fredag, december 30, 2005

Nyår är härligt

Ja var var vi nu då?

Det känns som att det går väldigt snabbt allting just nu. Ska försöka snabbt rafsa ihop vad vi gjort:
Onsdag den 28 december, vi åkte pulka i backarna här, samtidigt som vi vuxna försökte träna i gymmet som bostadsrättsföreningen har, det slutade med att alla var i gymmet. Nadia lyfte enkilosvikten och skrek "jag tranar, jag tranar".

Sedan packade vi ihop oss hela familjen och åkte till Annas studio. Där gjorde vi det vi snackat om att göra hela hösten: Tog familjebilder! På alla fyra. Som väntat blev det jävligt svårt, alltid var det nån unge som blev sur och vi vuxna log stelt samtidigt som vi försökte hålla barn hala som ålar. Men Anna trodde att åtminstone en bild (av fyra rullar, ca 10 bilder på varje!) blev bra.

Så var det raka vägen med 4:an till Hornstull. Där gick vi på Nana thai och fick äntligen äta annat än julmat. Nämligen fräsch, god thaimat. Nana thai är skitbra att gå till med barn. De har en avdelning där man sitter utan skor, med låga bord och man sitter på madrasser på golvet. Nadia älskar det, hon äter (endast ris fast de har thailändska barnmaträtter) och gör kullerbyttor och springer runt. Tony kröp omkring och käkade gröt. Vi vuxna åt en massa mat och la oss ner och bara såsade, tills barnen började bli väl jobbiga och då gick vi hem längsmed vattnet.

Sedan, i går torsdag, stack jag till Ringen och handlade käk till nyår. Det var ett projekt kan jag lova, jag hade Nadias sulky-vagn och där hängde inte mindre än fem kassar på höger och vänster. Baglady, moi?

Sedan drog vi iväg hem till Jon, som är ihop med fotograf-Anna. Han fyllde år och hade födelsedagskalas. Hans son Elvin är 2 år och han och Nadia lekte loss bland de vuxna, Tony samt en 12-åring ungefär. Maten var indisk och asgod som alltid när Jon lagar. Festen var trevlig - och nu säger jag det utan att vara tvungen (Jon sa annars att jag slapp köpa födelsedagspresent till honom om jag i stället påpekade hur TREVLIGT det var).

Det bästa var att vi fick både Nadia och Tony att somna, så F och jag fick faktiskt också festa lite! Alltså ostörda prata med andra vuxna samt dricka vin. Bland annat fick vi höra en hel del skitsnack om Utrikesdepartementet, jag gillar skitsnack om UD. UD är en ganska otrevlig arbetsplats har jag förstått (det finns förstås undantag), många hamnar där för att det är en utmaning att bara hamna där, sedan strebrar de sig vidare upp i smeten, och saknar ofta ganska viktiga ingredienser för att förstå människor i andra länder - till exempel empati, inlevelseförmåga och ödmjukhet. Tjejen som berättade sa att hon inte var ett dugg förvånad över att de reagerade så sent på tsunamin. Det är nämligen så sjukt hierarkiskt, att en chef inte kan värdesätta information som kommer från någon som är underordnad. Skulle däremot informationen kommit från chefens chef, så hade hon eller han lyssnat. Sådant äcklar mig.

Så Jons fest var kul. Ett litet drama utspelade sig då en kille som vi kallar H kom dit med sin nya tjej vi kallar henne Sammetsskärpet, dessutom kom H:s ex, som han var ihop med i 10 år och sen plötsligt bara dumpade ungefär när det kanske var dags för barn, vi kallar henne K. K vägrade gå in i vardagsrummet där H och Sammetsskärpet satt på hela kvällen. Till sist gick H och Sammetsskärpet hem, och K flyttade iväg in i vardagsrummet hon med. Tydligen ingen bra skilsmässa alltså. Men jag har fullständig förståelse för hat efter att det tagit slut på ett jobbigt sätt. Jag själv skulle hata. Jag är sån. Det är jag glad över, för har man hatet så måste man ju göra något. Känner man sig bara lite vilsen och ledsen tror jag att det tar alldeles för lång tid att gå vidare.

Ja, så har vi dagens händelser. Vi var hemma hela dagen, min mamma kom och tog ut Nadia i snön, Tony stackarn fick inte gå ut i dag. Han verkar ändå superglad. Han kan både krypa och sitta, och han babblar hur mycket som helst. När mamma var här städade vi lite, plockade bort grejer. Blir lite mer sånt i morgon och så matlagning. I morgon - nyårsafton - FEST. Jag älskar nyårsafton. Sån härlig sak att fira, att vi börjar om, att det blir ett nytt år, att utvecklingen går framåt och att man bara får ännu mer tid och möjligheter och så vidare. Fast jag är lite skeptisk till jämna år. Mina lyckligaste år har varit de ojämna. Men men. Vi får väl se.

F tycker att jag ska organisera hela bokhyllan nu. Jag orkar inte. Vi har lite olika tankar kring hur det ska se ut också. Jag menar att man måste kunna ha lite tidningar och lösa papper i bokhyllan. Men då ser det inte snyggt ut, tycker han!!! Estetiskt alltså. Ibland är det lite jobbigt att bo med en designer/arkitekt. Fast jag tror att den playlist han ska göra till festen (alltså en kedja låtar) kommer bli superbra.

Gott nytt år om vi inte hörs innan dess! Och ingen prestationsångest, utan tänk bara: Vilken härlig grej att fira! Det blir nytt år! Varken mer eller mindre. På det sättet blir det bra hur man än gör.

Men jag gillar att göra det ordentligt, med polarna, big thing. Det är jag det.

torsdag, december 29, 2005

Kort kort

Hoho.
Snön bara yr ner över Stockholm, det var riktigt tufft i dag när jag gick ensam och storhandlade med Nadias vagn för att få hem allt. Det är nyårsmaten som ska fixas. Nej nu slog sig Nadia, vi ska dessutom åka på födelsedagskalas. Ses snart igen.

onsdag, december 28, 2005

Nadia - ett mingelproffs

Nu är Nadia tillbaka hos oss! Och dvd:n funkar, fast bara någotsånär. Vi har inte fattat allting ännu. Kanske beroende på att det finns meningar som denna i bruksanvisningen: "Om du har anslutit en an A/V-förstärkare (receiver) via en optisk eller koaxial digitalkabel så ställ in 'Ja: DIGITAL OUT'och ställ in den digitala utsignalen."

Det är som ett jävla skämt. Funderar på att ta kontakt med Sony och erbjuda dem totalgenomgång av deras texter - mot en saftig betalning.

Vad har hänt sen sist? Ja inte är det mycket. Vi hänger hemma, och sover och sover. Vi är faktiskt utvilade. Det har inte hänt sedan Tony kom, och knappt innan dess heller. Nadia kom vid lunchtid i går, hon hade åkt tåg med farmor och farfar. Vi åkte med dem till ett släktkalas, F:s plastfarmor fyllde 70 år, Klara. Nadia var som fisken i vattnet, hon stack iväg direkt och började mingla. Det var en sexårig tjej där som hon klistrade sig fast vid som ett plåster. Hon härmade varenda rörelse som sexåringen gjorde.

Sedan åkte vi hem hela familjen och jag la Nadia. Senare på kvällen hittade vi henne nedanför sängen! Med huvudet lutat mot sängkanten. Antingen ramlade hon ur - det händer titt som tätt eftersom hon sover som en väderkvarn - eller så var hon på väg ut till oss men somnade innan hon orkade bege sig.

Tony sov inte riktigt lika bra i natt, fick ge honom nappen några gånger, men ändå utan att äta. Nu har vi precis sett "Pippi på rymmen" på dvd:n - Nadia salig - och ätit lunch. Vi är på väg ut på gården för en pulkfärd i den härliga snön. Vi har världens finaste gård. Man behöver knappast en villa eller ett radhus när man har vår gård, kan jag säga.

To do-lista:
- Fixa ny linsvätska och beställa ny tid för linsprovning
- Åka till kungsholmen och familjeporträtteras av Jons tjej Anna.
- Se Top Model i kväll.
Nu drar vi, so long.

måndag, december 26, 2005

Äntligen recept: Haloumisallad

Okej jag ger efter för efterfrågningar (från mina läsare, som faktiskt är fler än bara jag själv!) och ger er nu ett recept på en underbart god sallad. Den är uppfunnen av mig även om jag har ätit delar av den på olika ställen.

Jag har några hemliga knep. Ett är att salladen måste vara fri från sköljvatten, inga vattendroppar på sallad alltså! Därför kan jag ibland köra en fuskmetod och strunta i att skölja sallad, i alla fall isbergssallad. I stället skalar jag av de yttre bladen. Men om jag sköljer, snurrar jag sedan salladen i min salladssnurra. Har man ingen sån, måste man hålla på med rena handdukar, bädda in den blöta salladen, se till att inget åker ut och slå lätt mot handen, flytta omkring salladsbladen, slå mer osv. Ja ni fattar kanske varför det finns en enklare variant.

Varför är detta så viktigt? Jo för att vinägern smakar absolut ingenting om den blandas med vatten! Och vinägern är en livsviktig ingrediens ifall salladen ska bli god.

Nu till själva salladen vid namn

HALOUMISALLAD

Du behöver
Isbergssallad, räkna ca ett huvud på 4 personer
Ruccola - om du vill
Tomater, 2-3 goda sådana (lukta på dem i affären)
Röd lök, 1 räcker, skuren i strimlor
Gurka, en halv, i bitar
Haloumi-ost i skivor (räkna 1-2 ostar för 4 pers)
Kalamataoliver, inte så många
Citron
Vitvinsvinäger
En GOD olivolja, jungfruolja
Salt (lite)
Nymalen svartpeppar (helst)

Börja med rödlöken. Skär i skivor och häll på lite vinäger och olja, låt det ligga och dra i botten av salladsskålen (på det viset blir löken inte så skarp). Sedan gör du salladen, alltså dela sallad+ruccola - helst med händerna och inte med kniv, vet inte varför men det blir alltid godast, skär tomat och gurka i bitar, häll av spad från oliverna. Blanda alltihop med rödlöken.

Nu är det halloumin (ett eller två l i haloumi??) som gäller. Den ska först skäras i skivor som med fördel sedan kan delas i mindre bitar. Så ska detta stekas i olivolja. Se upp med detta! Först händer ingenting, sedan ingenting, och så helt plötsligt är haloumin svartbränd. Så ha inte för hög temperatur men inte heller för låg. När den börjar mjukna är den god, men det godaste är när den fått några lätt gyllenbruna fläckar. Släng i halloumin i salladen medan den fortfarande är varm och dryper av olivoljan. Sedan häller du över dressingen. Den består av olivolja, pressad citronsaft, vitvinsvinäger, lite salt och mycket svartpeppar. Proportionerna i detta är mycket svåra att säga för jag brukar höfta. Men tänk så här: Olivolja finns ju redan på haloumin och i marinaden för rödlöken, så ta typ hälften olivolja, hälften vitvinäger plus så mycket citronsaft du kan få ut av en citron, men överdriv inte. Är salladen för fettig, ska du späda ut smaken med mer vitvinsvinäger, inte mer citron. Och tvärtom, blev salladen på tok för sur, blir den mildare om du har på mer olivolja. Salt däremot kan förstöra salladen om det blir för mycket. Tänk på att haloumin är supersalt, så salta lite, känn efter, och salta igen.

En annan av mina hemligheter är att jag har väldigt mycket salt i sallader - alltså i de sallader som jag inte har salta ostar i, så var väldigt försiktig med salt i fårostsallad och haloumisallad. Annars ska det ösas på! Det gör sig så bra till dressingen. Jag brukar dock inte blanda saltet i dressingen utan gärna ha på efteråt i stället, för då står saltet ut lite för sig själv.

Och så är det en liten tanke jag har kring ras. Alltså salladsras. För salladsfascister som jag själv, krävs noga överväganden för att blanda rött och grönt, till exempel. Det är inte alltid tomaterna måste i en sallad! Kanske blir salladen godare om den får vara grön? Med grön menar jag okej till avocado, okej till selleri, gurka, salladsblad, ruccola, whatever, men det ska vara grönt! Och samtidigt - finns det något vackrare än en tomat- och rödlökssallad? Bara rött allting! Gott gott. Naturligtvis ska det vara rödvinsvinäger också.

Sist men inte minst vill jag säga - var inte rädd för vinäger! Det är det som är grejen. Vinäger är det bästa jag vet. Och ja, är dressingen så där outstanding som den ibland blir när jag gör den, så kan jag inte låta bli. Jag dricker upp det som är kvar i botten när salladen är uppäten.

Jag vet. Lite konstigt. Den som lärde mig detta är min farfar, Tone. Han drack alltid upp dressingen. Han älskade också vinäger. Han levde länge trots att han rökte 2 paket cigg om dagen.

Minnesstund mitt i grötspyan

Satan!
Vi håller på att installera dvd-spelaren, som enligt andra gången gillt-filosofin gick att köpa i morse kl 08.00. Först funkade allt superbra. Sedan la hela skiten av. Jag blir tokig på sånt. Ska duscha i stället.

Annars verkar livet bli lite lättare plötsligt. Eftersom vår stenhårda sovteknik på Tony i två nätter har fungerat totalt, helt smärtfritt! Genom att vi låter honom sova i sin egen säng. Då vill han inte alls äta eller så. När han vaknar till får han nappen och somnar om som ingenting! Jag vågar inte hoppas men hittills är statistiken att han sover från cirka kl 8, vaknar vid 23 och dricker välling och somnar igen, och sover till sju halv åtta, i egen säng!!! Helt otroligt. Men som sagt, jag vågar inte hoppas. Vi ska ge det en natt till och hoppas på det bästa.

Nadia är hos sin mormor och morfar (och Ida som också åkte med till Uppsala) fortfarande och jag saknar henne mycket. Vad vi ska göra med hennes sömn blir svårare, men vi funderar nu på att lägga en madrass på golvet bredvid vår säng så får man lägga ner henne där när hon kommit till oss på natten, kanske. Då slipper hon vakna fem hundra gånger och titta om vi är kvar eller ej. Förhoppningsvis.

Det är minnesstund för tsunamin på tv nu, och tidigare lyssnade jag på P1. Varför blev vi så berörda av just denna katastrof? Frågade nån på radio. Guess what smartass. För att vi själva drabbades. Så enkla är vi människor, att vi har lättare att leva oss in i något som de som är som vi (från vår kultur) också upplever. Den enda trösten för den dåliga mänskliga egenskapen är väl att det gäller båda vägar. Inte fan skulle thailändarna och Aceh-bor bry sig om de fick höra att 150 000 personer dött i USA och Europa, men om det däremot är en massa thailändare som också strukit med, då skulle de också lättare se katastrofens vidd.

Nu ska jag duscha bort Tonys stinkande grötspya som han lade på min axel nyss.

söndag, december 25, 2005

Andra gången gillt+bloggfilosofi

F och jag har råkat ut för någon slags förbannelse. Den ser ut så här: Första gången vi försöker göra något går det inte. Men andra gången går det.

Nu hoppas vi på att detta även kommer att gälla dvd-spelare. För naturligtvis gick det åt helvete i dag. När vi kom till Kungsgatans siba-affär hade nån jävla tomte gjort inbrott där, så det var stängt. Fick åka till den andra affären som hade reat ner en bra dvd-spelare med 2000 kronor - den fanns i Sickla så det är asjobbigt att ta sig dit. Men där hade de öppnat redan på morgonen så dvd-spelaren var redan tokslut.

Det var då F sa att vi måste göra saker 2 ggr, alltså försöka igen i morgon att handla dvd-spelaren. Då hoppas vi på att siba-affären i stan har städat färdigt efter inbrottet och kan öppna. Andra saker vi var tvungna att göra 2 ggr:

- Körkort. Både F och jag var tvungna att köra upp 2 ggr innan vi fick körkort.
- Lägenhet. När vi skulle sälja vår lägenhet var vi tvungna att ha budgivning 2 ggr eftersom priset blev för dåligt första budgivningen.
- Föda barn. Alltså, när Nadia skulle födas åkte vi två svängar till förlossningen. Första gången var falskt alarm (jag trodde fostervattnet hade börjat sippra men det var fel). Andra gången satte de igång mig. När Tony skulle födas, gick vattnet på söndagen så vi åkte in och spenderade världens längsta och tråkigaste dag utan att det kom en enda värk på förlossningen. Vi fick åka hem igen och sova. Sedan satte det igång dagen därpå så vi fick åka in för andra gången.

Listan kan göras hur lång som helst.

Sedan har jag lite existensiella bloggningsfrågor i skallen i dag. Frågan är nämligen: Varför bloggar jag? Från början var det tänkt som ett sätt att skriva dagbok, att jag skulle spara bloggen och minnas gångna dagar. Men nu har jag fastnat lite i fällan att jag vill bli läst. Och då är det alldeles för tråkigt att jag bara skriver vad jag gjort under dagen (dessutom utelämnandes en massa saftig info som jag måste ta bort för att inte göra människor ledsna eller arga). Det känns som att jag borde engagera mig, stoppa hit bilder, länka till en massa spännande och bra bloggar och tidningsartiklar och filosofera djupt över socio-ekonomiska samband och populärkulturella strömningar för medelklassens 15-åringar samtidigt som jag borde lägga in mina bästa recept och ta några bilder på maten och så vidare och så vidare... men jag har inte tiden som behövs för att göra min blogg intressant för allmänheten. Inte orken heller.

Så - då får jag nog nöja mig med att den läsare som finns det är undertecknad. Och kanske några få själar till, eller vad sägs, läsare? Och lägga ner det popkulturella socio-ekonomiska pajrecept med mera.

Det får bli så. Men jag ska försöka få in lite fler bilder i alla fall. Och kanske blir det några sura debatt-inlägg också.
God jul till alla mina 1,5 läsare!

Nära sjukhus-upplevelse



Jul, jul! (Bilder föreställer min outfit på julafton samt Nadias möte med Tomten alias F)

Dagen före julafton var crazy. Jag ska bara dra det väldigt snabbt:

Eftersom vi visste att det skulle bli helt galet i affären, drog vi direkt efter frukost med hela familjen till Mariahallen för att handla julkäket. Förutom att Nadia ramlade bakåt i rulltrappan (som inte hade trappsteg) gick det relativt smärtfritt, men vi svettades mycket på slutet av handlingen. Tony sov - i ungefär 11 minuter. Sedan gick vi till F:s kontor nära Mariahallen för att han skulle fixa sin present till Ida - en skiva med Paulo Conti.

Sedan gick vi hem, där åt alla och vi softade en stund. Vi packade upp maten men det tog ungefär tre timmar sammanlagt eftersom det var konstant problem med något av barnen. Sedan försökte vi vila lite. Tony sov skitlänge, som kompensation.

När Ida kom började vi städa hela lägenheten. Karin kom också för att ge Nadia och Tony julklappar. Tony fick en jättesöt bitgrej, i formen av en polkagris, Nadia fick Lilla Gubben (Pippis häst) i mjukisdjur. Hon var jätteglad. Då fick faktiskt Karin halsbandet som vi hade gjort till henne (men som Nadia ångrade när det blev klart: "Det är inte till Karin. Det är till Nadia").

Ida lagade pasta när det hela lugnade sig. Jag och Karin satt o pratade en stund. Nadia och Karin hade lekt snurr på vardagsrumsgolvet, sedan klagade Nadia på ont i armen. Efter bolibompa upptäckte jag att hon inte rörde armen och hon grinade varje gång vi lyfte armen. Så vi blev lite oroliga, jag ringde sjukvårdsupplysningen. De sa att hon skulle ta lite alvedon och om hon sedan började röra armen så var det bara en muskelsträckning. Jag tvingade i henne flytande alvedon, men hon klagade fortfarande. Karin hade ångest, men vi försökte tala om för henne att det kunde hänt vem som helst och att det KUNDE vara ett överslag av Nadias berömda "drama queen"-nerv, plus att hon var skittrött.

Men alvedonet verkade inte hjälpa så då blev jag orolig, då kunde det nämligen vara så att armen var ur led (fast jag kunde inte se att det var något fel). Så vi satte igång hela aktionen. Ringde taxi med bilbarnstol, packade en väska med extra välling osv, Ida fick ta Tony och så åkte över precis hela Stockholm för att komma till Karolinskas barnsjukhus Astrid Lindgren. Tydligen tog de inte fall som Nadias på Sös, som annars ligger 5 minuter från oss. Taxichauffören höll på att skratta ihjäl sig åt Nadia som babblade oavbrutet. Först ville hon nämligen inte åka till doktorn men sedan ville hon det, och hon pratade hela tiden om olika personer som fick åka till sjukhus och om armen och om att hon snurrade osv osv osv i all oändlighet.

200 spänn fattigare, tar vi oss ur taxin och beger oss in genom entrédörren. Så säger F: "Det är ju inget fel på henne. Kolla!" Och vad ser man om inte en liten hand med tillhörande arm som lyfts utan problem och pekar på en kul grej hon ser inne i sjukhuset. Så vi gick inte ens in genom innerdörren till sjukhuset, det var bara att vända. Vi tog buss 3 hem i alla fall så slapp det kosta 200 spänn till. Nadia var mycket besviken för hon ville gärna gå till doktorn. Men det blev en ganska mysig hemresa med böckerna jag tagit med, sedan somnade hon som en stock i sin vagn och sov hela natten - förutom vid 4-6-tiden på morgonen då Tony vägrade sova och kröp på oss alla, inklusive henne.

En helvetesnatt alltså. Klockan 7 vaknade han igen och då gav jag honom till Nadia (nej jag menar Ida) efter amning eftersom jag var hjärtligt trött. När Nadia vaknade någon timme senare gick hon också till Ida som fick händerna fulla tills vi vaknade kring halv tio. Så blev det matfixande och så vidare tills alla föräldrar kom - F:s och mina&Idas.

Vi åt mat först. Sedan kom tomten, som hade väldigt mycket bomull i fejan. Nadia visade sitt rum för tomten och babblade på. Sedan, när tomten gått och pappa kommit, frågade Nadia lite: "Var du tomten pappa?" men F nekade. Förresten fick Nadia lite julmust. Det heter enligt henne julmössa.

Sedan var det stor julklappsutdelning, efter Kalle Anka. Nadia fick mest, alla kategorier. Till sist orkade hon inte ens öppna paketen. Tony fick också en del roliga grejer. Han gillade sitt pussel bäst, han har försökt i flera veckor att sno Nadias pusselbitar men hon blir bara sur och vänder ryggen till. Nu har han ett eget att suga på, Bamsepussel med knoppar, i trä.

Sedan åkte F:s föräldrar och vi andra åt lite till och snackade. När det började närma sig läggning för Nadia fick hon en flaska välling och vi packade en väska till henne. Sedan åkte hon med mina föräldrar o Ida till Uppsala för att fira där. Vi andra, F, Tony och jag, stannar här hemma och tar igen oss. Fast jag saknar Nadia.

I natt fick F och Tony sova själva och han fick inte äta ett skit på hela natten. Det är ny regim som gäller nu. Det sjuka var att han inte behövde äta heller. Mellan 23 i går och 7.30 var han helt nöjd med bara nappen. Han sov också i sin egen säng.

Slut på tortyrnätter då förhoppningsvis... men vi får se i natt, när det är min tur att skola in honom i nyheterna.

Nu ska vi åka till Kungsgatan och shoppa på mellandagsrean. En julklapp till oss själva - nämligen en dvd-spelare. Ska bli ljuvligt.

Förresten, lite julklappar: F och jag har fått en espressobryggare, en sådan man vrider fast filtret i! Kaffet blir jättegott. Så fick jag fint presentkort på Twilfit och Ginatricot, örhängen, halsband, böcker, täcke, Bruce Springsteen Born to run, med mera med mera.

To do:
- Köpa dvd-spelare
- Köpa Sex and the city-box, Vänner-box, Seinfeld-box.
- Se till att aldrig mer behöva lämna tv-soffan.

torsdag, december 22, 2005

Ingen hotshot - tack o lov

I dag har jag gjort en kul grej. Varit HELA DAGEN på Nadias dagis. Jag, Tony och Nadia (och F) gick dit i morse, F gick till jobbet. Tony sov så jag hängde med Nadia i pysselrummet hela förmiddagen. Sedan var det lunch, fisk och ris och filsås - Nadia äter väldigt bra på dagis märkte jag - så efter det lässtund och till sist blev det pyssel och hoppa i soffor och annat sådant.

Det var väldigt intressant att se hur det är att vara där hela dagen, och lite vad de gör. Fast i dag hade de ingen planerad aktivitet som ofta andra dagar, dessutom gick de ut först när Nadia, Tony och jag gick hem vid 15. Men jag tog Nadia till en lekplats där hon hängde lite i mörkret, hon tröttna efter tjugo minuter och så gick vi hem. Hon stod på ståbrädan och var så trött att till sist somnade hon stående, lutad över Tony som också somnade.

F var hemma när vi kom, så vi har haft familje-helkväll här hemma. Nadia och jag gjorde en grej som jag inte ska skriva så mycket om förrän kanske den 24 på kvällen. Det var hur kul som helst.

I övrigt är jag så jävla trött på feminister som nu berättar att de bara vill vara hemma och städa. Jaha, varsegod! Det finns en färdig mall sedan ungefär 500 år tillbaka, det är bara att trilla rätt i. Det kallas Hemmafru och är ett rättså vanligt jobb. Go there and shut up.

Jag tänkte ge mina barn lite större visioner än så.
Tjena hej
ps. I min vanliga självgoda stil ville jag bara skriva ner ett citat från mig själv, uttalat i tisdags på väg hem från krogen. F snackade om någon konstnär hit och dit som hade gjort den viktiga grejen hit och dit. Jag tyckte det var ganska ointressant eftersom jag verkligen inte blir impad. Jag är ingen hotshot i Stockholms konstliv och jag skulle föredra att simma i bajs än att bli en sådan. Vad jag sa var i alla fall: "Vilken bra information att ha och torka sig i arslet med." Hahaha. Gud vad jag är kul.

onsdag, december 21, 2005

En dag i 18 punkter

Jag sov en stund! Blev nästan en ny människa. Därefter gjorde jag följande:
1. Kollade på Grease 2 som jag spelat in. Jag såg den filmen när jag var 12, första "vuxenfilmen" jag såg och jag var heeelt såld, nu ser jag att de inte kunde spela teater alls och den är sååå gay.
2. Gav Tony lunch. Fisk igen. Han hatar fisk. Men jag ger mig inte. Till sist åt han faktiskt en del. Plus efterrätt, fruktmos.
3. Åt själv lunch - mina egna köttbullar som jag var jävligt käck och trillade i går innan dagis. Det tog förresten hela dagen i går.
4. Pratade jag med Rebecca på telefon, om bland annat dagis och diverse underliga fasoner folk har för sig. Say no more.
5. Åkte ner på stan och raka vägen till Panduro. Där köpte jag pysselpryttlar för - håll i er - 400 kronor. Men det kommer bli mycket saker gjorda, tanken är att Nadia ska få pyssla loss eftersom hon gillar det.
6. Köpte julklapp till F.
7. Åkte hem igen. Det är galet på stan.
8. Lämnade Tony i trapphallen eftersom vagnen var så skitig och han sov.
9. Visade hela Pandurohärligheten för Nadia. Började förbereda pyssel.
10. Kollade till Tony. Hade lyckats stänga dörren. Han låg i vagnen helt vansinnig och skrek. Jag = usel mamma.
11. Tog in och ammade Tony. Nadia tjatade oavbrutet om pyssel. Lovade så fort Tony druckit färdigt mjölken, blir det pyssel.
12. Tony klar. Jag och Nadia pysslade. F ner till kansliet i bostadsrättsföreningen och bytte gymnyckel.
13. Lekte med ungarna i vardagsrummet. F gjorde mat. Fiskpinnar.
14. Gjorde sallad eftersom den F gjort saknade smak helt. Han har vatten i dressingen, det tar död på vinägern!
15. Satte på Bolibompa.
16. Satte mig framför datorn.
17. Fick veta att mamas konferens flyttats.
18. Började blogga.

Hejdå.

Natt på dagen

Vi var ute i går, jag och F. Faktiskt en rejäl utgång. Vi åt middag på Pelikan (jävligt äckligt med husmanskost om du frågar mig, inte en färsk grönsak någonstans, du betalar 200 spänn och allt du får är potatis, men jag vet, nu är jag sur blatte dessutom stroppig). Sedan var vi på Henriks 30-årsfest. Sedan gick vi på Sex-festen, som är varje år vid denna tid. Alltså tidningen Sex släppte sitt senaste nummer, nummer 8 för att vara noga.

En DJ spelade grymt bra musik faktiskt. Men då blev klockan efter 23 och hur man än försöker så är det jättesvårt att hålla sig pigg när man slutat sova på nätterna.

F och jag passade på att småtjafsa hela kvällen. Bland annat ska jag vara glad över att han inte bloggar för då hade han skrivit så sura saker om mig. Jag upplyste honom om att han inte måste leva med mig utan kan dra any time. Okej, jag är också lite sur av mig. Men vi blir monster till människor av denna sömnbrist. Dessutom säger erfarenheten att man måste gå ut oftare, alltså mannen och kvinnan, mamman och pappan (eller mamman och mamman i lesbiska familjer, eller pappan och pappan eller pappan och låtsasmamman osv i all htb-oändlighet).

Annars blir det bara tråk.

Men grejen är att jag tycker att det är kul att gå ut med F. Själv har han glömt att det är kul att gå ut med mig. Men det är det.

Jag ska lägga ner, det blir inget vettigt skrivet i dag märker jag. Ska sova i stället. Godnatt (kl 10 på morgonen).

tisdag, december 20, 2005

Regler är grejen

Na ma na bö bö ba ba.
Orden är Tonys. En liten herre som i går började krypa framåt!! Ett stort steg framåt för "surhetsministern" som han ibland får heta här hemma. När han är sur. Men han är faktiskt oftast glad. Och matglad.

Nadia försökte säga surhetsministern, surisistern blev det mer.

Ja, jag kom aldrig iväg i söndags utan ugglade inne. F och jag konstaterade att Nadia fick gå ut noll gång på hela helgen. Vi är usla. Men det var så satans kallt! Nu kommer julen snart, då ska vi satsa mer på utgång och äventyr.

Våra nätter är fruktansvärda just nu. Vi måste göra ett stort ingrepp, verkligen ta tag i det. Den nya regeln ska bli: På natten sover alla barn. I sina egna sängar. Ingen ska äta, ingen ska kissa eller dricka vatten eller leka. Och vi kommer att vara hårda, hårda, stenhårda. Det blir tufft, vi tycker ju egentligen det är mysigt med barnen i sängen. Men vi mår så dåligt av sömnbristen, det funkar inte.

I måndags fortsatte julklappsrejset. Nadia färdig. Tony fick lite mer prylar. Ida snart klar, hehe. Till och med svärföräldrarna är färdiga! Liksom Jacob o Selma. Jag känner mig mycket nöjd. Observera att jag också köpt barnsäkerhets-hakar som ska upp på balkongdörr och lilla fönstret i Nadias rum. Jag är mycket, mycket nöjd med mig själv. Trodde aldrig det skulle hända.

Kvar på listan över julklappar är som vanligt F. Han blir alltid sist på julklappslistan av någon anledning. Sedan skulle jag vilja köpa mer till mamma, men vi får se.

Jag själv fick också en julklapp, i vanlig ordning. En fin och skön blus i t-shirtmaterial med blommönster. Lila. Jag ska fota, så småningom. Från Indiska.

I går efter barnens läggning var jag på Gondolen och drack 3 mellanöl. Det var skönt. Pratade med Sara o Annika om att vara sambo, framför allt problem kring matlagning. Vår regel här hemma är att den som lagar mat slipper diska. Men tydligen stänker deras killar ner så sjukt mycket när de lagar mat, alternativt använder alla existerande kastruller osv, så den regeln funkar inte. F stänker ner en smula mer än jag men det är inget större problem. Jag brukar tänka att maten kanske blir godare om man tar i och utnyttjar många resurser?

Min artikel i bang är med i senaste numret. Om att köpa städhjälp. Jag skulle ha svårt för det, även om jag köpt flyttstädning. Av emotionella snarare än logiska skäl. Men det är en annan historia.

I dag är jag trött och drar mig lite för att ge mig ut på stan. But a julklappsköpare gotta do what a julklappsköpare gotta do. Hej så länge.

söndag, december 18, 2005

Strass i knappen, bitterhet i mannen

Jag har varit på stan. Det var som väntat HELT hysteriskt. Men jag var lite smart och såg till att vara där när butikerna öppnade kl 11. Redan vid 12 började hysterin och kl 13 fick jag åka hem, snabbt. Under tiden hann jag fixa julklappar till mamma, Tony, Nadia, Rut och så till mig och själv och F. En kombo-grej som jag länge velat ha till hemmet. Det behövde egentligen inte slås in men samtidigt tycker jag det är så kul med överraskningen - F fattar nog inte alls vad det är - så jag var tvungen.

Vad som saknas nu är svärföräldrar, F:s riktiga julklapp, Tony o Nadia som ska överösas med prylar. Ja, och så Ida förstås. En kluris när det gäller klappar. Pappa är redan fixad.

Jag hittade inga smala byxor i färg den här gången heller, däremot faktiskt ett par kul nyårsbyxor i svart glansigt material, smala, vadlånga, med strassknapp, på HM. Givetvis fanns de bara i följande storlekar: 34, 36 och 32. Alltså för anorektiker eller minimänniskor. Not for me.

Däremot köpte jag en hel del smarta grejer. Uppladdningsbara AAA-batterier till den sladdlösa telefonen hemma, kan ni fatta. Plus en film till vanliga, lilla, kameran, den som jag sällan använder men i alla fall. Plus en burk att skaka salladsdressing i. Samt deciliter, teskeds- och matskedsmått.

När jag kom hem tyckte F att det var lite väl hårt att han fått vara ensam med bägge barnen samtidigt som han skulle tvätta. Första gången han gick ner till tvättstugan fick han ta med sig bägge ungarna. Andra gången hade Nadia varit ensam här uppe en stund, och kollat tv.

Jag sa att jag själv fått göra samma race som han flera gånger. Då ville han bara ha sagt att han hade åstadkommit mer under sitt hårda race i dag än vad jag brukade göra. Ni hör ju själva. Bitter självgod medelålders man. Är det en sådan man ska dras med?? Som tur är är han rolig emellanåt också. Jag satt faktiskt på bussen och småfnittrade åt att han bad mig skaffa mig ett liv i går när jag var förbannad som fan. Han är ganska rolig. Skönt också att bara få vara så jävla sur som man vill, inte hålla på att skärpa sig.

Nu är svärmor och svärfar här. Vi ska fixa tacobuffé till dem. Därför måste jag handla ännu mer käk. Funderar på att kombinera det med lite julshopping också... om jag orkar.

Återkommer.

Etiketter: ,

lördag, december 17, 2005

Äcklig kassler i pepparkakeland

Det kom bara två gubbar, två gubbar, men desto fler barn till pepparkakeland i dag. Alltså till vårt kök. Vid tvåtiden kom Belinda, Ella (2,5 år), Richard (gubbe), Jacob (2 år), Gustav (gubbe) och Hedda (ca 2 år). De två senare kom lite senare, och ännu senare kom Sara o Selma (6 mån). Efter ungefär fem tusen telefonsamtal, allas olika lunchbestyr och diverse barnproblem kunde vi till sist sätta oss och baka pepparkakor. Nadia och Ella stod ut lite längre än Jacob, som la ner efter ungefär tre minuter. Han ville köra med Nadias stora gula buss i stället.

Nadia och Ellas tuggor av degen blev större och större tills de började svälja blaffor stora som deras egna ansikten. Vi försökte säga stopp men det var svårt eftersom även de vuxna hade lite svårt för att låta bli degen.

Men kakorna blev fina och goda.

Tony o F anslöt lite senare och det blev som ett mindre dagis här inne. Nadias rum ser lite ut som att en bomb detonerat. Men ingen oss föräldrar orkar göra något åt saken. Jag drabbades ganska hårt av F:s festande i går eftersom Nadia vaknade när han kom vid 3-tiden och höll sig vaken i några timmar. Hon sprang mellan mig och F som vankade omkring i lägenheten och var på toa i timmar (kändes det som). På morgonen gick jag upp med barnen vid 8 och när jag vid 12 försökte få en stunds ro, tog inte F hand om något annat (så jag kunde få sova) vilket ledde till totalt raseriutbrott från min sida. F bad mig finkänsligt att skaffa mig ett liv, vilket inte gjorde saken så mycket bättre. Jag skrek rakt ut, frågade bland annat hur fan jag skulle få sova om han inte hjälpte mig och till sist gick det fram.

Sov med Tony i en timme. Det hjälpte fast bara lite.

Jag ska se nån thriller snart på 4an. Ashley Judd på en segelbåt, hennes man dör eller nåt sånt. Hoppas den är bra.

To do-list:
1. På något vis försöka få in i min skalle att det faktiskt är jul inom mindre än en vecka. Vad i helvete ska jag köpa och till vem och för vilka pengar???? Ska alla Nadias kompisar ha klappar också? Julstress.
2. Gå till systemet.
3. Skärpa mig.
Denna kväll blir tv-kväll. Ska också försöka smälta den vidriga mat jag just lagat, uppbådande de sista av mina krafter: Inbakad kassler. Uuääk.

fredag, december 16, 2005

Lost in space

Just det. To do-list.
1. Försöka komma ihåg att gå till AL:s studio måndag morgon, med träningskläder.
2. Försöka komma ihåg att jag ska på bokmöte den 22 januari.
3. Försöka komma ihåg vad alla ska ha i julklapp och köpa det.
4. Försöka komma ihåg att plocka ut pepparkaksdegen 4-5 timmar före bakning i morgon.
5. Försöka städa undan så folk inte kräks när de kommer hit av att allt är så äckligt.
6. Försöka komma ihåg att köpa laddningsbara, AAA-batterier till den bärbara telefonen.
7. Försöka komma ihåg att köpa barnspärrar till fönster och balkongdörr. NÄR SKA DETTA BLI GJORT? ALDRIG????
8. Försöka komma på fötter ekonomiskt. Det är som att stå i kvicksand, mina pengar bara försvinner iväg.

Käkade förresten lunch i dag med Sara och Jenny. Det var asskönt, en sån där lång och seg härlig lunch. Sånt älskar jag. Är så nöjd att jag inte ska skriva fler rep före januari. Det ska bli mer sånt här långlunchande i stället.

Jag har gigantiskt ego

Nu är jag ensam hemma igen. Alltså ensam vuxen. Övriga personer i hemmet är Nadia och Tony. De sover.

Försökte titta på Harry Potter men blev i vanlig ordning för mörkrädd.

På mama är de helnöjda med min text till träningsreportaget. Det var kul. Jag försökte vara lite rolig. Återstår att se hur läsarna tycker.

Det är en svår balansgång, det där med kroppen. Själv är jag rättså nöjd med min kropp. Det borde jag kanske inte vara med tanke på att jag väger 10 kilo mer än jag brukar, brukade innan jag var gravid, men vad fan. Jag är inte fotomodell. Min kropp är inte mitt jobb, jag måste ha tid för allting annat. Dessutom skulle jag vara en vidrig människa om jag inte fick äta som jag kände för. Men visst, jag ska göra mig av med några kilos så småningom, när jag slutat amma och jobbar, kanske någon gång i februari eller så. Men jag vägrar hata mig själv. Jag har ju världens jävla toppenkropp! Kolla vad som kom ut - två perfekta små barn. Bara det.

Var i min lokal i dag, på möte. Eftersom F inte kunde hjälpa mig fick jag ta med bägge ungarna, som först var lugna och städade men flippade ut mer och mer ju längre tiden gick. Till sist var det bara att dra för att de skulle kunna ha möte alls. Barn är barn, vad ska jag säga? Nadia gjorde mig verkligen överraskad. Hon tog sin tröja, overall och gick iväg en stund. Kommer tillbaka fullt påklädd! Hon har alltså knäppt knapparna i tröjan, dragit på sig overallen helt rätt!! Jag var så imponerad. Hade ingen aning om att de tränade sånt i dagis. Nu ska hon få klä sig mer själv.

Den 1 januari börjar mitt nya liv. Jag ska jobba, F ska vara hemma. Jag längtar dit så hårt. Jag gillar mitt jobb, mycket. Jag saknar det. Jag saknar också att få fokusera, på en sak, utan att kolla blöjan, mata, klä på, klä av en unge först. Sedan, när F varit hemma med Tony i 7,5 månader, blir det dagistrixande i ett år till och så kan de börja vara lite längre på dagis till sist. Då kommer jag se tillbaks på den här tiden med helt andra ögon. Och ändå vara glad att jag gjorde det. Hängde så mycket med mina barn, när de var små.

Har förstått att det finns en gräns för hur barnfixerad man får vara. Jag skiter i det. Jag är för fan mammaledig, det enda jag gör är hänger med mina barn! Vad ska jag annars berätta? Att jag sket, duschade och lagade mat emellan allt barnfixande? Jag har inte förlorat mig själv direkt. Mitt ego är för stort. Jag tror att jag är ämnad för att göra en massa bra grejer, barn or not. Det ger jag inte upp. Inte ens om jag skulle försöka ignorera mina ambitioner skulle det gå. Det skulle strida mot hela min natur och pluppa upp på ett eller annat sätt ändå.

Flum-flum. Nu har jag pratat färdigt här för i dag. Är lite trött och bladdrig. Får se när F kommer hem från julfesten... inte alltför sent hoppas jag. Då blir nämligen min morgondag lite väl jobbig.

Godnatt på er.

torsdag, december 15, 2005

Lasermannen inte så pjåkig

Dagen i dag: Tränade på Friskis och Svettis, vanlig styrketräning på MITT sätt - reportaget är färdigt, äntligen. Sedan på babysim med Sara o F, plus bebisarna Tony och Selma. Gled omkring lite i Västermalmsgallerian efter det. Tyvärr har jag bestämt mig för vad jag vill ha: Festbyxor, gärna i glansigt material, i FÄRG, alltså något annat än svart eller murrigt, som är smala och allra allra helst lite bubbliga längst ner, kanske med en liten dragsko.

Finns absolut inte någonstans.

Fick åka hem och har nu äntligen sett sista avsnittet av Lasermannen på tv: Okej, jag ger mig. Det var faktiskt bra. I kväll är det massor av härlig tv med Bruce Springsteen. Men jag är så trött att jag spelar in på video i stället. Kan glo hela förmiddagen.

Tony har börjat sätta sig upp. Han är helnöjd.
Godnatt.

onsdag, december 14, 2005

Brommafolket igen

Jo jag äcklades av Brommafolket och hur de tycker att de löst allt så bra för att de slipper göra det tråkiga med sina barn och i stället bara gör det roliga. Det tråkiga gör barnflickan för svarta pengar. Hur blir det då för henne om hon skulle bli med barn? Noll kronor i föräldrapeng, och ingen möjlighet att anställa en barnflicka. Hur kan man med gott samvete låta någon arbeta för så lite pengar hemma hos sig? Dessutom svart, så man vet att hon inte har någon trygghet alls?

Och vad är det man försöker säga sina barn, jag orkar fanimig inte göra de tråkiga grejerna som att hämta på dagis och se till att du går på toa och äter mat. Men jag seglar in sedan, när vi kan leka på ett bekvämt och kladdfritt sätt!

Sedan det här med barnflicka. Faktum är ju att de skiter i era barn. Får de ett bättre jobb, sticker de direkt! Så den människa som vid sidan av föräldrarna har varit mest närvarande i små barns liv, försvinner bara i det blå. Det är inte så kul, tror jag.

Bland mycket annat.

Nu ska jag kolla in Top Model.

Vidriga Brommabor och söta lucior





Min dotters första luciatåg. Så extremt gulligt. Hon vågade inte sjunga något de första sångerna men sedan klämde hon i. Hon älskar att sjunga så hon kunde inte motstå, trots blygseln. Bror hennes var helt tagen trots att han bara är 7 månader. Han var i stort sett helt tyst. Bildbevis bifogas.

Mamma hänge med mig hem så jag kunde jobba lite i går, skönt.

På kvällen gick jag till kyrkan på Odenplan, Gustav Vasas kyrka tror jag bestämt, och hörde Karins kör sjunga luciasånger. Det var en liten föreställning också, med två sura gubbar som försökte ta död på Sankta Lucia på 300-talet. Två tjejer dansade också. Av någon anledning blev jag så rörd av dessa danstjejer. Jag tror att det berodde på deras seriositet. De tog det på allvar. Fint, tycker jag.

Karins kör sjöng hur vackert som helst, jag kände mig som en riktig kärring med tåren i ögonvrån. Sedan gick vi till Tranan. Jag åt en helt okej BLT, satt och snackade med Karin, hennes kille Jens och Annika. Karin var trött eftersom hon var med på lucian i morse klockan 8, så hon och Jens gick tidigt. Själv är jag alltid trött så jag märker ingen direkt skillnad. Utom möjligen just nu, när jag skriver det här.

Tony vaknade på terrorvis ungefär varje halvtimme från kl 3 och framåt. Han verkar ha lite feber och är förkyld så han kan ju inte rå för det. Men ett tag ville jag bara mörda för en stunds sömn. Jag får göra som alltid - glömma och gå vidare.

Förresten, jag berättade ju att jag och Rebecca pratade på telefon för några dagar sedan. Vad pratade vi då om? Jo en artikel i DN som gjort oss bägge rejält chockade. Läs själva här. Och här. Och den kanske vidrigaste, här.

Återkommer i detta ämne. Fråga gärna i kommenterarforumet om ni undrar exakt vad som stör mig.

måndag, december 12, 2005

Kvalster och lucias

Dagen i dag. En ganska tom dag igen. Men ändå skön.

På morgonen väntade jag ut Tony, att han skulle somna. Så fort han gjort det började jag skriva på min träningsartikel. Direkt. Jag kom bra långt! Sedan ringde Rebecca från Göteborg och då kunde jag inte motstå att prata lite i telefonen. Så vaknade förstås Tony och jag fick ägna mig åt honom. Men pang! han somnade igen när vi hade lekt och ätit och haft skoj. Så skrev jag en stund till. Jag känner att jag måste skriva om texten många gånger så det bästa är om jag kan få ner allting snart. En hel del kvar bara.

Men så var klockan kvart i tre, det magiska klockslaget, och jag begav mig till dagis. Nadia, Tony och jag åkte till Ringen och handlade lite ägg och glitter. Sen ville jag hem, men Nadia ville absolut fika. Eftersom Tony ändå hade somnat tyckte jag det lät okej. Så vi gick till ett litet fik vid Södra station. Jag försökte hålla konversationen igång men det blir lite hipp som happ att fika med en 2,5-åring (bland annat lockade en tomte i skyltfönstret mer så hon stack mitt i berättelsen om vad hon gjort under dagen).

Väl hemma stekte jag pannkakor, typ det enda som gick att laga. F kom hem och sen ramlade hela La Famiglia in genom dörren, mamma först och sedan Ida. De ska sova här för i morgon klockan 8.00 ska Nadia gå lucia. Det är sinnes vad det kommer folk för att se denna performance. Karin, Nadias gudmor, kommer, liksom Idas (och Nadias) kompis Natalie. Plus vi. Små barn i luciatåg - det är bara för svårt att motstå.

Har sett Kvalstret i kväll igen. En fantastiskt bra serie! Äntligen en bra svensk dramaserie. Jag blir så glad av att det finns sån här kompetens i landet.

Snart godnatt.

söndag, december 11, 2005

En vanlig ryssmössedag


Jag är förresten besviken på Märta Tikkanen och boken "Två". Hon har bara gjort någon slags hyllning av sin egotrippade alkoholiserade man. Visserligen har jag inte kommit så långt ännu men i alla fall. Jag blir bara irriterad. Jag menar, det är klart att hon gillade honom, herregud, varför skulle hon annars ha gift sig med honom? Men jag menar att det blir ganska ointressant litteratur. Han var så smart. Han var så jovialisk. Alla var så impade av honom. Jag var så kär. Han stöttade mig nästan i mina litterära ambitioner (observera nästan). Bla bla. Usch vad tråkigt.

I dag var det söndag och jag har absolut inte gått utanför huset. Det har varit ganska skönt. Förresten, nu ljuger jag. Jag stod ju på balkongen en stund på eftermiddagen och satte upp julgransbelysningen i julgranen som står där. Måste verkligen köpa mer glitter. Tänk vad jävliga dessa mörka snöbefriade vintrar skulle vara utan glitter!

Jag hade på mig ryssmössan när jag stod där ute. Frös inte ett skit. Ryssmössan - en historia för sig. Vi var i Moskva och firade nyår en gång för fyra år sedan (då 2001 blev 2002). Massor av människor, flera kompisar till mig och F bland annat. Det som slog oss allra först där på Moskvas flygplats var hur extremt många pälsmössor det fanns överallt. Varenda ryss bar en typisk rysk pälsmössa! Vi skrattade gott, ho ho ho. Men hur det nu föll sig så blev det så... ska man säga smittsamt? Vi blev alla mer och mer sugna på en sån där fantastisk mössa. Det slutade med att alla typ 19 som åkte till Moskva skaffade sig var sin pälsmössa. Alla utom F, som ville vara alternativ.

Sedan kom vi hem och jag tror aldrig jag sett nån av oss 18 med pälsmössan på. Utom såna här dar, när man bara ska ut på balkongen en stund.

Spatsiba för mig.

lördag, december 10, 2005

Jag avslöjar - jag är trist

Ida och Nadia kom vid 11-snåret i dag. Nadia var helnöjd med att ha sovit hos Ida. Fast på bussen hit hade hon sagt "Nadia älskar pappa. Nadia älskar mamma. Nadia älskar Tony." så lite kanske hon saknade oss ändå. Hon är såå gullig.

Vi har i alla fall sovit lite bättre än vanligt i och med att Tony sover längre än Nadia på morgonen (om man vänder ryggen till och han får tråkigt vill säga). Dagen har varit väldigt soft. Det enda jag gjort är att gå till Tanto livs och hämta ut ett pussel jag köpte till Nadia på barnensbokklubb.se, jag skulle ha gett det i julklapp men kunde självklart inte hålla mig.

Sedan har vi kollat lite på Nobelfestligheterna på tv, barnen badade med sin pappa och jag gjorde en toppengod pizza - vegetarisk - som alla utom Tony kalasade på. Nadia ville inte äta så mycket. Sedan kom hon och sa att hon mådde dåligt. Det visade sig lätt kunna botas med en macka och välling.

Nu till dagens stora fråga: Hur tråkig är jag?

I går när vi var ute och åt, jag, Tony (som sov) och F sa nämligen F att det bara var att acceptera att alla blir tråkigare som är småbarnsföräldrar. Som ett exempel gav han mig. Jag är alltså skittråkig nu sedan jag blev morsa. Självklart blev jag asförbannad när han sa det. Men nu när jag tänker lite på saken inser jag att det ligger till mer så här:
Jag är kul.
Problemet är bara att det roliga som jag kommer på, stannar inuti huvudet just nu. Varför? För jag hinner inte säga det. Hela dagarna går ut på att greja med barnen alternativt med sitt jobb eller betala räkningar eller köpa mat eller fixa tvätten eller tvätta sig själv, eller träna eller mejla nån viktig grej eller skriva upp något i kalendern som man inte får glömma eller köpa nya batterier eller kolla om paraplyet går att laga eller se så det finns blöjor på vagnen eller torka upp en av Tonys en miljard spyor som han levererar varje dag eller kolla in det där avsnittet av Top Model man inte vill missa. Och så SÄGER man liksom ingenting. Man glömmer bort att säga det där som man själv, inuti, skrattar ganska mycket åt. Hahaha. Tänk vad kul det var när... ja vad det nu var.

Häromsistens fick jag en inre version av mig själv när jag gjorde en extremt rolig grej. Det var kanske fem år sedan. Jag stod på t-banan och skulle till Hornstull, jag tror jag åkte från Östermalmstorg. Jag tyckte det tog evinnerlig tid, det var såå segt, jag hade bråttom. Så tänkte jag att jag skulle sms-a lite bajsskämt till Annika för att få tiden att gå. Det var som alltid jättekul, så kul att jag fastnade helt i mobilen. När jag ser upp inser jag att dörrarna håller på att stängas och att vi är på Hornstulls tunnelbanestation! Så jag flyger formligen ut genom dörrarna samtidigt som de slås igen. Det jävliga är att min handväska som har lång rem, fastnar innanför de stängda dörrarna. Den sitter snett över kroppen på mig och jag bara ser framför mig hur jag kommer att släpas med och krossas mot tunnelns ingång när tåget far vidare. Så jag står och skriker "hjälp! väskan!" helt hysteriskt, drar och drar i den och paniken växer. Jag ser inte det självklara - att jag faktiskt står vid dörren absolut närmast tunnelbaneföraren. Han står där, alldeles bredvid mig, och ser på mig helt förstummad över min dumhet. Så går han in och släpper upp dörrarna. Själv far jag som en vante ner på stengolvet, jag slår mig inte men inser snabbt hur otroligt dumt det måste sett ut och försöker skynda mig ut därifrån.

Haha. Det var faktiskt jättekul. Jag skrattade åt mig själv hela den kvällen. Och nu när jag kommer att tänka på det igen. Hahaha. Men säger jag nåt om det? Nej, jag orkar inte. Jag ska nämligen träna. Och kolla på nån film.

Eder tristmorsa i cyberspace.

fredag, december 09, 2005

Hur tråkig är jag?

Nu är det kväll igen. Tony har precis somnat. Nadia sover hos Ida ikväll! Så gulligt. Hon ville själv, jättegärna, sova över hos Ida. När jag lämnat henne och sa hejdå var Nadia bara glad att jag gick typ. Jag tror att de har det supermysigt.

Fredrik och jag passade på att gå ut och äta ihop nu när bara Tony var med. Då hade vi sån tur att Tony sov nästan hela tiden. Vi fick äta i lugn och ro och dricka vin. Nu har vi köpt godis och sitter framför tv:n och datorn som vanligt.

Men jag ska inte sitta mer framför datorn, det är faktiskt mer asocialt än tv och jag har lust att socialisera.

Martin, om du läser detta - hoppas du blivit bättre!

Imorgon kommer en avslöjande historia om varför jag är så jävla tråkig.

Slagsmål om ögonen


Ja, de där kylskåpsmagneterna är sannerligen populära. Ida vill ha en i julklapp, säkert skulle farmor och farfar, mormor och morfar också vilja ha. Men då finns inga kvar till här hemma och Nadia leker så mycket med dem... ett dilemma.

Jag lägger in en bild så ni ser att det verkligen är värt att slåss för dessa kylskåpsmagneter, skapade av Nadia herself.

Förresten. Jag hittade Nadias filt nu när det töat ute. Den var blöt och smutsig som fan, men ändå blev jag glad. Den hänger på tork i badrummet och sedan ska den tvättas.

I dag är jag ganska suverän på att slappa. Jag gjort absolutely nada hela förmiddagen. Fast det finns inget gott att äta till lunch så jag kanske måste ge mig ut på stan. Vill helst inte det.

torsdag, december 08, 2005

Jag - några äppelbitar ifrån supermamman


Japp. Nu är det färdigt. Jag har stickat alla sex halsdukarna/sjalarna till Annika. Bildbevis har ni här.

Sedan har jag en värdelös nyhet till alla som gillade det transparenta linnet+bhn+trosorna från Day som fanns i senaste Amelia sid 45 (köp förresten inte det numret, det innehåller förnedrande bilder på halvnakna män. Förnedringen gäller läsarna, vem fan har bett om såna bilder liksom? Amelia måste skärpa sig). Setet finns inte på NK:s Day-avdelning, inte heller på Åhléns som också har Day-grejer och möjligen möjligen kan det finnas på Plagg vid Odenplan men det var inte alls säkert. Ska kanske kolla det i dag om det går.

Av gårdagens to do-list har följande utförts:
- jag har stickat färdigt
- återstår att åka och lämna sjalarna
- återstår att hämta Nadia på dagis
- återstår att träna och duscha (det kanske kan göras ikväll?)
- jag åkte aldrig till Sickla

Min nya to do-list är väldigt kort:
- Slappa.
- Se till att jag kan gå på Karins härliga luciakonsert 13 dec kl 19, eventuellt med Tony.

Nu börjar rejset, ska vara en supermamma och skära till lite äppelbitar åt Nadia samt ta med smörgåsrån till Tony, packa ner syskonen i syskonvagnen, bege mig till Saffran, sedan hem med gänget helst utan att något barn får hysteriska utbrott eller skriker som tokar à la Tonys stil alldeles nyss när han var trött, hungrig, irriterad över att jag pratade i telefon med Rebecca osv.

Jag har förstått att Lasermannen på tv blev bättre efter varje avsnitt. Själv spelade jag in Top Model USA, och såg det i dag. Ett wonderful avsnitt. Men som tur är går Lasermannen del tre i repris nästa vecka.

Nä kryp mig baklänges

Glömde dagens to-do-list.
- Sticka färdigt de sista två sjalarna (parallellstickar numer, på ett helt proffsigt vis)
- Åka till Annika med alla fyra sjalarna jag har klara
- Träffa Erika i Sickla under dagen
- Hämta Nadia på dagis kl 15
- Träna på min tv-shop-grej för reportaget
- Städa undan i köket (usch)
- Tvätta håret, duscha
- Hitta på en kul aktivitet efter dagis. Kanske blir aktiviteten helt enkelt att åka till Annika med sjalarna. Slå två flugor i en smäll liksom.

Nadia gillar Annikas butik. Och Tony verkade gilla att krypa baklänges bakom hyllan.

onsdag, december 07, 2005

Irriterad på bloggeriet


I dag blir det kort för jag är mycket trött. Hade min lediga dag i dag, alltså fri från dagishämtning. Åkte med Tony in till stan för att ta Ikeas gratisbuss till Kunges kurva. Missade den med 10 minuter eftersom bussen från Tanto var sen. Sur. Satte mig på kafé och väntade på att Tony skulle vakna, så fick han broccoli och pasta. Sedan har vi mest gått omkring på stan och kollat kläder (till mig). Hittade en grön sweatshirt som kändes ok. Det var allt. Sedan gick vi på Albert Bonniers förlags julglögg för författarna. Jag har liksom inte skrivit nån bok utan bara en del av en, Uppdrag Familj. Kändes lite pinigt när folk frågade. Men jag kunde inte stanna där länge för det fanns INGEN - jag upprepar INGEN som jag kände där. Inte en endaste person. Medelåldern var också 80 ungefär. Jag skyllde på Tony och flydde efter 40 minuters stelt leende. Hem.

Sedan var jag hemma en sväng, så ut på nästa tur. Den här gången utan barn. Det var föreläsning i min frilanslokal, en person från Tiden pratade om hur man får ungdomsböcker publicerade hos dem. Typ det får man inte. Okej. Men jag var glad ändå, se bild från efter föreläsningen.

Ann var där också, med sin lilla Benjamin, som är tre månader yngre än Tony ungefär. Hon var lite irriterad på att jag missat skriva att hon och jag åt lunch på Amida på Folkkungagatan i fredags. Så jag tar upp det nu i stället. På lunchen berättade hon att hon är väldigt trött på att höra om bloggeriet, hennes sambo bloggar för fullt. Men jag sa i dag till henne att det är bara att starta en själv. Hoppas att hon gör det, i så fall ska jag länka till henne.

Blogga fungerar som otrohet - det enda sättet att komma över svartsjukan är att göra likadant själv. Hehe.

Nu godnatt.

tisdag, december 06, 2005

Rysningar av välbehag



Jag har nu gnällt lite över mina stressiga dagar. Men i dag kom konstigt nog en rysning av välbehag över mig. Jag kan inte säga exakt vad den berodde på, men det är väl det som kallas lycka. För jag är väldigt lycklig trots allt detta slit.

Rysningen kom när jag drog Tony i vagnen på väg till dagis. Vägen till dagis är helt sinnes. Det är bara backar, backar och återigen backar. Uppför, uppför, uppför. Men det var något med det här stickandet. Jag GILLAR att sticka, det är verkligen skön avkoppling. Plus att jag kände mig nöjd med dagen. Den gick i Tonys intressen, eftersom vi började morgonen med babysim. I bassängen fanns undervattensfotografen, han tog flera bilder på oss under vattnet. En bild fick vi ta tre gånger för jag var så klantig när jag skulle låta Tony dyka under. Han blev lite arg, Tony alltså, men ingen fara. Han älskar verkligen att bada, och dyka gör han utan problem.

Ja, sedan åkte vi hem och jag stickade medan Tony kravlade runt på golvet och grejade med sitt. Han sov och åt och sov och lekte och höll igång.

En annan anledning till min rysning var nog att jag hade så lätt för att gå uppför backarna! Alltså har min träning verkligen gett resultat, jag har bättre kondis! Härligt.

Jag tänkte visa er vad det är jag stickar hela tiden. Har snott några bilder från Saffrans hemsida.

Dagens to do-list är lustbetonad:
- Hitta det snygga linnet+trosor på Day, som fanns i Amelia (knappade in day.dk och insåg att man måste till NK)
- Köpa en flisjacka till mig själv. Perfekt när man ska promenera i kallt väder. Så fort man blir varm, tar man av den och knyter om höften
- Försöka komma ihåg att ellos har jätteroliga gummistövlar för barn för 99 kronor bara, med sjörövar-benknotor
- Laga asgoda köttbullar, förstås Markus Aujalays recept
- Njuta av en helkväll på lokalen i morgon (mmm)

Sist men inte minst. Vad är det för fel på Ernst Kirchsteiger? Jag och F upphör aldrig att förvånas. Fattar han inte att det han gör ser helt galet ut, inte alls mysigt? Och gärna både slarvigt, livsfarligt eller halvdant.

måndag, december 05, 2005

Min lata dag. Tjena hej

Pust! Ännu en dag att lägga till handlingarna. Jag var ensam med barnen hela dagen (fast Nadia var ju på dagis till kl 15, min syster Ida tog med henne på morgonen, tusen tack). Sedan fick Ida fast anställning. Äntligen! Nuförtiden måste man vara 30 för att bli fast anställd. En hård värld. Börja nu spara till handpenning så du snarast kan köpa lägenhet, Ida! Du kommer inte att ångra dig.

Jag funderar på att avsluta varje blogg med en to do-list. Kanske kommer det innebära att jag verkligen gör de där sakerna som aldrig blir av.

Dagens to do-list
- Köpa spärrar till fönster och balkongdörr
- Framkalla de cirka 2000 bilder jag har digitalt i datorn
- Sätta in alla bilder i album
- Göra ett lika fint album till Tony som jag gjorde till Nadia när hon var bebis
- Sluta ha en massa ångest och skuld över saker jag inte hinner med eller klarar av
- Komma ihåg att jag ska till Ikea och på Nadias utvecklingssamtal på onsdag, plus på glöggfest på Alberg Bonniers Förlag plus att jag ska på pub på lokalen på kvällen
- Usch vilken hemsk lista, uppdrag gör lite mer uppnåeliga listor i framtiden

Förresten säger F att en sak är sann här i bloggen. Och det var när jag skrev att jag var lat. Men mitt problem är att jag inte är lat längre. I stället gör jag lite för mycket och lever med hjärtat i halsgropen.

Det här gjorde jag en av mina enligt F lata dagar:
Steg upp 8 för att hjälpa Ida klä Nadia eftersom F inte var här. Gav Tony liten portion gröt med smör i (vissa orkar inte ha i smör fast bebisar måste ha det för att få fett till hjärnan). Klädde Nadia i ytterkläder, hjälpte Ida förstå vagnen, vinkade hej då, läste tidningen, gick igenom nästa träningsredskap på video samt instruktioner, stickade stickade stickade, gjorde lunch åt mig och Sara (micro+fräsch sallad), åt det, samtidigt fick Tony lunch, stickade stickade stickade, ammade, stickade, fixade så Tony hade med sig gröt och banan, gjorde i ordning dubbelvagnen, stickade som en tok, gick upp till dagis, hämtade Nadia, såg till att hon kissade, på med hennes overall, iväg, satte mig, henne och Tony på bussen, där jag stickade lite också samtidigt som Nadia höll låda. Kom till Annika, gav henne två färdiga stickade sjalar, barnen fick leka lite, Nadia måste kissa, Tony följde med konstant grinande på toan, Tony ammade, sedan drog jag iväg med barnen till Burger King, Nadia åt pommes frites doppade i tonvis med ketchup (när hennes bytta var slut erbjöd hon mig den - själv skulle hon ta över min fulla), sedan vidare till nästa buss som jag fick byta vid Slussen då började det grumsas, Tony som inte ville ha gröt när vi var på Burger King fick den i stället hemma samtidigt som två korvar med bröd kokades till Nadia som ju bara ätit pommes, därefter lekte de under övervakning tills jag gjort två vällingar, Nadia bajsade, Nadia drack välling, Nadia bajsade igen, i pottan, jag borstade hennes tänder, jag tog med en ständigt spyende Tony i sängen och läste för Nadia, sa godnatt, jag bytte kläder på Tony (tredje gången i dag), samt blöja då även han bajsat, jag satte mig ner och stickade stickade stickade, Tony lekte på golvet, F kommer hem, han får lägga Tony, jag stickar. Nu ska jag sova.

Tony - hur gullig som helst


Det knackar på balkongen. Vem står där om inte en liten fågel (sån med gul mage). Hon eller han pickar lite på vårt bord som står uppställt där ute. I trä. Kanske gott för gulmagade småfåglar?

Snart kommer Sara och Selma och ska få god lunch av mig. Det blir resterna från i går. Tony sover nu. Vi satt och läste bebisbok förut. Han var helt lugn och koncentrerad. Han är hur gullig som helst. Här kommer bildbevis.

(Nadia är också hur gullig som helst förresten.)

söndag, december 04, 2005

Jag är ett geni på sallad

Här har ni en kvinna med ont i benen. I går körde jag nämligen ett fruktansvärt träningspass: Jag gick upp och ner för trappan i vårt hus som har 12 våningar. Antal upp- och nergångar: sex stycken. Ni fattar kanske hur jobbigt det var. Egentligen var tanken "30 minuter i trappmaskin" men det blev 30 minuter i mördartrappa.

I går kväll tog vi det toklugnt. Ida, min syster, kom och vi åt F:s risotto. Mamma var kvar också, hon stannade tills Nadia la sig.

I dag började jag med att gå 90 minuter före frukost (obs jag skulle aldrig hålla på så här om det inte var till ett träningsreportage jag måste göra). Sedan var vi på lille Jacobs 2-årskalas. Allt var bara kul tills Nadia fick tokspel och körde hela drama queen-repertoaren, kasta sig på marken och storgråta och gorma. Då åkte vi hem, fick gå från Hornstull medan vassa iskalla regndroppar piskade oss.

Väl hemma gjorde F en otroligt god fläskfilé, recept från Markus Aujalays makalösa kokbok, som hela familjen åt massor av med två undantag:
1. Tony. Han fick havregröt.
2. Ida. Hon är vego och fick fetaost i folie i ugnen (lite olivolja, pressa citron, mal lite peppar och så vecklar man in den i folie och har i ugnen en stund).

Salladen som jag fixade blev väldigt god. Kan fortfarande känna den lena smaken av avocado blandat med skarp röd vinäger på tungan. Jag är ett geni på sallad.

lördag, december 03, 2005

Ögon på kylskåpet

Har precis varit på Nadias dagis-bazar. Den är grymt bra. Man får köpa en påse med saker som barnen gjort för 35 kronor (materialkostnad). Nadia hade gjort väldigt fina kort och ljus och två helt fantastiska kylskåpsmagneter med en massa ögon på. I love it.

Mormor, farmor o farfar kom för eventet. Men farfar o farmor stack snabbt därefter. Här hemma är det fridfullt och rent - vi städade i morse. Jag ska göra ett styrketräningspass i hemmet och sedan blir det sticka, sticka, sticka. Det är hur kul som helst. Har fått färdigt första sjalen, den är lingonröd, jättefin.

Hur blir lördagkvällen? Soft ser det ut som. Vad som vore trevligt vore att få besök. Men jag orkar inte ringa folk. Jag är lite för trött.

I morgon är det barnkalas.

fredag, december 02, 2005

Sur så ini helvete

Känner mig så jävla sur. Börjar inse att det råkar sammanfalla med en viss tid i månaden. Men i alla fall. Jag är SUR.

Och inte sov jag heller. Ingen stickning. Bara fixa trixa.

Till på köpet tycker F att vi ska ägna fredagskvällen åt att städa.

God help me.

Bajshaveri i arla morgonstund

Vilken morgon! Och vilken natt!

Jag är helt totalt knäckt av trötthet. Kvällen var bra men natten... hjälp. Tony ammade klockan 22, somnade om, sedan igen kl 23.30, sedan var det dags igen kl 1 då Nadia kom och lade sig PÅ mig i stort sett.

Jag bara blev helt vansinnig på hela skiten, så när Tony ammat drog jag till Nadias rum och la mig där. Jag var så arg att jag inte kunde sova först. Varför är BÅDA BARNEN hela tiden på mig, det känns som att jag är invaderad!!! Inte en sekund i frihet på hela nätterna. Jag pallar inte. Det här måste få ett stopp.

Sedan sov jag så bra, så bra. F kom in, lite sur, och lämnade Tony många timmar senare. Det lilla matvraket hade tydligen sovit gott utan att behöva äta hela tiden när jag lämnade sängen. Han ammade och somnade återigen. Sedan kom förstås Nadia till mig, vid halvåtta-snåret. När hon stampat och hoppat ett tag, tog jag upp henne och Tony. Skulle byta på Tony men ville låta honom lufta stjärten lite. Så jag la honom hos F på en plastad frotté. Så försökte jag få sova igen. Lite svårt eftersom Nadia stampade på mig. Sedan hör jag hur F börjar rusa omkring helt maniskt. Tony hade bajsat i sängen! Krupit runt i det. Skiten var överallt, kändes det som (i verkligheten hade den mest kommit till underlakanet samt på Tonys lilla kropp som lätt kunde duschas av). F tyckte jag var exceptionellt korkad som låtit honom ligga utan blöja. Men han behövde ju lufta sig! Efter några korta ordväxlingar hade vi accepterat varandras olika ståndpunkter och så åt faktiskt hela familjen frukost tillsammans! Nu har far och dotter gått, till dagis och han går väl vidare till jobbet. Men min trötthet vill inte lägga sig. Jag känner mig klubbad. Ska jag försöka sova nu? Jag försöker. Hade hellre stickat. You can't always get what you want.

torsdag, december 01, 2005

Fullt ös i småbarnslivet

Kunde inte skriva igår för dagen såg ut så här:
Vaknade och rusade iväg för att hinna till babybion som började kl 10, på Astoria nära Östermalmstorg. Såg "I hennes skor" med Cameron Diaz och Toni Collette. Skitbra. Verkligen asbra. Tony skötte sig helt okej, sov en sväng, röjde runt en del, ammade en del. Han är i en väldigt rolig babyålder måste jag säga.

Sedan åt jag och Sara lunch på ett jätteäckligt ställe där i närheten, någon slags kinakrog med en buffé. Ät inte där. Ska försöka ta reda på namnet men har för mig att ordet Peking fanns med, precis nära Östermalmstorg på Nybrogatan. Vi promenerade i rask takt till Söder. Sedan gick jag i en affär på Götgatan, Bik Bok, och hittade faktiskt en vinterjacka. Slängde fram bankkortet - och vad händer? Det finns inte täckning. Redan slut på pengar. Pinsamt. Helt deppig gick jag hem och surade, muttrade om hur F minsann har råd att köpa kläder för tusentals kronor medan jag inte ens kan betala en trist vinterjacka som jag behövt i fem år. Lekte lite med barnen och såg på när F lagade värsta toppmidddagen: Nån slags Yorkshire Pudding plus rostbiff. Kunde tyvärr inte äta för jag skulle på yoga och då måste magen vara tom. Gjorde två yogapass på raken! Tre timmar med Natalia. Det var skönt, men tog på krafterna. Efter det: Raka vägen till Annika för att hämta garner. Jag ska sticka sjalar åt Saffran! Askul. Fick pyttipanna av henne och vi snackade en stund. Tog taxi hem och stupade i en säng full av människor - Nadia, Tony och F. Hur länge kommer vi ha en massa ungar i sängen? Svaret är väl tills vi orkar ta itu med det.

Så i dag började dagen med rask promenad på cirka 80 minuter (Tony var med). Det borde varit 90 men det är svårt att gå så länge! Även detta är en del av mitt träningsreportage. Det tar massor av tid att genomföra kan jag lova. Sedan raka vägen hem. Duschade och sminkade mig och höll på. Tony tappade tålamodet och ville ha bröstmjölk, så jag bad Erika komma upp med sin lilla Enya (född juli). Men vi gick ut och fotade mig för reportaget här i Tanto. Sedan hem och ett foto till. Så åt vi lite av F:s rostbiff och puddingen plus bönsallad. Erika hängde med mig när jag hämtade Nadia på dagis och så gick vi hela gänget till Skanstull, kollade affärer och handlade lucialinne och krona. Sa hejdå till Erika och travade uppför Götgatan med ungarna i dubbelvagnen. Kändes bra att gå in på Bik Bok och faktiskt ha de där pengarna på kortet - jag köpte jackan.

På bussen hem sjöng Nadia sin egen eller dagisversionen av Bä bä vita lamm: "Bä bä vita lamm, gå på restaurang, bajsa under bordet, lämna en prutt prrrrt" - ja, något sånt var det (jag borde kunna den utantill eftersom hon sjöng den ungefär 10 gånger på den korta bussresan). Det var faktiskt kul de första gångerna så jag skrattade och uppmuntrade henne till några tanters förskräckelse.

Vi har varit själva här i kväll, F är ute och svirar och han har fortfarande inte kommit hem. Det börjar bli lättare att vara själv med bägge nu sedan Tony blivit större. Han bråkade lite när jag läste saga för Nadia men då fick han komma och ligga med i sängen och höra på hela Pelle Svanslös. Sedan knuffade Nadia mig ur sängen. Det är bra att vi vant henne vid att somna själv, visserligen kommer hon in till oss på natten men vi får i alla fall en lugn kväll. Femminutersmetoden har funkat hur bra som helst på Tony som skrek lite, en gång, men jag gick bara in och klappade honom lite, sedan hade han slocknat. Skönt.

Jag kunde sticka och se finalen av Top Model i lugn och ro (hade spelat in). Tyvärr missade jag Aktuellt, hade verkligen velat veta i detalj vad kommissionen som skulle utreda regeringens handlande vid tsunamikatastrofen kom fram till och minerna hos Persson när han fick veta att han lever. Men jag får läsa i DN i morgon. Om jag hinner. Dagens ligger fortfarande och väntar på läsning i soffan. Men jag måste sova.

Ja, har lite mycket för mig på dagarna ibland. Fast nu är helgen inte långt borta.
eXTReMe Tracker