obefintlig, eftersom jag är i arbete konstant och snarare är DET ett problem.

Sedan kom vi till Gullmars, käkade kakor och tårtor, Nadia och Elsa (snart 4) lekte och hade superskoj, sedan när Labbes och Yasmins söner Axel och Paul kom också blev det värsta partyt. Barnpartyt. Vi vuxna kunde prata lite sporadiskt med varann. Efteråt gick Labbes familj och vår och åt pizza, det finns goda vedeldade på Gullmars. Sedan bussen hem. Nu ville Ida att jag skulle komma och riva mer tapeter men jag varken orkar eller hinner... måste lektörsläsa. Men jag läser på får vi se.

To do
(nej, nu har jag läst i Tinni Ernsjöö Rappes bok "Lycka till" att man inte ska ha måste-listor, utan vill-listor, så därför:)
Want to do
- Ha semester
- Framkalla alla digitala bilder vi har
- Greja med min nya mobil
- Träna, gärna kondition (har inte hunnit alls denna vecka)
- Skynda mig att skicka in boxmanfilmerna så vi får nya
- Köpa fjällen-kläder till familjen
- Kolla upp biljetter och hyrbilar till veckan i fjällen, som förresten börjar på söndag om en vecka, en veckas ledigt!

Återkommer en förhoppningsvis lite gladare dag

lördag, mars 25, 2006

Sågningen får sin förklaring

Jag kanske måste motivera lite bättre eftersom andra verkar gilla Butterfly effect. Alltså, det var en kul idé, men den blev bara för tjatig. Hans resor tillbaka i tiden var så trista att titta på, han läste några ord i en dagbok och så började allt skaka och så reste han någonstans och så fick han näsblod. Detta hände ungefär 25 gånger i filmen kändes det som. Man var helt lost till slut, fattade aldrig om den resan han gjorde första gången fanns kvar i livet när han reste tillbaka nästa gång om ni förstår. Till slut tappade jag helt fokus och orkade inte bry mig om karaktären och alla hans desperata försök att fixa sitt liv. Det var därför jag inte gillade filmen.

Tony vaknade 5 igen, i morse. Efter att ha blivit ignorerad i 45 minuter (samtidigt som han kröp över oss, mig och F och ropade och tjafsade) gav han till sist upp och somnade om till halv sju. Lite bättre. Då kom Nadia och alla utom jag gick upp, jag fick sova till 8. Men jag somnade 2 i går eftersom jag var på mediabruttor-middag så jag är lika slut som vanligt. Den totala utmattningen, när man inte kan ta in sin omgivning nästan. Ansiktet förlamat av trötthet. Därför orkade vi inte ens försöka gå ut trots strålande sol. Men vi har ju balkong! F ordnade gullig picknick på balkongen där vi åt pappas baklava och drack kaffe. Tony sov i sin vagn, Nadia lekte att hon var Mamma mu, Pippi Långstrump med flera.

Sedan gick jag och Nadia till Idas nya lägenhet, i porten bredvid vår! Vi hjälpte Ida att riva tapeter. Skitjobbigt! Svettigt! Nadia tyckte det var jättekul att hjälpa till och samtidigt småäta, torkad mango från Burkina faso (Ida jobbar för Greenpeace say no more), jordnötter, med mera. Men vi fick bort en hel del tapet innan vi gav upp och gick till oss. Nu har jag blivit lämnad att få vila mig lite men Tony är totalt i gasen så någon vila blir det inte riktigt. Kollar in filmen Rockbrudar eller vad den hette. Verkar lite kul faktiskt.

Hej så länge

fredag, mars 24, 2006

Värdelös film, varning!

Tony vaknade klockan 05.15 i dag. Jag upprepar: 05.15! Jag blev så trött på honom att jag gick ut och la mig i sängen i Nadias rum. Då kröp han omkring i vår säng utan att F märkte det och - duns - ramlade i golvet. Men på skriken kunde man höra att det inte var så farligt.

Efter en stund kom han in till oss i alla fall. Då hade även Nadia vaknat. Tjoho! Klockan var 6. Då tänkte jag: Jag kan lika bra gå upp 6 och jobba några timmar. Så får jag sova på jobbet. Så får det bli. Jag skrev klart mama-artikeln och kunde lämna den kvart i nio. Sedan drog Nadia och jag till dagis. Jag ska hämta henne klockan 15. Före dess ska jag lektörsläsa färdigt min deckare. Och sova. Och helst äta lyxlunch också. Men med vem? Kalle kanske. Han jobbar tydligen vid slussen numer. TT spektra.

Butterfly effect var v-ä-r-d-e-l-ö-s. Se den absolut inte. Den var faktiskt helt usel. Dels obehaglig, dels usel. En snubbe försökte ordna till framtiden genom att hela tiden resa tillbaka i tiden. Men så fort han fixade en grej, var det något annat som gick åt skogen. Så till sist - och nu avslöjar jag slutet för att ni verkligen inte ska vilja se filmen - tog han sig tillbaka till sin egen födelse. Och dödade sig själv innan han fötts. På det viset ordnade allt upp sig ändå.

Nu måste jag hitta tre skilda personer med barn som kan tänka sig att svara anonymt på frågan - varför skilde du dig. Två mammor, en pappa helst. Vet ni någon? Tipsa mig! De ska vara mellan 20 och 40 år gamla ungefär.

torsdag, mars 23, 2006

Inte helt på banan i dag

Jag orkar inte skriva så mycket. Är totalt utmattad. Jag orkar inte mycket längre. Men det är bra. Ju mindre man gör, desto mindre stressad blir man (kanske). Har just läst Diagnos Duktig, en bok av Jennie Sjögren och Tinni Ernsiöö Rappe, och de tror inte att man tjänar någon tid på att vara effektiv (typ droppa en strumpa i tvättkorgen på väg till toan mm). Tvärtom blir man van vid att alltid göra något, och tiden blir bara mer och mer krympt (jag minns inte exakt hur).

Just nu är jag ganska fixerad vid att få börja använda min mobil. Men det är lite att sätta sig in i, som jag inte hinner. Måste ha tålamod till helgen.

Undrar vad en sista minuten till Gran Canaria skulle kosta? Jag börjar bli desperat. I helgen blir det kallare än förut, och förut var iskallt. Ingen orkar längre gå ut, det är för deppigt med denna kyla. Gatan full av isklumpar så man halkar och kan inte riktigt komma fram.

Kanske hatar jag vintern lika mycket som jag tycker att Sveriges självutnämnda modebrudar, Ebba von Sydow och Sofie Whatever, verkar klonade och de har bägge läskigt tomma ögon. Inte coolt "jag bryr mig inte"-tomma, inte heller ytligt tomma utan bara tomma, tömda, som att de inte lever... lever ni?

Annars är det boxman-film i kväll: The Butterfly Effect. Verkar obehaglig. Tur att en av de andra filmarna jag hyrt är Banger sister, Rockfruar (nåt sånt), Goldie Hawn typ. Haha! F blev skitsur (ledtråd: inte riktigt hans sorts film).

onsdag, mars 22, 2006

En ny telefon!


Jag har en ny mobil! En säljare på Konsum övertalade mig. Samma abonnemang som förr. Men mobilen är ny, Samsung SGH-Z140V. Jättefin. Tyvärr måste jag först komma på ett bra sätt att spara mina fina foton på barnen innan jag kan byta. Mobilfoton. När ska de göra det enklare att byta mobil? Är det sånt de börjar pyssla med år 2020? Varför inte redan år 2006?

Jag måste ringa gud

Det gick inte så bra med träningen. Eftersom jag mitt pucko glömde ta med mig byxorna. Känns lite konstigt att träna i jeans, samma jeans som jag för övrigt sedan skulle ha på mig hela dagen. Också en smula underligt att träna i trasiga trosor inköpta 1993, ungefär. Så det blev i stället en nödlösning:
30 situps
10 armhävningar (från knä)
i bastun, inte särskilt varm. Därefter bastning, tvagning, rakade benen, blåste håret, sminkade mig... så jag blev ganska snygg i alla fall. Fast inte tränad.

Funderar på att försöka power walka i stället. Men exakt när ska detta ske? Ibland är bara tiden för knapp. Den finns inte. Så jag gör om planeringen, åker kanske till mama nu så kan jag promenera på eftermiddagen, kanske gå hem därifrån? Det vore inte fel... ska fundera på saken.

Annars är lektörsboken en deckare. Vilket jag älskar. Deckare är bäst.

To do:
- Försöka sluta planera så förbannat och i stället bara göra.
- Käka ordentlig lunch, för första gången på länge. Mycket, mycket mat ska det bli! Orkar inte vara hungrig jämt. Det kommer förmodligen bli Hötorgshallen. Snart.
- Läsa lektör. När? Ja, vem vet. Kanske om jag ringer gud och ber om fem sex timmar extra i dag, som gömmer sig någonstans mellan kl 16 och 17, så jag ändå kan vara hemma senast 17.15. Går det tro?

Hej så länge

tisdag, mars 21, 2006

Tillbaka på ruta ett: casall

Ja nu är mama nummer 4 snart ute i butikerna, gott folk! Där finns jag med en del, framför allt i gravidbilagan "mama gravid&baby". Den ska finnas i butik senast den 28 mars, gå och köp vettja.

Sedan vill jag också tipsa om att ifall ni är nyfikna på Belindas bok, ska ni mejla till belinda@mama.bonnier.se, och säga att ni vill vinna ett ex av boken "Gravidchock" samt skicka adress. Torsdag är sista dagen att vara med i tävlingen! 10 personer vinner, och det kan vara du. Hett tips! Själv får jag inte vara med i en enda av mamas tävlingar. Ibland är man bra sugen, som tex när man vann 2 nätter på Viking hotell vid Centralen samt 5000 kronor att spendera på Debenhams med personlig shoppare. Tjena mittbena! vad gärna jag hade vunnit det. Håll utkik, samma pris kan komma igen (jag säger inget mer).

Annars är jag på ett sätt besviken på att Laila avgått. Även om jag tycker att hon agerat idiotiskt och dessutom stred mot grundläggande lagar när hon stängde ner hemsidan eller vad det nu var hon gjorde exakt. Men det är bara så typiskt att kvinnliga politiker alltid måste gå. Medan de manliga kan begå fruktansvärt hemska handlingar utan att de förlorar något på det. Glöm inte Rosenberg och strippklubben. Hur fan kan ett sånt människoförakt gå igenom, när Mona Sahlins lilla misstag inte kunde accepteras? Ja all forskning kring genus säger ju att kvinnor aldrig får göra något fel, medan män ständigt förlåts. Måste jag tala om att jag hatar det så inihelvete!? Det är så orättvist.

Men här hemma kommer inte Tony undan, bebis eller inte. Det är ett satans gnäll på honom. Han får skärpa sig. Nadia gnäller också, och får också skärpa sig. Hon har blivit totat fixerad vid hårtofsar. Det är inte roligt längre. Det är grava tvångstankar. Allt man gör är fel. Hon bryter samman, gång på gång på gång.

I dag frågade jag Martin om han kunde komma hit. Han svarade inte ens.

To do i morgon:

- Träna. Spinning kanske? Det finns ett medelpass på Sveavägen kl 12, vore ganska idealiskt eftersom jag då lätt kan vara på mama (50 meter bort) vid 13.15.
- Börja leta efter case till ett reportage i mama. Case=personer som är "drabbade" alternativt kan uttala sig om ämnet på grund av att de själva upplevt detta.
- Lektörsläsa, fick ett manus budat till mama i dag.
- Försöka få tag i Karin M för att säga att jag inte kan komma på middag på fredag. F vill ut. Och det är hans tur. Varken mamma eller Ida kunde barnvakta. Kanske kunde Mari-Anne, i och för sig?
- Vila upp mig lite mentalt. Stressen är på väg tillbaka.
- Röra på arslet lite. Jag bara sitter, sitter och sitter. Man kan faktiskt gå en bit ibland. På lunchen, tex. Eller på vägen till jobbet, eller nej det går ju inte, men på vägen hem, nej det gick visst inte heller. Kanske om jag går upp kl 05.15 varje morgon? Säkert. Okej, skitsamma dårå. Jag går på spinning. I övrigt tänker jag inte röra mig över huvud taget. För det går inte. Om jag inte köper den där casall-maskinen förstås...

måndag, mars 20, 2006

Vad gör man utan barn?


Jo. Det blev latmasken som bestämde i går i alla fall: Alltså "Alfie" på dvd. Skitbra! Absolut perfekt att se när solen skiner och man borde gå ut och röra på sig en söndagförmiddag, hehe. Så gå genast och hyr, lagom till finvädret kommer (om det kommer). De filmer som också kom från boxman var "Wall Street" och "24 hours party people". Den senare såg bara F, den var tydligen trist, men Wall Street... mmmarvellous. Det är ju en klassiker, med rätta! Fast som de själva sa i extramaterialet var Daryl Hannah felcastad för rollen som Bud Fox flickvän. Så jävla dumt, hon tyckte typ att hennes karaktär var för girig och oromantisk. Ska man verkligen vara skådis då om jag får fråga? Nåja, hon har väl inte heller fått skådespela så mycket som hon kanske velat i sitt liv heller. Dessutom är det mycket svårt att matcha Michael Douglas i denna paradroll.

Vad jag tänkte på var att det aldrig blev farligt för livet i filmen. I dag hade det varit en obligatorisk hotscen där någons blod skulle flyta... men i Wall street var det aldrig ens en issue, att man skulle hota någons liv. Det handlade bara om att vara smartast, och var man inte smartast, blev det jobbigt värre. Skönt på nåt sätt. Så se för jösse namn denna film!

Mitt i min Alfie-förmiddag kom Annika förbi och drack kaffe, det var skönt. Vi satte oss på balkongen i solen och fick lite färg i ansiktet. Jag tänker aldrig på att vi har balkong, bara för att jag är så van vid att inte ha det. F och jag ska fixa den nu till våren, sedan ska det käkas middag, frukost och lunch där. Ibland i alla fall.

Ungarna kom i bil med mamma och pappa kring 16-tiden. Tony hade varit ängslig och grinig, och VÄLDIGT mormorig, hängde som en liten iller på henne hela tiden. När min pappa försökte ta honom, skrek han tills han blev nedsatt på golvet och då ilade han i blixtfart till mormor för att bli buren. Det är ju hans första dygn utan oss, han var sjuk och i 8-månaderskrisen. I dag har han varit superängslig säger F, bara skrikit hela tiden.

Men. Så är det, de måste lära sig. Som tur är minns vi att Nadia var lite orolig också de första gångerna, men å andra sidan är hon numera som fisken i vattnet hos både mormor och farmor. Hon är supertrygg. Så det kommer lösa sig med Tony, vi får skicka dit honom igen.

För maken till helg går knappt att beskriva. F och jag masade runt i lägenheten och visste inte vad vi skulle hitta på ens. Vad ska man göra när man inte måste fixa fem tusen flaskor välling, byta femtio plagg, mata ungar konstant och ta reda på deras bajs- och sovtider? Jag vet knappt längre. Jo, det förstås. Man ska kolla på Alfie, hela soliga söndagsförmiddagen. Häärligt.

(Och i dag måndag har jag jobbat på mama som vanligt. Det var ganska lugnt fast jag höll på att leta mig blodig efter statistik som inte verkar stå att finna. Men sånt gör mig bara mer taggad. Jag ger mig inte.)

söndag, mars 19, 2006

Söndagens moraliska kollaps

Jag vill så mycket. Vissa dagar är tokproppade, aktivitet efter aktivitet efter aktivitet. Det är faktiskt sjukt. I dag, vaknar lite trött efter vin och god mat hos Karin i går, barnen är i Uppsala, jag har helt egen tid fram till kl 15 ungefär. Och en miljon planer. Några saker jag vill göra.
- Träna, både styrke- och konditionsträning. (orkar bara inte dra till Friskis, det skulle ta hundra år att gå fram och tillbaka, duscha där osv osv, hela dagen puts väck)
- Läsa ut min lektörsbok och skriva utlåtande (vore smart så slipper jag tänka på det i veckan men vad faaan måste man jobba varenda dag i veckan fy för den lede)
- Se Alfie, filmen jag hyrt från Boxman (det känns som riktig lyx, sitta framför videon hela förmiddagen trots att solen skiner, mmm vad dekadent och fantastiskt skönt, men hur B är det inte? Var är ARBETSMORALEN, FINTVÄDERMORALEN, TÄNKPÅDINKROPPDENSKAHÅLLALÄNGETILLMORALEN)

Vid närmare eftertanke behövs här en priolista.
Prio ett. Läsa ut lektörsboken. Ev skriva utlåtandet, om andan faller på.
Prio två. Se på video och vara dekadent.
Prio tre. Kolla på klockan om det finns tid kvar, i så fall kanske ta en härlig power walk med radiomusik i öronen.

lördag, mars 18, 2006

Stockholm, en psykopatvänlig stad

Jag är hos mamma och pappa och lämnar över barnen. Jag åkte med pappa i går kväll, bägge ungarna somnade i bussen, en minibuss är det som pappa har. Sedan var det bara att lyfta över Nadia till sängs men Tony vaknade och gnällde lite. Han fick välling och däckade sedan utan problem i spjälsängen i sin mormor och morfars sovrum. Tydligen sov han till 6 och drack sedan välling och däckade igen.

Han har feber, det går upp och ner. Känns lite motigt att lämna honom här nu, hans första dygn utan mamma och pappa ska han vara sjuk. Typiskt. Nyss kräktes han också, men det verkar mest hänga ihop med att han slutat tugga maten så här när han är dålig. Om någon vet en annan orsak, säg det! (Gröt äter han utan problem, mycket och utan att spy.)

En grej i samhället som jag tycker är väldigt fascinerande är människor som är totalt ointresserade av allt som inte berör dem själva. Är det inte intressant för dem, så skiter de totalt i det. Av någon anledning får jag för mig att det finns fler såna människor i Stockholm än på andra stället. Psykopatvänliga Stockholm. Men det är nog bara inbillning. Jag kan utveckla detta mer om nån vill höra. Det hänger lite ihop med det här att slicka röv om man tjänar på det, och så vidare. Att man bemöts helt avmätt om man inte Är Någon. Som om man var luft. Jag kan berätta mer en annan gång.

Hur som helst. Nu åker jag och lämnar mina två ungar här. Kanske kan jag shoppa lite på stan, åka hem, softa med F om han är hemma, sedan blir det TJEJMIDDAG hos Karin! Jag längtar verkligen.

Fan ungarna är ju sjuka jämt. Det första dygnet utan mamma och pappa skulle aldrig kunna ske om vi inte gjorde det när han var sjuk. Försöker jag övertala mig själv.

fredag, mars 17, 2006

Trebarnsdag

I går fick jag gå från jobbet före 12 för att F var ensam med Nadia, Tony och Elvin, som ju kommit till oss efersom han var på väg att få ett syskon. Det var livat värre här i Tanto med alla ungarna, tills alla tre plötsligt somnade och sov lääänge... sedan kom Nadias farmor, och hon sattes i arbete - fick putsa våra köksfönster. Plötsligt ser man ut.

F gjorde våfflor och barnen åt så det stod i fyra hörn i magen. Sedan fick de se bolibompa, leka loss... Elvin har blivit lite sorgsen då och då och ropat efter pappa, men vi har avlett hans uppmärksamhet. Läggningen gick till så här: Mari-Anne la Nadia, läste för henne, ungefär samtidigt läste F för Tony som la sig i sin spjälsäng i vårt sovrum utan minsta knyst. Jag satt i soffan i vardagsrummet och maratonläste fem böcker för Elvin, och sedan gick vi in och la oss i gästsängen som står i Nadias rum. Där fick jag ligga hos Elvin tills han somnade. Sedan var det bara att lektörsläsa på, har en bok som måste vara färdig till i morgon, tills jag till sist fick lägga mig hos Elvin vi 23-tiden (han är inte van att sova ensam). Elvin sov hela natten utan att gråta, jag fick några kramar bara, hur mysigt som helst. Sedan vaknade han 06.00 och frågade efter Nadia som till sist vaknade av allt prat. Nu är det fullt ös. Men Tony sitter stilla som ett ljus och har nog feber. Typiskt, ska alla barn bli sjuka nu igen?

torsdag, mars 16, 2006

En god chilistark tomatsallad


Från Markus Aujalay förstås:
1 kilo tomater, blandade, grovt skurna
1 röd lök, halverad och skivad
4 salladslökar, tunt skivade
1 chilifrukt röd, tunt skivad
1 dl olivolja
1/2 dl färskpressad limesaft
1 kruka basilika, nyplockad
salt och nymald svartpeppar
Pecorinoost

Blanda tomater, lök och chili med olivolja, limesaft och basilika. Smaka av med salt och peppar. Riv över rikligt med pecorino.

Receptet är taget från fantastiska kokboken Mat hemma och på krogen av Markus Aujalay. Den är skitbra! Passar kanske inte vegetarianer, men supergoda recept. Jag gör REKLAM för den.

Hej så länge

Hemliga Elitaffärer

Herregud. Nu kommer det nyheter igen om Elit-historien. Jag kan tyvärr inte berätta vad, men DN har mycket att äta upp efter sin behandling av Anna B, det kan jag lova. Förr eller senare...

I dag blev en riktigt konstig dag. För några timmar sedan ringde Jon. Det verkar som att Elvins syskon är på g. Så Elvin kom hit kring 8.30 och då bestämde vi oss för att Nadia ska slippa dagis så kan de båda leka hela dagen. Så nu blir det knivigt för mig att åka till jobbet. Ska dit en kort sväng och hämta dator. Vi som hade fixardag på frilanslokalen i dag! Ska försöka hjälpa till lite. Och jobbandet ska jag försöka göra hemma samtidigt som jag och F tar hand om dessa tre gulliga ungar.

Hasta luego.

onsdag, mars 15, 2006

South Bitch, jag hatar dig!


Okej. Så South Beach-dieten funkade inte. På en jävla månad gick jag bara ner 2 kilo. Jag skulle ha behövt gå ner 4-5. De 2 kilo jag gick ner, var bara de första två hemska veckorna med rena svältkosten. De andra två veckorna: 0 kilo.

Men jag är inte bitter, nej nej. Det var så kul att bara äta nyttigt varenda dag inklusive helger, det var så kul att aldrig vara mätt och i panik planera middagen och springa runt för att hitta rätta sortens kött och rätta sortens fisk och allt jävla skit jag fick hålla på med. Det är ju så fantastiskt roligt att knapra på torra nötter när man egentligen vill möla ner två påsar Lantchips i munnen.

Skämt åsido. Nej, detta var inte kul. Inte alls kul.

Så ja, jag är bitter. Och sur. Och förbannad. Jag hatar att banta! Jag hade bara tänkt göra det denna enda gång i livet, sedan aldrig mer!!! Men vad händer? Ingen-fucking-ting. Så nu tänkte jag använda min aggressivitet till att köpa en trappmaskin på Stadium. Jag ska aggro-fettförbränna bort dessa förbannade jävla gravidkilon som hindrar mig från att bära mina snygga Dieseljeans från 2002 (tiden före graviditet 1).

Jag började i dag. Power walk från dagis via Ringvägen-Hornsgatan-rundade Gamla stan (nån galning tittade på mig med galet leende och frågade vilket stjärntecken jag var, Jag svarade kräfta och försökte gå vidare och då cyklade han efter och sa att det syntes på mitt ansikte, jag fick för mig att han menade att jag var röd som en kräfta, vilket jag var pga power walken och tänkte han kanske har lite humor ändå mitt i sitt självdistanslösa gubbromantiska svammel men nej, han babblade om mitt ansiktsuttryck, dessutom sa han att han märkte att jag var kräfta eftersom jag var lite tillbakadragen emot honom, sedan önskade han mig en bra dag jag sa detsamma han cyklade äntligen iväg. Ursäkta men vilken människa är totalt tillmötesgående mot främlingar som gaggar astrologi-svammel? Jag bara undrar)-Slussen, tog trapporna upp till Mosebacke torg lite käckt. Varför tar jag inte trapporna oftare?

Nu ska jag sitta här och bara NJUUUTA av mina vidriga pistagenötter på mitt kontor. Förresten är det nån här på kontoret som också är gravid. Babies everywhere.
To do:
- Inte glömma bokmanus som kommer snart med bud til lokalen
- Fundera på om det skulle hjälpa med Casall ministepper för 699 kr (se ovan), då kan man träna efter att ungarna lagt sig, men kommer det verkligen hända?
- Försöka komma på vad jag hade glömt att jag behövde på Åhléns.
- Köpa fler CD-skivor till jobbet.
- Ha den där härliga halvdagen då jag bara fikar och lektörsläser böcker, någon gång denna vecka!

tisdag, mars 14, 2006

Någon är gravid...

mama i dag igen. En lugn arbetsdag, väldigt skönt. Fast ovant, vi brukar alltid ha massor att göra. Jag och Caroline fick slåss om förstakorren, alltså de layoutade sidorna vars texter måste läsas, strykas ner och korrigeras (dessutom ska rubriker och ingresser piffas till).

Kom hem vid 18 och hann precis torka ur kylen (F och jag ihop) när leveransen från Netextra kom. Vi har fått handla där såå ofta. Vi hinner aldrig åka och handla ordentligt på stora affärer nämligen. Vi har ju heller ingen bil så det är värsta projektet om man ska storhandla utanför stan, vilket är billigast. Så det blir netextra i stället. Hemleverans för 50 kronor. De bär upp allt, det tunga, alltså mjölk, öl och ramlösa, och stora balar med hushålls- och toapapper, två paket blöjor, rubbet.

Sedan var det F:s tur att lägga ungarna. Jag gjorde ugnsstekt entrecote under tiden. Kunde äta till slut, typ halv nio på kvällen. Men det betyder att jag får lägga mig mätt för en gångs skull. I morgon är South Beach äntligen över! Slut på detta mattjafs. I dag på dagen höll jag på att bryta samman när jag insåg att det inte fanns en enda South Beach-anpassningsbar rätt på menyn. Så jag tog moussaka och petade bort potatisen.

Jo, sedan var det tydligen falskt alarm jag fick ute i sandlådan i går. Myran, alltså småbarnsavdelningen på Nadias dagis, ska inte alls tömmas på barn till hösten för renovering. Puh! Det är nämligen då vi tänker att lille Tony boy ska dit.

F ojar sig över att han måste ha med Tony på ett möte i morgon. Pappaledighet är tufft, särskilt om man ska jobba hela tiden. För att inte säga omöjligt. Men det blir hans problem. På dagens möte hade Tony skrikit som en galning. Han ville krypa med F tyckte att golvet var för smutsigt.

To do i morgon:
- Träna
- Väga mig för att se slutresultatet South Beach
- Ta reda på den där kjolen som jag numera är totalt besatt av
- Läsa en miljard mejl som kommit in
- Göra färdigt mamanu-sidan på mama-timmarna. Då har jag bara brevsidan kvar till mama nummer 6, alltså juninumret. Det är bra, för då kan jag ägna resten av tiden åt förstakorr. Det är kul att förstakorra.
- Karin har tjejmiddag på lördag! Jippie.

Hoppas att någon fortfarande läser mig fast jag inte har något spännande att berätta alls. Ska försöka komma på något hett skvaller... hmmmm... jo en tjej på mama är gravid! Men jag säger inte vilken. Och Desperate Housewives har ni väl själva sett, herregud vilken tokdåre Bree är ihop med!

Apropå Desperate. Läs om huvudpersonen Susan, Teri Hatcher här. Väldigt hemskt, men skönt att han nu är stoppad i 14 år.
I morgon är jag tillbaka!

måndag, mars 13, 2006

Åkerlund ringde, tv-grabbar


Ja nu är programmet slut! Det var bra men jag håller med Martin själv som tycker att det klippts lite väl kvällstidningshäftigt ibland.

Hörrni, tuffa redigerare på tv-program (och nu pratar jag överlag). Jonas Åkerlund ringde och ville ha tillbaka sin klippteknik.

I övrigt har jag bestämt mig för att sluta jaga Martin. Han kommer väl igen när hans liv lugnar ner sig, antar jag. Om det någonsin gör det. Jag har också bestämt mig för att försöka ha lite semester, kanske blir det redan i helgen. Från barnen alltså. Vi får se. Mamma har sagt att hon kan ta bägge under begränsad tid, förutsatt att pappa är hemma också. Han sov förresten över här i helgen, pappa alltså. Inne i Nadias rum. Antagligen vaknade han också av att hon stod med ansiktet 5 cm från hans och började babbla. Jag hörde faktiskt babblet ända in till oss. "Är du vaken morfar?" Nadia är väldigt förtjust i sin morfar. Hans lite pompösa predikningar ser hon mer som en sporre, att snacka ännu mer själv. Hon verkar nästan tro att det är nån slags frizon, alltså jaha, nu får man snacka hur mycket som helst, för det gör ju morfar! Kul tycker jag.

Annars har hon börjat lite med "killar och tjejer" och vad man ska göra. F fick tex absolut inte sjunga "Korga kaisi", en låt från Pippi på de sju haven, en skiva och film som hon har. Det är när Pippi räddar sin pappa från sjörövare om ni vet, Blod-Svente och Jocke med kniven. Misstänker att det spelats in i Kroatien.

Jag har faktiskt gjort en kupp i Nadias uppfostran och inte så noga gått in på vad killar och tjejer är. Hon har länge fått höra bara "barn" och "vuxna" och sådant. Nu är dock uppdelningen på dagis uppenbar, så det är kört. Hon har alltid lekt mest med killarna men jag misstänker att hon inte så självklart får vara med längre. Fast vad vet jag, som inte är där hela dagarna.

Vi pratade lite om det här med att stressa på jobbet under lunchen på mama. Tinni är expert på det där. Man ska gå hem, helt enkelt. Inte sitta där och "rädda" allting, inte vara en duktig flicka. Allt löser sig en annan dag i stället. Man ska dra! Tänka lite mer som killarna och bara släppa när det är dags. Själv hann jag gå en sväng till HM innan jag tog 43:an hem. Köpte massor, massor av små hårsnoddar till Nadia. Vi håller på att flippa ut nämligen, hon har tvångstankar kring sin frisyr och vi har bara en snodd som försvinner till hennes outsinliga förtvivlan.

Vad händer annars? Ja, det får bli den gamla klassikern:
To do-lista
1. Gratta mamma som fyller 62 i morgon.
2. Köpa förvaring för julsaker - det MÅSTE BLI AV.
3. Köpa något mer på Åhléns som jag glömt vad det var.
4. Köpa en fantastiskt vacker tyllkjol från HM som är med på omslaget till mama nummer 5. Den är jättefin.
5. Svara på ett förslag jag fått från mama.
6. Äta mig mätt. Det är så jobbigt att hitta South Beach-mat att jag typ inte orkar längre, och i stället går hungrig hela tiden.
7. Komma ihåg att de kommer från netextra med mat för 3500 kronor i morgon. Se till att ha pengarna och dra fram kortet och betala.
8. Höra mig för om S stod ut med pulverdieten.
9. Se om jag pallar bjuda in några tjejer på vin på onsdagkväll eller så.
10. Fråga Tinni om en bra anti-stress-metod. Inte för mig. Mer om det senare.

Sov gott människor.

Kolla på tv nu!

Martin är på tv! På med tv4 killar och tjejer! NUUU.

Det heter Drevet och där jobbar "Sveriges bästa journalister" enligt TV4:s utskick. En av dem känner jag, tjoho! De andra är bland annat Maria Trädgård och Mustafa Can (just det, han som avslöjade att Elitlistan bestod av några taskiga mobbare).

Jag skriver mer snart, måste lägga ut lägga ut så ni ser på tv nu!!

lördag, mars 11, 2006

Jo just det

Förresten ni vet väl att Milosevic har dött? Inte helt bra, eftersom det kan göra honom till martyr att han dog i cellen...

Matkaravan för fan!


(Bild från Matkaravanen, läs nedan, av Johan Tholson)

Hej, nu har jag fått en liten förklaring till min extrema trötthet. När man käkar penicillin blir man extra trött! Så då ska jag från och med i morgon kväll alltså bara bli piggare och piggare... vi får väl se.

I dag var jag på Street och fikade med följande personer:
Tony Stenberg
Karin Lindstedt
Richard Seiberlich
Jacob Seiberlich
Selma Seiberlich

Så småningom anslöt
F Stenberg
Nadia Stenberg

Sedan gick F och Tony därifrån och vi andra var kvar en stund. Bra med Street+kids var att de hade en lekhörna, skitskönt i ungefär 15 minuter sedan flydde Nadia och Jacob fältet och hojtade runt i stora marknadslokalen, alldeles för långt från sina föräldrar. Så vi fick jaga tillbaka dem.

Annars har jag inte blivit särskilt mätt i dag. Orkar liksom inte hålla på och laga en massa specialgrejer, och därmed får jag äta det som finns, och det är alldeles för lite. Man måste liksom ha minst 200 gram kött om man ska bli mätt, eftersom det enda man äter till är sallad.

Men nu är det bara söndag, måndag, tisdag och onsdag kvar på South Bitch! Så skönt. Jag ska väga mig på onsdag eller torsdag. Sedan måste man ju skärpa sig i framtiden också, inte börja ösa i sig baguette direkt. Alltså undvika Frankrike.

Jag längtar så jag håller på att spricka efter semester. Åka långt ifrån denna vinterkvävande håla till stad, som det ibland känns som. Vila hjärnan från barnstressen, jobbstressen, fixa saker-stressen. Varför kan man inte bara köpa femtio bra presenter på en gång och så får folk fylla år hur mycket de vill, det är bara att langa fram grej efter grej. Ingen rusa-på-stan-hets utan bara lugnt plocka fram ur ett skåp, slå in och ge sig iväg.

Beställa på nätet tar hundra år och så måste man till posten som är hur långt borta som helst för att hätma ut det, nej det funkar inte.

Okej jag har i dag skrivit kanske världens tristaste blogg. So sue me. Chris beställde mer frekvent blogg just nu. Men tyvärr är inte mitt liv roligare än så här.

Jo, just det. Mamma var här hela eftermiddagen och vi firade hennes födelsedag. I present fick hon en Matkaravan. Så jävla bra present! Och det går att hämta ut på vilken ATG som helst. Skynda fynda!

fredag, mars 10, 2006

Banken kan äta bajs

Jag är superglad i dag. Fast också lite bakis efter mycket röj. Först Belindas bokrelease, Eva Röse läste högt ur boken, Caroline var också där, jag försökte äta snittar (rakade av själva maten från brödet och kastade brödet, South Beach ni vet) och dricka vin (inte South Beach men vad faaan), sedan gick jag och några mediabruttor+Marit Bergman till Riche och åt mat, jag var galet hungrig vid den tidpunkten.

Och så upp halv sju som vanligt, göra i ordning Nadia för dagis, förbereda hennes matsäck - det är så jävla gulligt men de ska på utflykt till spårvägsmuseet, jag flippade ut när vi skulle gå för att vi aldrig blev klara, bråk bråk, skrik skrik, F bad mig skärpa mig, jag skärpte mig och gick till dagis, därefter till Ringens Friskis och Svettis, körde lite styrka, inte alltför ansträngande pga bakfylla, sedan till banken för att fixa in mina pengar på konton, de försökte övertala mig att spara mer pengar hos dem, ät bajs säger jag, sedan till kontoret. Hann sitta i typ 20 minuter innan F kom med Tony. Men det är helt okej. Ska ta honom när jag hämtar Nadia på dagis för F ska klippa sig. Jag har bara lite lektöreri att göra så det är lugnt. Det sköter jag hemma ikväll.

Hej på er så länge. Tony är världens gulligaste unge förresten. Ja, förstås Nadia också.

torsdag, mars 09, 2006

Den som lever shoppar

Inspirerad av F har jag nu köpt "Balkan Beat Box"multi kulti, en affär som bara säljer en massa musik från alla ställen på jorden utom USA. Jag som egentligen hade velat ha en best of med Elvis Presley, Las Vegas-åren... men jag har lärt av mina misstag och frågar inte skivnördarna om mina best of-skivor längre. Jag var inne på pet sounds en gång och frågade om de hade något med Magnus Uggla. Han höll på att kräkas. Men jag sökte efter en 70-tals-Magnus Uggla "Vad ska man ta livet av sig för när man inte får höra snacket efteråt" ungefär. Den är JÄÄÄÄVLIGT bra era mutherfucking snobbar på äckliga skivaffärer med "urval", ät bajs era jävlar. När han hulkat färdigt kom jag med min nästa fråga. Okej, har ni nåt med Phil Collins då? Och han fick rusa på toa för att spy. Här måste jag påpeka att jag menade skivan Face Value med IN THE AIR TONIGHT som är helt jävla superbra, där Phils fru precis dumpat honom och hans hjärta brustit totalt, den förbannade skivsnobben som inte fattar att den skivan är full av äkta känsla kan dra sina skägg över huvudet och pysa ihop till en litet stinkande marijuana-hög.

Hur skivan Balkan Beat Box var? Helt okej.

I dag har jag betat av några grejer, men har några saker kvar på
To do-listan:
1. Köpa en spännande överraskande födelsedagspresent till mamma, mejla om detta med Ida
2. Sätta in pengar på kontot, blir bäst i morgon
3. Försöka komma ihåg att jag ska skicka faktura+timrapport till Aftonbladet måndag eller söndag
4. Försöka komma ihåg att Cecilia ska ha en annan faktura än den jag min idiot redan lagt på lådan.
5. Lugna ner mig. Jag har ju ingen stress alls, varför känner jag mig då så speedad och stressad?
6. Börja fundera på om det kanske är så att jag är en shopoholic. Har just hämtat ut mitt La Redoute-paket. 2000 kronor. Hjälp. Vad är det för fel på mig?

Ses en annan dag hörrni. Jag har domedagstankar i dag och tror att jag kanske kommer att dö eller så, att mina fakturor måste iväg innan dess för att min familj ska ha pengar den första paniktiden. Aningen överdrivet. Jag vet.

Förresten är det inte långt kvar nu på South Beach-dieten. På onsdag är sista dagen. Vågar inte väga mig än, men efter de första hemska två veckorna hade jag gått ner 2 kilo. Skulle gärna se att 2 kilo till gått, men gissar mer på 1 eller 0,5. Den som lever (sic!) får se.

onsdag, mars 08, 2006

Bockarna bruse regerar

Ett kvickt stycke text innan jag kollar in Desperate Housewifes som jag fick spela in i går, eftersom vi hade Jon här och faktiskt kunde sitta och snacka lite i köket och dricka något glas vin.

Morgonen var ljuvlig, Nadia och Elvin lekte loss, bägge på topphumör, liksom Tony över att huset var fullt. Våra barn är sååå sociala! De älskar folk. Sedan lämnade jag Nadia på dagis och for direkt till Ringen. Körde ett fettförbränningspass på trappmaskinen PLUS ett rejält styrketräningspass... nu ska jag komma igång med träningen igen! Läste min lektörsbok samtidigt som jag trappmaskinade. Jobb och träning på samma gång alltså. Jag är så ruskigt effektiv.

Sedan begav jag mig till Hötorget bara för att upptäcka en miljard missade samtal på mobilen, oroligt meddelande från Belinda som trodde att det hänt mig något eftersom jag inte svarat på mejl och sms på jättelänge, jag har inte hängt med alls och fattade först ingenting, gulligt nog hade hon ringt Caroline på mama för att kolla så inget hade hänt mig eller barnen... jag har bara varit lite lost och upptagen värre.

Ja, jag SHOPPADE faktiskt. Möjligt på grund av att Martin den bangar-grisen ställde in vår lunch. Undrar om han hatar mig? Har jag gjort något? Varför får jag aldrig träffa honom ordentligt längre? Måste försöka ta reda på sanningen.

Så nu har jag två nya toppar, alltså en långärmad t-shirt och en kortärmad, samt guldskärp, allt från ginatricot, där jag fått ett presentkort på 300. Handlade för 500 så 200 fick jag punga upp med själv.

Så till mama, jobbade halvdag, blev lite stressad på slutet när jag insåg att det fanns en del förstakorr att redigera, sedan hem, handlade grillad kyckling på Ringen, kramade ungarna och åt och hade bra mysigt vid matbordet, där alla fyra satt och åt och Nadia sjöng dagissånger, en om en krokodil som körde bil med svansen på flak där bak, och en om Bockarna bruse. Tony var överförtjust och F och jag höll på att garva ihjäl oss åt Nadias alla söta sånggester.

Nu ska Nadia sova, jag jobbar med Aftonbladet och ska lägga mig i koma framför tv:n. Men först - to do-lista:
- Köpa present till Belinda som har releasefest för sin bok i morgon 17.30
- Köpa födelsedagspresent till mamma som jag kanske träffar i helgen, hon fyller egentligen 14 mars
- Ta reda på om Martin hatar mig
- Skriva en massa fakturor samt sätta in pengar på konto
- Hämta ut mitt paket från La Redoute
- Skriva ett mejl om hur man borde debattera den skamliga behandlingen av Anna Björkman som DN ansvarar för (ev debattartikel på gång)

Hej då för i dag

tisdag, mars 07, 2006

Vuxensnack, jippie!

Jag ska bara skriva lite kort igen. Har precis kommit hem och är så sjukt trött, ursäkta tjatet men jag fattar liksom inte varför jag plötsligt blivit så galet trött? Jag sov helt okej i natt och i går natt.

I alla fall. Kom hem från mama kring 18 och gjorde en sallad till cheddarbiffarna som F lagade. Så kom Jon och Elvin och de ska sova över här hos oss. Detta för att vänja Elvin vid att sova hos oss, han måste nämligen det när hans lillebror eller lillesyster ska födas nu inom kort.

Nu ligger Jon där inne och försöker få Elvin att somna. Nadia skrek som en gris för att inte Elvin kunde sova i samma säng som hon men gav sedan upp och somnade. Elvin vet jag inte vad han pysslar med men det verkar ta en stund... nu har han nog somnat till sist. Jag jobbar med Aftonbladet i kväll, det är lite segt men snart klart. Då får jag prata med vuxna! Alla barn sover! Tjohooo... nu åker rötjutet fram.

ps. Det verkar gå galant för Ann på mama förresten, fast hon inte sover på nätterna. Härligt!

När får man SHOPPA?

Har inte tid att skriva mycket, sitter och jobbar för fullt. Men måste ändå klaga på den här jävla vintern!! När ska det gå över? I dag är kallaste dagen hittills denna vinter. Det går inte att ta ungarna någonstans för man bara fastnar med vagnen i snödrivor. Jag orkar inte åka och träna eller gå över huvud taget och därmed är South Beachen helt bortkastad, allt som händer är att musklerna bantas bort. JAG HATAR DETTA. NÄR SKA DET GÅ ÖVER?

I morgon är det Ringen för min del. Lyfta skrot på Friskis&Svettis alltså. Sedan ska jag shoppa, jag är desperat. Har tre presentkort jag fick i julas. Helt meningslös present - för jag har aldrig en enda sekund över för att gå och shoppa.

Hej så länge

söndag, mars 05, 2006

Agatablogg+Martins present avslöjad


Hej, nu känner jag mig riktigt i fas igen med livet kan jag säga. Även om jag har lite ångest över att Nadia inte fick gå ut i går (Tony fick åtminstone sova lite på balkongen, men Nadia - nada, men det snöade hela dagen). Däremot fick Nadia leka med Jacob och Selma som kom på eftermiddagen. Det var kul, men också en hel del bråk. Jag flippade en gång och skrek åt Jacob och Nadia att sluta bråka om saker. Jag tappar verkligen kontrollen då och då. Skrika som en blådåre, otrevligt. Men man måste ändå få vara sig själv. Så länge jag inte ger mina barn stryk och ber om ursäkt när jag varit för arg, är det kanske okej.

Hur som helst. På lördagkvällen efter barnens läggning begav jag mig iväg ut på Street. Martins födelsedagsfest, det var kul. Satt väldigt länge med Annika, Johanna, Richard S och Dan Brundin i fåtöljerna och snackade. Men lyckades till sist få några ord med Martin som jag inte pratat med sedan 2005. Hoppas vi kan ses mer framöver... Hans present ska nu avslöjas: Presentkort på Filippa K Man. De finns på Götagan (därav ledtråden Södermalmigt), de har en väldigt nordisk stil (därav nordiskt) och det handlar bara om snygga kläder (därav ytligt). Han blev i alla fall nöjd.

Nu har jag vaknat, vaknade halv tio, helt okej fast jag somnade 2 i natt. Jag känner mig pigg och redo för en ny dag i familjens tecken. Det blir Junibacken och lite lek på gården. Faktiskt!

Förresten har Belinda börjat blogga - som sin romanfigur Agata! Hon har skrivit en jättekul bok som ni alla måste läsa: Reporter avslöjar gravidchock. Kommer ut 9 mars.

lördag, mars 04, 2006

Månrackare och lördagslugn


Karin är sjuk och Fredrik känner sig inte redo för utgång i kväll. Så det blir kanske bara jag. Men jag hoppas på att få med mig Johanna och Annika. Vi får se. Present blir det i alla fall.

I dag ska jag försöka få ordning på tidningen Fokus. Den fiiiiina samhällsengagerande tidningen har visat sig vara en riktigt hänsynslös,fördomsfull ångvält till mediaprodukt. Jag är inte förvånad, tyvärr. Men allt detta kräver en lång förklaring som jag kommer med senare när det reder ut sig.

Jag har i alla fall pratat med en tjej, som heter S, om vad man får och inte får publicera. Och jag tror att vi journalister måste skärpa oss om vi ska ha något förtroende alls kvar hos allmänheten.

Förresten, Fredrik Virtanen har tipsat om Jennys blogg! Kul, och välförtjänt.

Ha en underbar helg. Själv gör jag absolut ingenting i dag. I går var nämligen en helt galen dag:
1. Lämna på dagis
2. Jobba som en dåre, fick typ äta lunchen (south beach, alltså sallad) framför datorn och ändå hann jag inte klart utan kom
3. 30 minuter för sent till dagishämtning, vilket innebar att
4. Jag blev en kvart försenad till tvättiden som pågick mellan 16 och 20.30 samtidigt som F och jag
5. Städade hela lägenheten, dammsög, plockade, torkade golv, badrummet osv
6. Jag lägger Nadia kl 20, Tony 20.45
7. Vi sitter helt döda i soffan framför James Bond "Moonraker".
8. Vi lägger oss 22.30
9. Vi vaknar 06.26 av Tonys gormande.

Men sedan har vi tagit det rättså lugnt. Nu sitter Tony och gormar igen, han har sån jävla röst! Medan Nadia kollar på Karlsson på taket. Tecknade versionen. Gillar den bättre.

fredag, mars 03, 2006

En hemlis hihi

Jag har köpt present till Martin, hihi, tänker inte säga vad det är! Men ni får självklart gissa i kommenterarforumet. Ledtrådar: Södermalmigt. Nordiskt. Ytligt.

Hysteriskt, galet hysteriskt

Det är bara att konstatera. Mitt liv är hysteriskt. Jag har inte tänkt på det själv, men Jenny sa det i går. Hon märkte det på bloggen. Jag tar i så jag skiter på mig. Jag försöker få med så mycket i mitt liv att det bara brister, eller kommer att brista, någon dag.

Hon har helt rätt. Och ett snabbt överslag ger mig följande. Jag måste jobba mindre. Jag har alldeles för många jobb, jag kan inte hantera situationen, och visst sitter pengarna som ett smäck men inte på bekostnad av min psykiska hälsa.

Jag vill ju göra annat, skriva på min deckare och skrota runt lite! Inte sitta med andan i halsen hela dagarna för att sedan rusa iväg till dagis eller hem och försöka handla på fem sekunder!! Värdo.

I dag är Nadia på dagis igen. Hon var helt lycklig. Och hon tar den nya, godare medicinen. Ibland. Efter en miljard försök till övertalning, i små små sippar, man blir helt gaaaaaaaaaaaaaalen. Snälla medicintillverkare. Get a grip. Ni kan inte göra äcklig medicin som ska tas TRE GÅNGER OM DAGEN i flytande form till 3-åringar. Det enda ni kan göra är sprutor, så man kan spruta i dem sin dos. Eller små tabletter med ett hölje av gottigottgott. Annars går det absolut, absolut inte. Vi har just kastat bort 600 kronor på medicin som kladdas ut över hela köket. Det är totalt värdelöst.

I morgon ska jag på fest igen! Jag var ute med Jenny och Sara i går, åt på fantastiska Sopranos, supergott. Vi snackade om småbarnslivstristessen. Är risken att vi blir trista för alltid om vi bara lägger ner alla vuxenambitioner? Eller är det bara en fas? Svårt att veta.

Jag och Jenny drinkade också på Sturehof en sväng. Det var kul att kolla in lite folk, tjockhåriga östermalmare. Det är som att gå på zoo. Men skön blandning av åldrar, stället kändes najs på något vis.

torsdag, mars 02, 2006

Syster yster blir min granne


Jo, har ju glömt roligase grejen! Ida, min syster yster, har köpt lägenhet i SAMMA HUS SOM VI! Fatta kul. Uppgången bredvid vår, femte våningen (vi bor på andra). Det är så otroligt skoj. Ännu roligare förstås om hon hade bott i samma uppgång, där kommer snart en lägenhet att budas ut också. Men i alla fall. Hon ska flytta in den 1 april, det kommer bli jätteskoj att ha delar av sin familj så nära. Tänk om man blir sur på F, bara att kila ut och gömma sig hos Ida några timmar. Eller om Ida har lust, så kan Nadia komma och hälsa på henne helt själv, kanske sova över någon gång? Men sakta i backarna. Det får inte bli för ofta. Har lovat Ida att hon inte ska behöva vara barnvakt konstant ifall hon flyttar till Tanto. Det är en etta på ungefär 30 kvadrat, planlösning ungefär som på bilden ovan.

Nu fattas det bara att the Seiberlichs flyttar till Tanto också! Det vore ju faktiskt fantastiskt roligt. Jag har alltid drömt om att ha alla mina vänner i samma hus eller väldigt nära varann, även om det förstås gärna få bo en massa okända där också. Och så kan det ju faktiskt bli.

Jag är glad! Mitt i strepokock-misären. Det här är väl förmodligen den värsta sjukveckan på hela vintern (ta i trä, bara för att jag skrev detta kommer det bli ännu värre nästa vecka). Nadia vägrar fortfarande ta medicin. Vi kör med att hålla fast och försöka skrapa in det hon spottar ut. Därefter massiv övertalning. Men i dag fick vi recept på en penicillin som ska smaka körsbär.

onsdag, mars 01, 2006

Ett litet vredesutbrott från South Bitch

Okej. Hela jävla familjen har streptokocker. Jag har inte känt något förrän i dag men i dag har jag fått riktigt ont i halsen och jag är galet trött. Kanske har jag feber också. F var på vårdcentralen med Nadia, Tony och sig själv och de fick alla medicin utskrivet. Jag ska dit i morgon, 8.15, för att få någon pencillin. Tyvärr kommer vi att fortsätta vara sjuka eftersom en av oss vägrar äta sin medicin. Hennes namn stavas Nadia, hon bara blåvägrar dricka sin medicin! Värsta kampen, och när man hällt i henne spottar hon ut. Vi som fått den exakta dosen och inte en droppe mer, kuren är redan körd och hon kommer aldrig att bli frisk. Vi lockar med allt vi kan komma på, glass, Junibacken, att hon ska få gå tillbaka till dagis, men inget hjälper. Hon vill inte dricka medicinen. Vi försöker dölja den i annat - hon känner direkt. Ingen välling plötsligt.

Annars var jag på min första omslagsplåtning i dag. Kanske bör jag inte avslöja vem det är, eftersom man får sparken då, i alla fall på DN. Läste i Journalisten att cheferna sparkade Anna för att hon verkade ha känt större lojalitet mot Elitlistan än mot DN. Ähum. Vänta här nu. Konstigt, va? En människa får ett tre månader långt vik, ingen aning om ifall det blir förlängt, för detta fantastiska erbjudande (not) ska hon känna sig totalt hängiven. Jag tror ni missat en viktig grej här nu, mediechefer.

Så här ser det nämligen ut: Om ni skiter i oss, skiter vi i er. Ni kan ta era jävla månadslånga vik och köra upp i era bekväma arslen. Ni har ingen aning om hur det är att vara vikarie på redaktion efter redaktion efter redaktion, jobba så man bränner ut sig själv, möjlighet att ta lån, sin pension, man förlorar sin relation och sina vänner för att inte ens få besked om man får förlängt på sitt månadslånga vik förrän sista dagen. Då förväntas man vara skitglad och ledig och available, annars blir det bistert. Ni låter oss jobba i 11 månader, aldrig längre, för då finns en lag som säger att ni kanske måste överväga att fastanställa oss, det vore ju helt fruktansvärt eller hur? Anställa en person som jobbat som en iller, i 11 månader, skött sig exemplariskt trots att den behandlas som skit!? Klart ni inte gör det. Klart ni skiter i den personen, hur den mår, vad den egentligen förtjänar. Hejdå, in med nästa vikarie bara, sätt igång och bränn ut henne/honom i stället!

Hur fan kan man tro att någon är lojal mot en, när man själv är ett jävla svin!? Ursäkta alla svordomar men jag har verkligen varit med om hur man blir behandlad i vikariesvängen i dessa självgoda vidriga svenska dagstidningar och jag bara säger. Skit ner er.
eXTReMe Tracker